Confessions of a discjocke.
Bra kväll igår, Woody West kändes som en snäll klubb. Försökte så gott jag bara kunde med att vara lika trevlig tillbaka. Tror det funkade. Pubhitsen satt där de skulle och Jimmy Cliff fick åka på ett par gånger. Var glad och dansade i fönstret bakom skivspelarna. Lite högtidligt att kunna blick ut mot Järntorget mellan låtarna. Sen är det något speciellt att kunna dansa på saker och sedan hoppa ner för att byta låt. Den som varit på Ny Klubb vet vad jag snackar om. Min discjocke kollega Peter vet också. Vi har dansat en och annan vals på både djbord och bardiskar.
Well, testa själv vettja! Men gör det snällt och med lätta steg. Man vill inte att de ska gå åt skogen. Som de gjorde på en Valandfest en gång. En bekant gjorde ett glädjeskutt och hoppade upp på djbordet. Så brakade allt ihop. Ingen mer musik, ingen mer fest. Det måste känts lite snopet.
Okej då, naturen kallar. Vi hörs.
Well, testa själv vettja! Men gör det snällt och med lätta steg. Man vill inte att de ska gå åt skogen. Som de gjorde på en Valandfest en gång. En bekant gjorde ett glädjeskutt och hoppade upp på djbordet. Så brakade allt ihop. Ingen mer musik, ingen mer fest. Det måste känts lite snopet.
Okej då, naturen kallar. Vi hörs.
Kommentarer
Trackback