What's eating Klara Grape

Söndagen är en bra dag för fundering. En dag som gjord för rannsakning och grubblerier. På gott och ont. Men jag antar att det på många sätt är bra att sätta sig ner ett slag och fundera över vad man pysslar med och varför. Vad som händer sen och så. Vissa söndagar händer det att man känner sig helt tom. I dag har varit en sådan dag. Har känt mig stum, tom och trött. Tre sena nätter med repiga cd-r och energisk dans tar på både muskler och själ. Det är lite konstigt det där med att fantastiska stunder ofta följs av trötta minuter. Det händer då och då att jag känner mig ledsen efter en sån där kväll då allt klaffar. Ni vet då folk är glada och låtar som hackar gör det samma. Då märker man att det sannerligen är nära mellan hjärnans olika vägar.

Men oavsett ett trött hjärta vill jag tacka helgen som varit för många fina stunder. Gårdagen bjöd på en flott gårdsfest i Masthugget med grymma band, billig bärs och bra folk. Spelade några hits på slutet, skivorna hakade upp sig och själv kände jag livet i mig och spelade glättiga rökare som det inte fanns någon morgondag. Någon ung kille frågade om han fick en vals, en annan fyllde mitt glas. Sedan bar det av vidare ut i natten med en bra melodislinga. Sedan vaknade jag upp i moll med ett orangefärgat plektrum i fickan som jag måste stulit någon gång efter midnatt.



Runt lunch bytte jag tonart och söndagen blev en melodi i dur. Upp upp och ner. Stanna upp. Fundera ett slag, fortsätt spring.

Det var väl det typ, tack.