Fredag.

Sommaren lider mot sitt slut och sista fredagen i augusti blev ett faktum. Så här sitter man nu i soffan med datorn i knät, slickandes sommarens sår. På tisdag åker långbyxorna på och sommarklubbandet är slut för i år. Det känns gott. Det är på sätt och vis underligt att hösten oftast kommer som en räddning. En chans att pusta ut och en tid då passiviteten är okej.

Fast frågan är förstås om den rastlösa anammar den passiva livsstilen bara för att mörkret knackar på? Jag tror bestämt inte det. Men kanske att hösten och dess struktur gör att slutsatsen blir lika med okej istället för alldeles för bra? Vi får väl se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback