Var det livet som man fick?

Dags att ta tag i det här med orden nu, håller inte med bara You Tube klipp. Men har varken något vettigt eller intressant att berätta. Det är det gamla vanliga tugget ni vet. Upp tidigt, stressa på sig jeansen, en snabb titt i spegeln för att inse ännu en gång att man inte blir snyggare än så. Sen rusa ner till Prinsgatan, tacka nej till SE. som delas ut av samma kille som igår. Sen till jobbet, skriva ner vilka pensionärer man skall koka kaffe till och vilka som skall ha inköp och städ.

Lunch, omelett eller soppa. Höra klagomål och fetma, kaffe och jobbiga damer. Jobba vidare, kanske en låååångsam promenad eller en matlåda som skall värmas. Äntligen slår klockan fyra, promenad hem om det inte regnar. Kanske en latte på Bar Italia om man har tur att möta upp en vän eller pojkvän på vägen hem. Kvällsmat, TV, E-Bay, ladda hem några nya hits och surfa en sväng på Facebook. Sen var den dagen över.

Åh! Det är livet, eller i alla fall livet som det ser ut just nu och antagligen några veckor till. Skall väl inte klaga, men önskar jag jobbade lite mera för att stimulera mina hjärnceller, de få jag har. Känner att de inte mår bra av det här. Har ingen bra pla än, men det kommer väl. Hoppas jag. Dock tror jag inte jag kommer så långt med de där hjärncellerna idag. Har börjat lyssna på
Boney M, tror tyvärr att de där bandet snarare dödar än stimulerar de där stackars cellerna...

Hej!

Kommentarer
Postat av: -

du behöver nog inte oroa dig för hjärncellerna klara, jag tror du har att ta av!

2007-10-23 @ 17:30:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback