What's eating Klara Grape

Idag har jag kikat på ett svenskt drama. Det var sådär, tycker ju om idén om dramat. Men samtidigt kan det lätt bli fel om manuset inte är det rätta. Känslan är svår. Nu är jag inte på något vis en expert när det gäller att tycka och tänka kring manus, dramaturgi och sånt. Men historien jag såg på tvn ikväll var inte så värst bra gjord. Minns inte ens filmens namn, men den var som sagt svensk och som i så många andra svenska dramer hade Mikael Nykvist en av huvudrollerna.

Dialogen kändes krystad och karaktärerna klichéartade på ett trist vis. Sorglig historia. Sjäv hade jag inte klarat av att ge mig på något så tungt. Hade jag fått berätta med hjälp av ett skådespel hade jag valt kärleken istället för döden. Sen lite om tiden, lite om människorna. Dramatiska händelser, vändningar och självfallet ett lyckligt slut. Det är just det jag tycker bäst om när man skriver och berättar. Du som skribent får bestämma själv, slutet är ditt. Jag kan skriva om och lägga till. Låna en sanning och ge den rätt slut. Passar mig alldeles utmärkt. Mycket, mycket, bra och inte bra. Sedan rätt slut.

Okej, det var väl bara det idag. Filmen var godkänd inte mer, alright slut. Nästa gång får jag se till att välja ett skådespel med spännande karaktärer och helrätt slut. Tack och hej.