En halsning fran Asbury Park.
Sa har jag antligen besokt det lilla samhallet och forna semesterparadiset pa New Jerseys kust. Tva dagar har jag och mina tre resekamratrer spenderat med att promenera langs med strandpromenaden, bad i Atlanten, ol pa Stone Pony och ett annat trevligt litet hak. Sova gjorde vi pa motellet inte langt fran Convention Hall pa en tvargata till Kingsley Street (for er inbitna Boss fans sa ar det just Kingsley som namns i finfina Something in the nigt).
Hur som helst kandes Asbury Park som en stad mitt i mellan det gamla och nya. Lite som Kopstaden da hopp om en ljus framtid annu fanns. Langs med strandpromenaden var bygget av surfbutiker och cafeer i full gang. Nagra hundra meter in at land sag stora delar av staden ut som en stor byggnadsplats. Men mitt i allt nytt star fortfarande en del av de klassiska byggnaderna kvar. De jag och jag tror aven mina resekamrater var dar far att kika pa. Det gamla kasinot, Wonderbar, Madame Marys lilla spastuga och sa forstas Stone Pony.
Det sag ut som jag hade tankt mig. Fast mindre.
Konstigt nog fanns dar inte mycket som paminde om att det var just har Bruce Springsteen borjade spela med sina bandkamrater. Bara nogra kort inne pa Stone Pony och i en av souvenirbutikerna samt en pappfigur i fonstret till en butik. Men de kandes ratt bra. Inget Graceland inget Dollywood. Bara en ratt tom kuststad med stark vilja och hopp om framtiden. Och visst kan jag tanka mig att fara tillbaka.
Dock sa ryktet att det inte ar till Asbury Park som Bruce beger sig nar han ska dricka en ol utan Red Bank nagra mil norr ut.
Hur som helst kandes Asbury Park som en stad mitt i mellan det gamla och nya. Lite som Kopstaden da hopp om en ljus framtid annu fanns. Langs med strandpromenaden var bygget av surfbutiker och cafeer i full gang. Nagra hundra meter in at land sag stora delar av staden ut som en stor byggnadsplats. Men mitt i allt nytt star fortfarande en del av de klassiska byggnaderna kvar. De jag och jag tror aven mina resekamrater var dar far att kika pa. Det gamla kasinot, Wonderbar, Madame Marys lilla spastuga och sa forstas Stone Pony.
Det sag ut som jag hade tankt mig. Fast mindre.
Konstigt nog fanns dar inte mycket som paminde om att det var just har Bruce Springsteen borjade spela med sina bandkamrater. Bara nogra kort inne pa Stone Pony och i en av souvenirbutikerna samt en pappfigur i fonstret till en butik. Men de kandes ratt bra. Inget Graceland inget Dollywood. Bara en ratt tom kuststad med stark vilja och hopp om framtiden. Och visst kan jag tanka mig att fara tillbaka.
Dock sa ryktet att det inte ar till Asbury Park som Bruce beger sig nar han ska dricka en ol utan Red Bank nagra mil norr ut.
Kommentarer
Trackback