What's eating Klara Grape

Kanske gäller det mänskligheten, kanske är det typiskt Klara. Jag är sällan nöjd, nästan aldrig. Visst är jag extremt nöjd med min nya trenchcoat som hänger och glänser i garderoben. Men jag är inte lika lycklig över gårdagens dj-afton. Vissa grejer klaffade och mitt egna så kallade Detroit Medley där Little Richard gästade gjorde sig mycket bättre än väntat. Och visst dansades det till Hot hot hot och Conga som aldrig förr. Så borde väl känna mig nöjdare än jag gör. Men som alltid bjöd gårdagen på några oförlåtliga övergångar, ungdomar som trodde jag var någon form av juke box som mer än gärna bara spelade Lykke Li och Hästpojken. Slutet blev lite väl abrubt, tycker nog att man ska få spela klart sista låten oavsett om klockan är två minuter över tre. Jag tycker nog att de kunde låtit mig få spela de två minuterna som var kvar.

Men okej, nog klagat. I morgon gör jag ett nytt försök bakom skivspelaren. Denna gången dagtid i butik, närmare bestämt på Weekday. Har ju gjort de förr, lagom spännande. Men ett tillfälle att spela finfin musik och känna på nya låtar.

Nu ska jag lyssna på Downtown Train (japp just nu är det mest Rod Stewarts variant) och drömma mig bort. Kanske till en skitig tunnelbanevagn i den stora staden i väster. Sommar ska de va, kanske augusti. Slitna 501´or och t-tröja med tryck. Skinnpaj och Converse skor. Det har varit något...