Vecka nummer sju.


Det är sportlov för eleverna. Skolbarnen. Jag funderar på om jag borde anamma sporten jag med. Ägna lediga timmar åt att googla Zlatan och kolla tabeller. Intressera mig för OS, tycka till om landslaget i hockey. Förstå vänner som tycker att det är fett att se blåvitts träningsmatcher i snö och kyla.

Eller så skippar jag sporten.

Spriten räddade mig från sporten. Musiken från tragiken. Nej förlåt, det var ju färdigskojat. Den här veckan gör vi något annat. Kanske borde temat bytas till ploj? Skolan känns som ett skämt, här har inget hänt. Eleverna värmer sina matlådor, jag tittar på. Har ingen låda med mat, äta gör man inte ur en plastkartong. Gillar inte mat som känns osympatisk. Det gör den i kombination med plast.

Säger hej och tack till korridorerna nu. Packar ner datorn i väskan och iklär mig åter igen rollen som den barmhärtiga samariten. Vi har inte setts på ett tag nu, men antar att vi har en del att prata om. Jag ska berätta allt tror jag, inte bara mycket utan faktiskt allt. Hoppas samartien har en och annan lösning att bjuda på. Goda ord om livets måsten, dilemman och frågetecken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback