Hänger på bakgatorna.
Borde kanske byta riktning, gå åt andra hållet. Pröva den andra gatan. Men det är inte lätt när brorsan sänder den bästa jäkla varianten av Backstreets jag någonsin hört. Ett mästerverk på 17.51 minuter, och man vill aldrig att de ska ta slut. Lyssnar under andakt på högsta volym. Mitt rum skakar. Rutorna darrar. Reget slutar droppa på fönsterbläcket. Det finns ingen på denna jord som kan vråla sådär skört som Bruce. Det finns inte en enda person som kan säga så mycket i ett enda ylande.
Och så alla klockspel. Pianot och orgeln. Snacket i slutet. Skriken! Historian om hur de liftade därifrån. Järnvägsspåren. Terry och Billy. Hur världen snurrade runt runt och ner igen. En kyss och ett hej då. Sen ett löfte och sen en lögn.
En bön och en önskan om att Gud en gång för alla skickar ner några änglar för att blåsa hela den här förbannade stan ner i ån. Jag är med på en bönen, blås bort skiten bara. Bort till tonerna av det där pianot.
Ja ja ja, så var det med det. Fick även ännu verision av Racing In The Street att sätta tänderna i. Men tror bestämt att den får vila en stund för jag kommer stanna på bakgatorna resten av den här dagen. Men först får jag sätta på mig skinnpajen. Det är kallt i Masthugget.
Och så alla klockspel. Pianot och orgeln. Snacket i slutet. Skriken! Historian om hur de liftade därifrån. Järnvägsspåren. Terry och Billy. Hur världen snurrade runt runt och ner igen. En kyss och ett hej då. Sen ett löfte och sen en lögn.
En bön och en önskan om att Gud en gång för alla skickar ner några änglar för att blåsa hela den här förbannade stan ner i ån. Jag är med på en bönen, blås bort skiten bara. Bort till tonerna av det där pianot.
Ja ja ja, så var det med det. Fick även ännu verision av Racing In The Street att sätta tänderna i. Men tror bestämt att den får vila en stund för jag kommer stanna på bakgatorna resten av den här dagen. Men först får jag sätta på mig skinnpajen. Det är kallt i Masthugget.
Kommentarer
Trackback