Att ta tåget norr ut.

Sitter på SJs långsammaste tåg till Stockholm, det blev billigast så. Således förstår ni säkert att jag skrev orden på tåget, klistrade in dem på internet väl framme i storstan. Ambitiöst? Nja, jag skulle mer säga att det handlar om lusten att skriva något för någon annan än mig själv. Typ 35 st. Familjen plus de närmast sörjande. Hej förresten! Hur mår ni? Jag mår bra. Dricker svart kaffe och äter medhavda svettiga mackor (älskar svettiga smörgåsar, osten i kombination med det varma smöret och någon grönsak som segat till sig är svårslagen). Vi passerade just Köping och solen är på väg ner. Den svenska hösten visar sin vackraste sida. Jag njuter av att sitta i värmen, med kaffet, rock n rollen i lurarna och den svettiga ostmackan. Livet.

Det är något rogivande med att vara den som sitter på tåget eller bilen som far iväg. För att inte tala om planet, men den där längre resan händer sällan. Ni som känner mig vet att jag ofta talar om resor som måste göras. Sådana som tyvärr aldrig blir av. Men en planerad färd är också en resa, tror jag i alla fall. Även fast man bara tänker sig ett mål så finns det. På något sätt, någonstans. Just den här turen har ett lättsamt mål. Tre dagar, två dj-tillfällen, en bar. Det är alltid enklare att dja i andra städer än Göteborg. På bortaplan är det bara att spela sina favvos sen är man game. Ingen vet hur det brukar låta och därför kan man vara precis sådär förutsägbar som man arbetar på att inte vara tillvardags.



Där tog kaffet slut. Synd, det både var och gjorde gott. Om man skulle ta och fylla på koppen? Eller bara inse det faktum att kaffet är slut för den här resan. Tjaaa, jag är dålig på att acceptera slut. Som sommaren. Tills förra helgen trodde jag att den fortfarande gick att finna på vissa ställen i stan. Ni hör hur det låter, dumt. Bara dumt. Förresten så har mina finaste minnen från sommaren som numera är historia med resor att göra. Genom Sverige. Från söder till norr och hem igen. Det gick inte så värst snabbt, även fast jag är ett stort fan av just det snabba inser jag här i skrivande stund att den snabba vägen inte alltid är den bästa. Kanske att jag just gav mig själv livsrådet jag söker; SNABBT ÄR INTE ALLTID BÄST.

Tål att tänkas på. Snabbt är inte alltid bäst. Långkok? Segt internet? Baka sitt eget bröd? Läsa boken istället för att se filmen? Gå istället för att ta spårvagnen? Spara istället för att spendera? Lyssna på hela skivan istället för att snabbspola vissa spår? Att inte få det man vill ha direkt är något gott?

Jag ska tänka på saken.

Nu Västerås. Vi hörs i morgon, kanske berättar jag hur första kvällen på baren blev. Ny Klubb Stockholm, så stort det blev. Och bra? Ja.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback