Några tankar om studentlivet i Lund.

image893

Alright mina vänner nu skall jag berätta för er om Lund. Till att börja med är det nog första gången jag besöker den stan sedan min far var studentpräst där någon gång i slutet av 80-talet och mina enda minnen från Lund är just att pappa åkte dit och jobbade samt att man kunde köpa fantastisk god färsk pasta av en man i en liten butik.

Min uppfattning av Lund när jag besökte stan i helgen är att det var en fin stad med fina hus och pittoreska kullerstensgator. En stad jag absolut skulle kunna tänka mig att flytta till som vuxen men aldrig som student. För studentlivet i Lund är inte min grej, bo på korridor och hänga på olika nationer. Plugga och gå på tentafest. Nä under mitt besök i studentstadet gick det upp för mig att de där studentlivet är ju lite granna en låtsastillvaro. Ta bara det här med nationer, folk bor och går på klubb i samma hus. Ölen kostar 15 spänn om du köper den innan elva och 25 därefter. I alla fall Smålands Nation såg ut lite granna som en fritidsgård och alla mer eller mindre kände alla. Lite för bra.

Själv gillar jag förstås det här med att gå på klubb och vara bekant med en och annan i lokalen. Men samtidigt tycker jag fantastiskt bra om det faktum att dem jag träffar sena nätter på ex. Uppåt är både studerande, arbetare, arbetslösa, socialbidragstagare etc. Folk från olika läger med olika åldrar. Dem jag stötte på inne på smålands var väl rätt så unga skulle jag tro.

Hur som helst måste jag berätta kort om själva dj-aftonen. Det gick sådär, som vanligt. Satte en rad finfina mixningar och känner att det där med sköna övergångar mer och mer börjar bli regel än undantag. Kvällens minus var väl som vanligt det där med för söta hits. Kände att det åter blev lite granna brist på tuggmotstånd. Men bästa läsare det är faktiskt rätt svårt att veta vad man skall spela för att skaran på dansgolvet inte skall försvinna, i synnerhet när den dansande skaran består av ungdommar i dreads, svennar och ett par tjejer som önskade musik från Ed Banger Records. Men jag tror att den dansande skaran ansåg att jag skötte mig rätt bra för de slutade inte dansa.

Okej nu skall jag ta hand om en hund och sy i en knapp i min klänning. Men vi hörs!

Styrbord Babord mina vänner.

Ett par av männen bakom Uppåt Framåt plus några till har gått och köpt den gamla skutan Åtta Glas och döpt om den till Styrbord Babord. Låter inte det snudd på fantastsiskt!

Jag ser med spänning fram emot att besöka båten i slutet av september månad då premiären äger rum.

-

Det är en dålig dag idag, detta trots att jag fick en Marabou chokladkaka av en dam som tyckte vi var helvänner. Kan inte säga exakt vad det är som är så dåligt, många bäckar små kanske man skulle kunna skriva. Plus det här med vädret, 10 grader och regn. Längtar till solen, har börjat hetsa han jag bor med om att vi borde ge oss av till Marocko en vecka i oktober. Tyvärr är det väl inte bara han jag bor med som bestämmer, mest är det väl dom man han på banken. Dom där pengarna som har en förmåga att försvinna så fort.

Okej, men hoppas kvällens Top Model och en tallrik mannagrynsgröt gör mig på bättre humör. Angående Top Model har jag redan en favorit,
Jenny skitsnygg.

Alright nu skall jag bränna ner några hits och sortera lite plattor. Tja ba!

Köpa och så.

Hittade mina efterlängtade Burberrykopior idag. Gjorde det smarta draget att kila igenom Viktoria Passagen där jag till min stora glädje fann en lite butik där alla pumps och stövletter kostade mellan 100 och 200 spänn. Mina kostade fina 200 pickadoller och sitter som en smäck!



Mindre nöjd är jag med kvällens avsnitt av Upp Till Kamp. Rätt långrandigt. Men visst det där med politik började jag onekligen att fundera lite över, och hur människorna i serien och förstås när det begav sig verkade brinna mer än vi gör idag (nu talar jag förstås av egen erfarenhet, det finns säkerligen dem som tror, strejkar, demonstrerar och så även idag). De tror, demonstrerar och strejkar.

