Tack Tjockholm, kommer snart tillbaka.


Dags igen, reklampaus.


I afton sker dansen på anrika Jazzhuset och jag tror att det blir en kväll som kommer gå till historien. Dock är min koll på Stone Roses inte den bästa, tur att Manchester-papporna Erik och Lars är mer kunniga. Men jag vet att I wanna be adored är bra. Den gillar även gubb-Klara. Men hur som helt tycker jag att den som befinner sig i Gbg ska komma förbi och kika på bandet som går på vid midnatt. Indie Allstars som de så fyndigt kallar sig har repat som idioter i två veckor. Så att skriva att det handlar om kvalitet är ingen överdrift. Själv kommer jag befinna mig bakom skivspelarna större delen av kvällen. Där kommer det att sportas och spisas cd-r.

Men nu ska jag dricka sportdryck och äta broccoli. Järn och proteiner är nödvändigt innan några timmar i ett djbås. Tja ba!

Dansen kräver sina vitaminer.

I förrgår fick jag en väldigt orange c-vitamin drink av min goda vän M och idag var det min vän E som bjöd på en lite gulare variant. Vet inte hur mycket man ska tro på de där vitamindryckerna. Men placebo-effekt har de hur som helst.



Så efter promenaden, kaffepausen och c-vitamindrinken känner jag mig redo att ta mig an den stökiga skiv-väskan. Ikväll kommer den mesta dansen inte äga rum i Slottsskogen utan på Pusterviksbaren. Woody West kallas klubben och undertecknad har fått uppdraget att fixa bästa barhitsen. Tyvärr har de valt att stänga ute dem utan det gröna festivalarmbandet. Dock har Kim som fixar festen och WoW-arrangörerna varit bussiga att låta mig stå bakom skivspelarna även fast min tunna portmonä inte tillät någon fest i Slottsskogen.

Men som sagt är ni i stan för att dansa till Glasvegas och Band of Horses tycker jag vi ska ses på Pustervik ikväll, 22-03.

Sista onsdagen.

Så kom Culture Clubs sista kväll, sista dansen men absolut inte sista chansen. Kvällen blir otippad och förutom Jacob Nyberg videovisualisering och neonspektakel kommer djbåset att gästas av Sebastian och Frasse (Guilty Plesure). Eftersom Frasse firar sin födelsedag dagen till ära och en annan firar sitt namn kommer det bjudas på tårta om allt går som planerat.



På med den röda hatten så firar vi kalaskvällen tillsammans. Och för alla er som inte har råd med en Way out West biljett för 1395 kr så är kvällens klubb helt gratis! Dans dans dans.

Dags för dans.

Äter broccoli och laddar inför ännu en kväll på Pusterviksbaren. I afton kör vi som vanligt med kultur och klubb, alltså Culture Club. Det blir flotta målningar av Johan Berg och ett grymt djset av Paul (som till vardags utgör 50% av stans bästa duo Paul Simon).



Kvällens tema är kaos vilket förstås passar undertecknad alldeles utmärkt. Det är nämligen kaos både i mitt huvud, skivväska, garderob och lägenhet. Men så kan det vara, bara att hålla modet uppe och omfamna kaoset med öppna armar.

Vi ses väl? Pusterviksbaren, 21 - 02 och givetvis har vi skippat det här med entré. Kom och dansa!

Follow that dream; en gång för alla. Så sett.



I kväll kommer Culture Club på finaste Pusterviksbaren att handla om de där drömmarna och för all del även drömmar. Det där drömtemat kan man ju välja att tolka lite som man känner. För vissa kanske det handlar om vaga bilder, för andra är drömmen ett tydligt mål. För mig är det nog ofta en väg, en resa. Och jag vet av egen erfarenhet att de där drömmarna ofta håller en vid liv samtidigt som de kan sänka en fullständigt.

En dröm som går i uppfyllelse kan vara lika mycket ångest som en som inte gör det.

Men just ikväll blir det bara bra drömmar. Fest, dans och en väldig massa galenskap. Skulpturer och moderna prylar. Teckningar och fotografier. Videoprojektioner och bildspel. I djbåset hittar du mig och min klubbkamrat Tove samt de hejdlösa bröderna Laos.

Kom, dröm och dansa.

MER REKLAM.

Igår gungade Pusterviksbaren, ikväll skakar Magnus & Magnus. Hittade två bra låtar jag glömt av igår och planerar att spela den även ikväll. Sen kommer undertecknad med stor säkerhet även att bjuda på både Black Stalin, Eddy Grant och lite go amerikansk musik.

Vad Miss Alamama och Karl aka. Ram the Man kommer spela för melodier har jag ingen aning om. Men om jag får dra till med en vild gissning blir det med största säkerhet något ungdomligt från Karls skivväska och kanske lite barnsliga hits för Alamamas del.

