Att sätta sin kråka på ett papper.

Igår skrev jag på ett kontrakt. Det är en konstig känsla att skriva sin kråka på viktiga papper, blir alltid lite nervöst högtidlig när det blir dags att signera. Pennan skakar i handen och resultatet blir aldrig som jag tänkt mig. Lite större, lite konstigare och alltid helt oläsbart. Undrar just hur det kommer sig att just min autograf blev som den blev. Vad tänkte jag egentligen? Antagligen inte alls, som vanligt.

Hur är det för andra, har de en gång för alla kommit fram till hur namnteckningen ska se ut? Övat hemma. Tänkt att lite mer såhär, nej större båge där och ett mer cleant A. Äh, jag vet inte. Min signatur känns som en slump. Snabbt ska de gå tror jag var ledordet när den kom till. Bara man ser att det är ett K och ett G så är vi i hamn. Det räcker. Eller ja, jag vet faktiskt inte.

Farsans namnteckning blev till när han skulle skriva signaturen på körkortet. Sen fick den bli sådan. Det är en bra historia. Önskar den var min, önskar jag hade ett körkort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback