En egen saga.
Jag är besatt av att skriva den, att ha makten över min egen historia. Varje dag är som ett kapitel. Allt räknas, allt går att skriva. Saker som inte händer är alltid förlorade meningar. Människorna i tågkupén är viktiga, också de personerna fyller en funktion även om det bara handlar om statistroller.
Sms som sänds alldeles för sent är en del av historien, precis som allt drama. Både det stora och det lilla. Flera av mina vänner burkar ringa mig när de vill höra något spännande. Jag har med glädje tagit på mig rollen som den som bjuder på en bra story när mitt sällskap betalar kaffet. Dramat har blivit mitt kapital. Vissa dagar orkar jag egentligen inte, då kan stressen och pressen över händelserna ge huvudvärk. Men allt som oftast gillar jag det. Upp upp och ner. Allt fyller en funktion. Allt skrivs ner, allt blir till en rad. Min bok.
När jag arbetar i hemtjänsten och träffar gamlingar med livs och existentiellångest. När jag sitter vid ett köksbord hos en dam i slutet av livet, en dam med ångest över allt hon inte gjorde tänker jag; Well, så får det inte bli med min historia. Jag vill våga, jag vill göra. Det går inte att räkna med att någon annan fixar storyn, det är din uppgift. Tv och dator, litteratur. Ja för all del, då och då när kroppen behöver återhämta sig. Men däremellan är det du (i detta fall jag) som är författare och regissör.
Bok nummer 23 ser ut att bli spännande. Känner att jag har gjort mitt jobb. Men boken har några sidor kvar och det händer att de sista kapitlena blir de absolut bästa. Vi får väl se.
Sms som sänds alldeles för sent är en del av historien, precis som allt drama. Både det stora och det lilla. Flera av mina vänner burkar ringa mig när de vill höra något spännande. Jag har med glädje tagit på mig rollen som den som bjuder på en bra story när mitt sällskap betalar kaffet. Dramat har blivit mitt kapital. Vissa dagar orkar jag egentligen inte, då kan stressen och pressen över händelserna ge huvudvärk. Men allt som oftast gillar jag det. Upp upp och ner. Allt fyller en funktion. Allt skrivs ner, allt blir till en rad. Min bok.
När jag arbetar i hemtjänsten och träffar gamlingar med livs och existentiellångest. När jag sitter vid ett köksbord hos en dam i slutet av livet, en dam med ångest över allt hon inte gjorde tänker jag; Well, så får det inte bli med min historia. Jag vill våga, jag vill göra. Det går inte att räkna med att någon annan fixar storyn, det är din uppgift. Tv och dator, litteratur. Ja för all del, då och då när kroppen behöver återhämta sig. Men däremellan är det du (i detta fall jag) som är författare och regissör.
Bok nummer 23 ser ut att bli spännande. Känner att jag har gjort mitt jobb. Men boken har några sidor kvar och det händer att de sista kapitlena blir de absolut bästa. Vi får väl se.
Kommentarer
Trackback