What's eating Klara Grape

Det är svårt att skriva något vettigt när man har sett sin husgud. Det går egentligen inte, men jag ska göra ett försök. Ett tappert försök. Igår var andra gången jag såg Bruce tillsammans med E Street Band, och jag är inte besviken. I alla fall inte på bandet. Däremot har jag svårt för stora delar av publiken och blir alltid lite ledsen när jag inser den bistra verkligheten kring Springsteens fans. De är tyvärr inte alls så trevliga som jag brukar tänka mig när jag lyssnar på Born To Run och funderar över alla andra tramps där ute i den verklige världen. Kön in till arenan bjöd på lite för många trista personligheter.

Men som tur var försvann det dåliga humöret i samma stund som E Street Band äntrade Ullevis scen. Någon minut efter klockan nio stod de bara där. Allihop. Fast inte Dannny. Men jag måste ändå skriva att Charles Giordano från Seeger Session bandet gjorde sig bra.

Bäst under kvällen var Promised Land. Det är något speciellt med det där munspelet och Clarences sax. När Big Man skred över scenen lös strålkastara upp honom lite snett bakifrån så han såg minst sagt salig ut. Och jag tror bestämt att det är något verkligt magiskt med det där bandet. Det är något med Bruce, något jag inte kan sätta fingret på. Något. Med risk för att låta knäpp tror jag han är vår tids Jesus. Rock n rollens förlorade son. En son som börjar bli till åren kommen. Hur orkar han, hur orkar dom kväll efter kväll stå på scenen i drygt tre timmar. Själv hade jag nog inte orkat en minut till.

Men okej då. Att inleda med Born In the USA var mäktigt. Radio Nowhere var lite lite seg. Out In the Streets lyfte åter igen stämningen till topp. Two Hearts gillar jag skarpt. Promised Land med en himmel som backdrop blev lite mycket. Då grät jag en smula över att de var så vackert. Sedan kom spelade de Spirit In the Night och Bruce spexade med publiken.

Jaaa få se nu... Tyvärr glömde han av Thunder Road och Born To Run saknade något. Jag vet inte riktigt vad, men den var inte sådär speciell som den kan vara. Men det kändes väl ok när vi nu fick både Sandy och Independence Day. Dock är jag lite förvånad över att responsen på Sandy var så kass. Få verkade fatta va Bruce snackade om när han förklarade att den var till Danny. Marys Place är en favorit som sitter precis där den ska live och i Badlands hade de nog hela publiken med sig.

Nä orkar inte skriva mer nu. Detta får duga. Det blev alltid något. Ingen fantastisk recension men några ord. Kanske för många. Nu ska jag bege mig ut för att leta reda på en biljett till dagens gig. Det måste bli så. Orkar inte med köproceduren för att hamna längst fram. Men en plats på läktaren får de nog bli.

Hej.