Vad gör jag? Köper, jobbar, pluggar lite, spelar skivor och går på klubb. Fast det är klart, idag är det så mycket elände i världen att man inte riktigt vet var man skall börja. Samtidigt som man är medveten om att de som bestämmer gör som de vill ändå. Det är åt helvete så sett. Sen är det även så att man 2007 har det rätt så kärvt på det personliga planet att man inte riktig orkar ta sig an allt annat elände. I alla fall tycker känner jag att det är så. När man inte kan få en lägenhet, knappast ett skitjobb och inte ens garanti till arbete med en utbildning. Ja då är det fan inte enkelt att orka ta tag i något annat än sig själv.

Då blir det lätt att man jobbar lite, pluggar lite, köper, lirar cd-r och går på klubb.

En riktigt hit.



Red Light Spells Danger - Billy Ocean

Hemma och kurerar mig.

Är hemma från jobbet idag och kurerar mig, en förkylning har satt sig på mina luftvägar. Ingen hit, men samtidigt rätt skönt att gå runt hemma i tajts, dricka te, läsa lite och hänga framför datorn. Har inget emot att vara hemma och kurera sig faktiskt, tvärtom passar det mig rätt bra. Har redan uträttat en rad viktiga saker, har bland annat läst lite i en viktig kursbok, diskat, strukit tvätt och laddat hem några hits.

Nu ska jag surfa vidare och kolla in lite yta på Style. Tja!

Vem är plura.

Det hände några underliga saker under min djkväll igår. Dels kom en kille fram och sa att jag såg precis ut som sångerskan i Oh Laura. Vem det nu är har jag ingen aning om. Sen kom en tjej fram och önskade Justice, jag sade nej. Sen önskade hon White Stripes, jag sa nej igen. När jag sedan spelade Kärlekens Tunga med Eldkvarn kom en kille springande till djbåset. Han såg sjukt glad ut, lutade sig fram till mig och förklarade stolt att han gått i samma klass som han som sjunger nu. Okej svarade jag och förklarade för killen att det är Plura som sjunger och så vitt jag vet är han en bit över 50. Snubben framför mig var väl strax under 30, slutade direkt att le och tittade förvånat på mig. Plura? Va vilka är detta då? Ja kanske Eldkvarn?

Killen hade ingen koll på Eldkvarn, ursäktade sig och gick snopet iväg.

Där ser man.

Ett gig.

Precis hemkommen från spelningen på Uppåt. Har varit en bra kväll, så sett. Mycket folk, mycket kids från Borås skulle jag tippa på. Alright. Dock är jag som vanligt lite missnöjd med några av kvällens låtval, blev lite granna glättigt. Ni förstår då det blir lite för sött, lite för bra. Är således inte helt nöjd.

Måste jobba rejält på playlisten inför torsdagens gig på Jazzhuset. Förresten måste jag väl även berätta att jag gjorde några finfina taktmixningar. Sånt är alltid så jäkla gött, blev som vanligt Björn Borgström där jag stod i djbåset. Det var trevligt.

Ja ja, nu ska jag sova. Hörs!

350 spänn.

Är inte priset på en kubikmeter vatten i Finistere utan vad det kostar att göra det där förbannade högskoleprovet. Vill helst av allt inte göra det där provet igen, vill inte lägga en hel lördag i oktober på ordkunskap, engelska och matte. Inte heller har jag någon lust att betala 350 spänn för att göra det där förbaskade provet igen. För 350 spänn får man klänning på H&M eller en flaska Chambolle-Musigny från 2005.

Tyvärr säger en inre röst åt mig att jag nog bör göra det där provet, för ett lite bättre resultat än det jag fick första gången skulle säkerligen underlätta. Trist om jag inte skulle höja mig.

Okej vi får väl se vad jag bestämmer mig för.

De där skorna.


Bild netaporter.com

Är på jackt efter en ett par finskor modell höst/vinter. Vet precis vad jag vill ha, tyvärr är det dessa svarta godingarna i lack från Burberry Prorsum. Skorna hade onekligen fått min kjol från samma modehus att göra sig ännu mer. Tyvärr kostar dessa mer än mycket så någon form av dito från en billigare kedja hade gjort mig lycklig.

Då vet ni det, tja ba!

