Jättetrevlig, varför då?
När någon är otrevlig hajjar rätt snart hur läget ligger. Värre är det med trevliga människor, ni vet den där sorten som är oförskämt trevliga. Ni vet den sortens människor som man inte riktigt förstår sig på, som man vet inte hur man skall förhålla sig.
Jag har ett otaligt antal gånger frågat mig själv vad det beror på, varför så trevlig? Mot mig, varför, vad har jag gjort? Har personen någonting i kikarn, eller är de bara sådär trevliga av naturen? Varför då? Hur skall jag tolka? Hur skall jag förhålla mig till vedebörande? Måste jag vara lika trevlig tillbaka, eller kan jag bara låtsas som det regnar?
Självfallet anser jag inte att man bör vara otrevlig mot folk i sin omgivning, men jag tycker samtidigt det är lite jobbigt med den extremt trevliga sorten. Främst för att jag har svårt att hantera det. Har råkat ut för den trevliga typen flera gånger under de senaste åren och det har aldrig slutat bra. Tillslut blir jag knäpp, förstår inget och säger något dumt. Frågar om de är på riktigt. Åh, inte speciellt bra. Kanske borde jag istället försöka lära mig något av de extremt trevliga. Försöka med konststycket att bli trevligare människa, gilla folk och så. Fast jag tycker ju om folk, inte alla. Inte extremt mycket. Men jag försöker.
Livet mina vänner, jag har sagt det förut och känner att det är dags att skriva ner det ännu en gång. Livet bästa läsare, livet är ett gissel.
Kommentarer
Trackback