Vi möts vid röda sten.

Läste precis gårdagens GT, närmare bestämt Peter Birros text om sin senaste dramaserie Upp till kamp. Själv har jag lite kluvna känslor inför dramaserien, tycker den känns rätt sökt. Manuset skrivet. Jag har svårt att tro på skådespelarea, det känns inte helt äkta. Samtidigt tycker jag absolut att den har sina poänger.

Det finaste i Birros text i gårdagens GT var när han talade om Röda Sten och Tommy Berggren. Kanske bör jag tillägga att jag är ett gammalt fan av Tommy Berggren, han ser bra ut och har gjort en rad fantastiska roller (bland annat den i Glasblåsarens Barn). I alla fall så berättar Birro att han ofta brukar bege sig till Röda Sten, blicka ut emot havet och tänka på allt som finns där borta. Samma sak läste han i en artikel om Tommy Berggren att han gjort som ung. När stan blev för mycket brukade även Tommy kila bort mot Röda Sten och spana ut över vattnet och drömma om Amerika.

Har ni sett de två första avsnitten av Upp till kamp känner ni säkert igen er. Seriens huvudperson kallas Tommy och vid flera tillfällen får vi följa med seriens karaktärer bort till Röda Sten.

Ni som känner mig förstår säkert varför jag gillar det. Jag brukar också hänga vid Röda Sten, fastän det var ett tag sedan nu. Man kan säga att jag kommit av mig. Men jag vill minnas att jag tyckte det var rätt gött, och alltid var det Amerika som hägrade någonstans bortom Älvsborgsbron. Det där förbannade Amerika förresten, vad är det alla vill göra där egentligen? Vad är det som skall vara så fantastiskt och spännande där borta?

Vet inte säkert, kanske har det med rock´n´rollens ursprung att göra? Kanske inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback