Usch för upprop.

Nu skall jag snart gå på upprop! Huh, usch och fy. Jag tycker hemskt illa om upprop och nya klasser, helst av allt skulle jag vilja ha en eller helst två föräldrar med mig. Någon att hålla i handen, någon som hjälper mig att hitta rätt byggnad och rätt sal. En lugn stämma som säger att allt är alright och att mina skor är skitsnygga.

Men nu blir det inte så, ingen förälder inte ens ett litet äldre syskon eller en mormor. Nu skall jag klara av allt det där själv samtidigt som jag är sjukt nervös över om min registrering verkligen är registrerad. Tänk om de inte läser upp mitt namn? Då får jag åla mig ur sal 402 och hoppas på att ingen ser mig.

Sedan är det rätt jobbigt med upprop när man inte heter Anna Andersson eller typ Erik Karlsson. Det är hemskt mycket enklare att komma ihåg vem den där Klara Grape är. Ja ni vet, hon som... Åh, jag hoppas innerligt att den där klassen på 60 personer är full av pratglada Stellan och inte fullt så uppstyrda Erikor. Då är det nog lugnt. Bara man håller låg profil, har lyckats registrera sig rätt och finner salen där uppropet skall ske.

Tja ba!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback