Storm-Stina och Else-Marie.
Vissa barnböcker minns man mer än andra. Själv tänker jag ganska ofta på den om Storm-Stina och Stortruten, eller Else-Marie och småpapporna. Den senare är en rätt udda historia om en tjej som har en mamma i normal storlek och tolv (tror de var tolv stycken) små pappor. Minns att de små papporna såg precis likadana ut och att Else-Marie tyckte att det var rätt käckt att ha tolv små istället för en stor pappa. Minns inte om jag funderade så mycket över det då, men idag har jag svårt att fatta hur de tolv småpapporna och den normalstora mamman lyckades få fram Else-Marie?
Sedan har vi den om Storm-Stina och Stortruten. Stinas morfar som berättar för Stina om grannen som kallas för Stortruten. Han som ligger på soffan vissa dagar och bara gråter. Då vill Stortruten inte göra något alls, inte träffa någon, inte äta några mackor med honung på eller dricka kaffe. Medan andra dagar är helt annorlunda. Då älskar Stortruten nästan allt och alla. Speciellt livet.
Jag känner mig ofta som Stortruten. Jag förstår honom helt och fullt. Ibland är man levnadsledsen, ibland levnadsglad.
Tror att det är minst lika svårt att skriva en riktigt bra barnbok som ett vuxet drama. Och det som gör en bra barnbok till en extra bra bok är just att den kan finnas kvar i tankarna ett helt liv.
kan du skriva något om john fogertys flanellskjortor?
ja det kan jag!
Märklig kommentar, med tanke på vad vi talat om på de senaste. Är vi avlyssnade?
bruce kallade ju john för " the father of the flanell shirt" han tycks ju ha oändligt med flanell..snygga också
jag trodde det var du som bad om en kommentar till john flanellskjortor. men som sagt, han har ju en förmåga att välja de snyggaste. inom kort kommer stylebyklara.se lista de snyggaste skjortorna.
Träd fram du utan namn, nu!
skulle tro att han låter sy upp sina flanellskjortor..kan inte tänka mig något annat. ser fram emot listan
Det fina inlägget om Else Marie och småpapporna förtjänar mer uppmärksamhet. Jag hörde en intervu med författaren för ett tag sen när hon sa att bilden när hela famliljen badade i badkaret fick plockas bort då den skulle publiceras i andra länder! För vågat alltså! Jag tycker att det är en underbart bra bok som gestaltar hur skämmit det kan vara med föräldrar när de kommer utanför sin hemvanda miljö, För i boken är det inte något konstigt med småpapporna men i normaliteten blir de pinsamma. Precis så är det! Det är dags för småpapporna att komma ut nu!