What's eating Klara Grape

Ställde klockan på 02.50. Vaknade och önskade att jag hade ett vanlig liv. Släpade mig upp, ut i kylan. Målet, Casino Cosmopol. Sista besöket. Säkert för alltid. Att hänga på kasinot klockan fyra på natten en söndag var jämförbart med åtta en onsdagskväll. Inget där inne påminde om att tiden var rätt för sömn inte roulette. Dovt ljus. Surrande ljud och blinkande maskiner. Löften om visten och uppmaningar om att spela lagom.
Jag talade lite med en man i rökrummet. Frågade om han hade en bra kväll. Nej svarade han direkt. Mannen ville prata. Vi språkade i ett par minuter och han hann förklara att han helst inte ville komma hit. Mannen sa till mig att man förlorar.

- Du kan aldrig vinna tillbaka något även fast du inbillar dig det. Börja aldrig spela, kom inte hit igen. Jag vill helst av allt inte vara här. Det är inte kul.



Mannen såg uppriktig ut och jag funderade över om han inte var saknad av någon just då. Klockan 04.10 en måndagsmorgon.
På vägen hem tänkte jag på detta med att vinna tillbaka. Pengar vinner man antagligen aldrig igen. Brända stålar kommer inte tillbaka. Aska i plånboken. Tur att livet är annorlunda. Som hoppet, du kan alltid vinna tillbaka ett förlorat hopp. Bärga ett sjunket skepp.