Kort om skivan.

image888
Bild
brucespringsteen.net

Känner att det är dags att skriva några ord om plattan, ja Bruce Springsteen och The E Street Bands senatse förstås. Den släpps i början av oktober och kallas tyvärr för Magic. Tycker tyvärr att det är ett rätt så kasst albumnamn, det känns lite platt. Faktum är att skivan inte riktigt lever upp till mina förväntningar och självfallet har de varit skyhöga så skriva att han har gjort en dålig platta är inte rätt. Men tyvärr så är den inte lika bra som The Rising. Men visst jag ska inte säga inte, skivor blir ofta bättre med tiden. Man förstår texten bättre med ett texthäfte ( i alla fall jag som inte är ett esse i engelska) och låtarna får mer liv efter man har sett dem live.

Kort om låtarna...

Radio Nowhere

Första singeln, mycket gitarrer och bredbent rock´n´roll. Svänger mer och mer!

You´ll Be Coming Down

Helt okej, bra saxparti. Dock inget att hetsa upp sig över.

Livin´ in the Future
Klassiskt E Street sväng. Låter oförskämt mycket som Tenth Avenue Freeze Out. En av skivans bättre låtar.

Your Own Worst Enemy

Lite granna seg. Bruce sjunger bra och klockspelen gör sig. Dessvärre en rätt slätstruken låt, en sån låt man gärna hoppar över när man lyssnar på skivan.

Gypsy Biker
Nej detta låter som något från Human Touch och Lucky Town tiden. Inget vidare faktiskt. Det enda jag gillar är munspelet.

Girls in Their Summer Chlotes
Låter som något från The Rising. Låttiteln är väl sådär men själva låten är rätt skön. Somrig och lättsmält. Dock inte något mästervärk.

I´ll Work for Your Love
Vackert pianointro, lite som en psalm. Lätt att tycka om, en av mina favoriter som säkerligen kommer funka bra live.

Magic
Grejen med den här plattan är att den känns lite som Bruce gjort en gott och blandat påse. Han har valt de enligt han själv godaste godisarna i en påse. Skivan känns inte helt tajt utan bjuder på så många olika stilar och typer av låtar. Magic låter inte som någon annan låt på plattan, snarare som något från The Ghost of Tom Joad. En bra låt som än så länge känns rätt avlägsen, tror bestämt jag behöver ett texthäfte innan jag vet om detta är något lysande eller inte.

Last to Die

Också en favorit. Skönt gung och bra text som jag faktiskt förstått utan att ha läst. Inte så seg som många andra på skivan. Tror även att denna kommer göra sig väldigt bra live. Påminner lite om Lands of Hopes and Dreams. Mäktigt på något vis.

Long Walk Home

Bra, låter väldigt mycket Bruce anno 2000-talet . Lättlyssnad rock´n´roll.

Devil´s Arcade

Politik.

Jonas Game.

image887
Bild
Sincerely Yours

Har just varit på föreläsning, det var skoj. Vi fick lyssna på Karl Gerhard och lära oss om schlager och svingpjattar. Typ. På vägen hem snackade jag med min bror på telefon. Jag tyckte Sejdeln, men när min bror berättade för mig att Atif var på semester ångrade jag mig. Bäst att spara de där ölpengarna tills i morgon om nu inte Atif skulle stå i baren och spela Born in the USA och bjuda på chillinötter.

Så vi sade hej då och vi hörs i morgon. Jag återgick till musiken och pluggade in iPodlurarna i öronen och fortsatte min väg från Kapellplatsen till Masthugget. Ur min lagom slitna iPod video ljöd Jonas Games nya hit. Grejen med Jonas Game är att han sjunger ju inte så värst bra men han är en jäkel på melodier. Det här med melodier kunde han ju redan på Bad Cash´s tid, för så vitt jag minns det så var det Jonas som låg bakom både Monday morning och Searsching is killing me. Bra poplåtar det där! Hur som helt gillar jag nog ADHD (som även är titeln på hans fullängdare som släpps på Sincerely Yours nu i oktober) bättre än New city love. Tycker på något vis att den är svängigare.

Veckans hit som ni bästa läsare bör ladda ner omedelbums!

Soo long.

Åh Oscar.

Min nya favorit är utan tvekan Oscar de la Renta. Enkelt, klassiskt och förbaskat snyggt.


Bilder Style


Vi möts vid röda sten.

