Man blir bara äldre det är en sak som är säker.
Bild lintech.nl
Jobbar kväll, inte på fabriken men väl i hemtjänsten. Det jobbiga med kvällarna är att ensamheten hos de äldre märks mer. Det blir så uppenbart. Tristessen. Många går och lägger sig vid sex, "Varför skall jag vara uppe? Lika bra att gå och lägga sig. Sova och drömma om något gott". Jobbigt det där, känns inte alltid så skoj att hänvisa till tvn. Det är ju Dobidoo snart, det gillar du väl?
Ja, gammal är inget jag längtar efter att bli. Det värsta är att med jobbet jag har är att man ständigt påmins om att är det en sak man kommer bli så är det äldre. Innan man vet ordet av sitter man där framför tvn med en rollator vid sidan om sig, hörapparat som krånglar, löständer och stödstrumpor. Plötsligt sitter man där och undrar vart livet, familjen och alla vännerna tog vägen.
Jag erkänner att jag lider av åldersnoja, 22 år snart. Herregud kommer jag inte in på någon vettig utbildning snart är det kört. Jag vill ju inte dö, inte nu och inte sen. Tänk om jag har cancer? Jag måste resa någonstans snart, resa skall man ju passa på att göra nu när man är i blomman av sin ålder. Passa på. Njuta av ungdomen. Snart är allt kört, då sitter man där.
Eller?
Kommentarer
Trackback