Tycker absolut ni ska titta förbi. Regnet är enligt Smhis radar på väg in åt landet.
Kolla själv!


REKLAM.



Vädret må vara grått! Men det gör egentligen ingenting eftersom Pusterviksbaren har ett tak. Å om saker och ting går som det ska kommer taket att lyfta innan klockan slagit tolv. Likt förra onsdagen kallas klubben för Culture Club. En av stans mesta konstintendenter Tove Nankler har åter igen varit i farten och grejjat lite kultur medans undertecknad har sprungit på klubb.

Denna onsdag kommer baren att intas av tre av medlemmarna från nystartade bandet KORS. De kommer att lira lite plattor och bjuda på sina snyggaste moves. KORS består för att vara exakt av; Gamen (Karin Hedlund), Kentron (Marja Tonteri Tillgren) och Karl Bergström. Det blir grunge/techno/postrock/sludge metal/hardcore/djungel blandat med samplingar av Attenborough, Ginsberg, beatboxande, kaos och bös...

Tillsammans med KORS arbetar NYX (Liina Nilsson) som ikväll kör ett live set av surrealistisk videokonst
http://nyxedition.wordpress.com.

Kulturellt, coolt och alldeles gratis.

Självfallet kommer även jag och Tove bjuda på några favoriter under aftonen. Själv vill jag helst av allt spela lite tropicopop-hits och kasta chillinötter på Svinto i baren.

Ses vi?

Allt är ett spel, allt är en lek.


Det var samma visa förra gången. Kommer regnet? Eller blir det bra. Som livet, kommer eländet eller blir allt ok. Först hopplösheten sedan när man mist anar det dyker solen upp. I afton kommer regnet att hålla sig borta. Jag tror verkligen det, men för någon timma sedan var inte Klara Grapes tonfall lika muntert. Men det är så det ska va antar jag, ner ner upp och sen ner. Nästa chans, nästa dans.

Men kommer inleda med följande melodier. Har fungerat tidigare när jag haft lite problematik med vädergudarna (tips på låtar som funkar när de där gudarna som bestämmer över hjärtat och smärtan ska charmas mottages varmt).

Creedence - Who´ll Stop The Rain
Johnny Nash - I Can See Clearly Now
Jimmy Cliff - Better days
Creedence - Have You Ever Seen The Rain

Sen är det bara att köra. Vi ses!

Bara konstigheter.

Just nu har jag specialiserat mig på konstiga saker och ting. Medan livet över lag handlar om inga konstigheter. Låter säkert skumt. Men det är det förstås inte, snarare tvärt om. Läget är solklart. Precis som Göteborg.

I afton är det åter dans. Varje kväll borde förövrigt nästan handla om dans, i alla fall när solen skiner. Denna onsdag kommer den som vill att få träffa mig och min goda väninna Tove på Pustervik. Det blir semesterhits och en konstinstallation av Patrik Bengtsson (en gång i tiden medlem i det mytomspunna Gbg och Valand-baserad bandet The Kid).


Nu vet jag varför det kallas disk-jocke.


Eftertanke eller en fundering till.

Söndagen är en bra dag för fundering. En dag som gjord för rannsakning och grubblerier. På gott och ont. Men jag antar att det på många sätt är bra att sätta sig ner ett slag och fundera över vad man pysslar med och varför. Vad som händer sen och så. Vissa söndagar händer det att man känner sig helt tom. I dag har varit en sådan dag. Har känt mig stum, tom och trött. Tre sena nätter med repiga cd-r och energisk dans tar på både muskler och själ. Det är lite konstigt det där med att fantastiska stunder ofta följs av trötta minuter. Det händer då och då att jag känner mig ledsen efter en sån där kväll då allt klaffar. Ni vet då folk är glada och låtar som hackar gör det samma. Då märker man att det sannerligen är nära mellan hjärnans olika vägar.

Men oavsett ett trött hjärta vill jag tacka helgen som varit för många fina stunder. Gårdagen bjöd på en flott gårdsfest i Masthugget med grymma band, billig bärs och bra folk. Spelade några hits på slutet, skivorna hakade upp sig och själv kände jag livet i mig och spelade glättiga rökare som det inte fanns någon morgondag. Någon ung kille frågade om han fick en vals, en annan fyllde mitt glas. Sedan bar det av vidare ut i natten med en bra melodislinga. Sedan vaknade jag upp i moll med ett orangefärgat plektrum i fickan som jag måste stulit någon gång efter midnatt.



Runt lunch bytte jag tonart och söndagen blev en melodi i dur. Upp upp och ner. Stanna upp. Fundera ett slag, fortsätt spring.

Det var väl det typ, tack.

Trodde inte jag fotade lördagen.

Men efter att ha rekat igenom telefonen fann jag två kort från 05.33. Uppenbarligen passade jag på att knäppa några bilder samtidigt som jag släppte fram Albin till skivspelaren. Och så glad han blev. Dessutom tycker jag dansen på den andra bilden ser hemskt festlig ut.



Vilket party.

-

Önskar att jag fotade gårdagen, men ett foto hade inte gjort känslan rättvis. Trodde aldrig jag skulle spela skivor med karlavagnen över mig, Älvsborgsbron framför och hamninloppet i ryggen. Det var så förbannat vackert att jag får ont i hjärtat. Vet liksom inte vart jag ska göra av den där lyckokänslan. Ibland kan man bli så glad att man går sönder.

I går gick jag sönder. Mitt i tu.

Inga konstigheter.

Enkelt är den rätta taktiken. Släppa lös och ge allt, inga hämningar. I kväll är det åter dags att se till att Vasagatan 43 blir den bästa tänkbara platsen i Gbg. Kommer lira en hel del lättsmälta hits och förstås det gamla vanliga köret. Känner även att det är dags för lite calypsotoner eftersom sommaren kommit till stan.



Dans i all enkelhet, bekymmer och elände kommer således att få stanna hemma. Eller ännu bättre, varför inte dansa bort den blå bluesen till Missisippi? Det gör vi, vad säger du?

Ses vi kvart i tre?
Eller vill du inte vara med?
Det blir bra det kan jag lova.
Skit i att ligga hemma och sova.

Oj nu börjar jag att skriva på vers.
Mina konstiga idéer kan ibland bli en pärs.
Fast att rimma är väl ingen plåga.
Jag tycker det är bra att vissa i alla fall våga.

Man måste spexa och se det lustiga i livet.
Inte bara ta allvaret för givet.
Ha skoj och tro på festligheter.
Ibland räcker det att säga; inga konstigheter!

Den rätta känslan.

I går fann vi den. Ny Klubbs jam var det bästa! Det hade räckt med det, djn var inte grejen igår, vilket känns helt okej. Ibland måste man ta ett steg tillbaka och låta livemusiken sköta jobbet. Svinbra insats av bandet!

Tack.


Foto Johan Carlén

Friction nummer 4.

För fjärde gången kör vi klubbkväll på Avenyn ända till fyra. Samma flotta dj-trio som vanligt och två fräcka band från Gbg på scenen.



Lovar klä upp mig i min blåaste kavaj och spela mina mesta dansrökare. Hoppas som vanligt att vi ses på dansgolvet.

Living the dream.



Igår spelade jag några låtar på en fest i Gamlestan. Jag var och kände mig lastgammal och skivspelarna jävlades med mig mest hela kvällen. Tycker den här bilden talar ett ganska tydligt spårk. Man kan se vad jag tänker, antagligen är det inte living the dream. Mer varför i helvete utsätter jag mig för det här?

Antar att jag utsätter mig för det där för att det allt som oftast går vägen och genererar i en lycklig stund att bära med sig i hjärtat. Men gårdagens ungdomsgård var inte den rätta platsen för mitt bultande bröst. Men det finns bara en väg och den går rakt fram, ingen idé att stå och stirra bakåt och jämra sig.

Mot nästa veckas måsten, möten och människor.

Klubb klubb klubb, alltid klubb.

Lever mer på natten än på dagen vissa veckor. Maj känns som en månad som passar både dag och natt. I maj kan man leva jämt, skita i sömn. Stanna uppe hela natten, röra sig från gathörn till gathörn hela dagen.

I kväll kommer jag röra mig bort till Vasagatan 43 för att fixa festen på Parken. Det blir tredje gången gillt för klubb Friction och jag hoppas på en bra afton. Med dans och en gnutta galenskap. Tänker veva med ena armen och vrida rejält på gainknappen.



Hade varit flott att ses där sen? Känns som det är dags nu, jag har väntat länge. Men är inte riktigt där än. Jag kommer fortsätta att hoppas till någon säger att det är dags att gå hem. Antagligen kommer jag då att svara; Men du bästa vän! Ingenting är förlorat än vi kan ju alltid förlora igen. Jag vill inte gå hem.

Hur som helst Parken är stället 22-04 är tiden. Vi ses.

REKLAM.



Tokigt mycket dans i garderoben. Ska spela massa svängig soul, lite punk, några favvos med Jimmy Cliff samt en hel drös med rock n roll-rökare som kommer få hela baren att gunga.

Vi kanske ses? Finns det en chans så bjuder jag på en dans.

Tidigare inlägg Nyare inlägg