Tretton.
Okej nu börjar hetsen, stressen och pressen inför releasen av nya skivan. Ja, Springsteens alltså. Vem annars? Vet inte riktigt vad jag känner inför det jag hittills har hört. The Wrestler är ju favvon. Working on a Dream är lite seg på ett töntigt sätt (detta är förstås i jämförelse med allt annat Springsteen gjort i sina dagar). My Lucky Day är mer i min smak, ösigare. Surprise, Surprise lät efter första lyssningen som en mesig poprock-låt. Orkade inte med en lyssning till. Outlaw Pete känns igen på många sätt och vis, bra historia och gott att Bruce plockat fram munspelet i slutet. Men som sagt, jag vet inte än.
Dock vet jag att ryktet säger att den store B ska spela när Obama tar över den 20 januari i Washington. Och eftersom det faller sig så att undertecknad kommer befinna sig i samma land detta datum går nu snacket om det kanske blir en tur till den staden. Hade varit spännande att uppleva ett stycke historia på plats. Men som sagt, jag har många idéer. De flesta av dem försvinner. Men drömma går ju, man vet aldrig. Vi får helt enkelt vänta och se hur det blir.
Nu ska jag städa bort julen och packa resväskan full av drömmar. Vi ses om några dagar, då i ett annat land. Ska träffa en god vän, vi kan kalla honom Japan. Tillsammans hoppas jag att vi kan reda ut ett och annat. Besöka någon trevlig bar. Uppleva lite kultur, konsumera, äta hamburgare på den där dinern med den fantastiska servitrisen, titta på folk och få perspektiv.
Hej så länge.
Okej Outlaw Pete tar nog andra platsen bland mina favoriter från nya skivan. Den blir bättre och bätte, det bådar gott.
Kommentarer
Trackback