Läste precis gårdagens GT, närmare bestämt Peter Birros text om sin senaste dramaserie Upp till kamp. Själv har jag lite kluvna känslor inför dramaserien, tycker den känns rätt sökt. Manuset skrivet. Jag har svårt att tro på skådespelarea, det känns inte helt äkta. Samtidigt tycker jag absolut att den har sina poänger.

Det finaste i Birros text i gårdagens GT var när han talade om Röda Sten och Tommy Berggren. Kanske bör jag tillägga att jag är ett gammalt fan av Tommy Berggren, han ser bra ut och har gjort en rad fantastiska roller (bland annat den i Glasblåsarens Barn). I alla fall så berättar Birro att han ofta brukar bege sig till Röda Sten, blicka ut emot havet och tänka på allt som finns där borta. Samma sak läste han i en artikel om Tommy Berggren att han gjort som ung. När stan blev för mycket brukade även Tommy kila bort mot Röda Sten och spana ut över vattnet och drömma om Amerika.

Har ni sett de två första avsnitten av Upp till kamp känner ni säkert igen er. Seriens huvudperson kallas Tommy och vid flera tillfällen får vi följa med seriens karaktärer bort till Röda Sten.

Ni som känner mig förstår säkert varför jag gillar det. Jag brukar också hänga vid Röda Sten, fastän det var ett tag sedan nu. Man kan säga att jag kommit av mig. Men jag vill minnas att jag tyckte det var rätt gött, och alltid var det Amerika som hägrade någonstans bortom Älvsborgsbron. Det där förbannade Amerika förresten, vad är det alla vill göra där egentligen? Vad är det som skall vara så fantastiskt och spännande där borta?

Vet inte säkert, kanske har det med rock´n´rollens ursprung att göra? Kanske inte.

Bara yta.

Alright ikväll gäller det, Svenska Top Model! Som jag längtat, hoppas innerligt att den svenska varianten bjuder på mer fashion och mindre Doctor Phil. Jag är så trött på det Amerikanska Top Model som mest handlar om hur brudarna bråkar, deras hemska bakgrund, familjeproblem och krokodiltårer. Jag vill ha trådsmala modeller, catwalk, klänningar och sånt. Inge snack, bara yta!

Well har jobbat idag, tog det soft. Har tvättat och manglat, sånt som jag gillar. På vägen hem svängde jag förbi Din Sko och funderade längre och väl på om
dessa skor var snygga eller fula. Har inte riktigt bestämt mig än. Allt handlar liksom om vad man väljer att kombinera med. Inbillar mig att mer rätt tillbehör kan de göra sig. Lite granna som en blandning mellan Chloé och Burberry fast ändå inte.

Får nog funera några dagar till...

Rock och mode hör tydligen ihop.

image881
Bild
Style

Gamle John Cougar Mellencamp (längst till vänster) var med och firade Ralph Laurens 40-årsjubileum under New Yorks fashion week. Där ser man!

Vårmode i NYC.

Har kikat lite granna på vad modeveckan i NYC hade att erbjuda. Fastnade som vanligt för Lacostes klassiska fritidskläder (minus espandrillos, har aldrig gillat det här med espandrillos. Det är kort och gott osmakligt, fult och opraktiskt).



Gillade även det Alexander Wang bjöd på i sin kollektion, enkelt och snyggt. Diggar strumporna extra mycket, präktigt och snyggt.


Bilder Style

Den plattan.

Har plattan nu, den plattan, Bruce´s nya platta. Kan inte skriva något långt om den än, måste lyssna några dagar tror jag. Måste känna in den. Men jag kan berätta kort, jag gillar det jag hör. Skivan är mycket mer melodiös än Radio Nowhere och bjuder på klassiskt E Street Band sound i form av saxsolon och pianointron.

Man kan säga att han har gjort det igen.

Glad, stolt och nöjd.

Vaknade till tonerna av Så gott att må gott igen, LeMarcs nya hit. Den är bra, riktigt bra! Den låter på sätt och vis som Steve Forberts So good to feel good again. Undrar om det är en passning eller bara ett skojigt sammanträffande.

Hade en riktigt bra kväll igår. Började med att kolla in
min bror med band på Sticky. De skötte sig exemplariskt och jag kände mig sjukt stolt. Efter brorsans band spelade min favoritradiopratares band Universal Poplab på övervåningen. Gillar Christer skarpt, kanske en av de trevligaste människor jag mött. Men hans band är inte riktigt min påse chips, lite BWO faktiskt.

Efter Sticky blev det en sväng till Lokal där Anders lirade vax. Mycket trevligt att hänga i baren dricka Hoegaarden och lyssna på rock. Anders spelade bättre än bra. När klockan slog två stängde Lokal och vi gick hem. Nöjda. Idag skall jag ta hand om allt man måste ta hand om men som man inte alltid orkar.

Mode och E Street Band.

image874
Bild
Expressen

Surfade nyss in på Expressens alldeles egna modeblogg och fann till min stora förvåning en stor bild på ingen mindre än Little Steven! Javisst den Steven, Steven van Zandt aka Miami Steve. Har E Street Band gått och blivit fashion? Nja jag vet inte, Little Steven ser lika tjusig ut som han alltid gjort och jag tvivlar på om denna fantastiska outfit är något modemänniskorna kommer hylla i sina bloggar.

Klart man blir avis på hon modetjejen, tänk att få stöta på Miami Steve med frugan på 41:a gatan (fast om jag hade fått välja helt själv hade jag valt att springa in i dem på 57:e gatan. Ni vet.

Henry Halebop på nöjesfältet.

Jag måste väl skriva några ord om Håkan. Det var bra igår, helt alright. Men tyvärr inte så mycket mer, mest beror det på det faktum att konserten igår var näst intill identisk med förra årets lisebergsspelning. Precis likt 2006 avslutade han ensam på gitarren med Vi två 17 år. Precis likt förra året spelade han Det är så jag säger det och vävde in Kärlekens Tunga, något jag förstås anser vara helt okej. Och visst var det fräsigt att han stal introt till American Girl när han spelade Kom igen Lena (med texten Lena i comic sans i bakgrunden...uhh). Fast enligt mtt tycke och smak borde Håkan spelat just American Girl och hoppas Lena. Fast då hade väl tonårningarna blivit besvikna, de har väl ingen koll på Tom Petty antar jag.

Okej och det här med att spela en Almedal låt förstår jag inte. Jag förstår inte detta band/duo (bor man i Gbg är man gärna med i en duo inte band). Inget ont om killarna bakom Almedal, Adam verkar snäll. Han sovit på soffan hemma hos en av mina närmaste vänner under sommaren som just tagit slut. Han skötte sig bra, så sett. Men musiken, texterna. Nej, inget att hetsa upp sig över. Intetsägande.

Men visst, det var väl snällt av Håkan att bjuda dem på sin hit på Liseberg inför 15 000 tonåringar. Tänk vad många fler som kommer bli vän med Almedal på
My Space nu! Det är ju coolt.

Mer då? Jo jag är glad att jag slapp trängas i publiken utan kunde ta plats på en stol i baren där jag fick smutta på min Falcon i lugn och frid. Många av hitsen satt precis där de skulle och jag blev lite vemodigt lycklig av att höra såväl Förhoppningar och Regnbågar som Uppsnärjd i det blå. Dock lös två av Håkans mesta verk med sin frånvaro Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar dig och Försent för Edelweiss. Men en trea av fyra möjliga skulle jag ge honom och bandet om jag var tvungen att ge ett betyg. Tror det är dags att Håkan kommer med några nya hits. Och kanske kanske skulle han överväga att ge sig ut på en 20+ turné.

Förresten såg jag herr och fru Hellström på Liseberg igår (ok fråga inte hur jag kände igen dem, men man kan säga att jag har sett en bild en gång för länge sedan då Håkan blev årets Göteborgare. Då stod hans föräldar bredvid och såg stolta ut). Det kändes fint. Jag gillar föräldrarna också, mamman såg sammambiten ut medans pappan verkade nöjd och glad.

Okej. Kan inte skriva mer om det här nu. Det får vara bra så.

Hästpojken.

Min bror tipsade mig om sjukt bra bilder på Hästpojken Djungeltrumman. Gillar Hästpojken. Har i och för sig aldrig ogillat Hästpojken, men man kan säga att jag inte tycker mindre om bandet (mest Elisson) efter att ha sett dessa fantastiska bilder.


Bilder Djungeltrumman