Man tar det man kan bära.
Resten lämnar man. Det går att komma tillbaka, kanske är sakerna borta. Kanske inte. Men jag tror att det är bättre att gå med det man orkar istället för att stanna kvar och undra hur man skall bära sig åt. All denna packning. Två händer. Ingen bil, cykel eller åsna. Två armar. Ett par ben.
Jag tar med mig det jag kan bära. Lämnar kvar det jag inte orkar. Det känns bra, eventuellt hämtar jag upp det som är kvar i morgon efter lunch. Eller så låter jag det ligga kvar, bjuder första bästa förbipasserande på en överraskning. Varsågod, bara att ta. Det är ditt!
Så istället för att släpa en dag till åker jag skridskor. Har inte glidit rund på isen sedan 90-talet. Känner att det är på tiden att jag snörar på mig grillorna. Inget bärande i morgon fredag, på den sista dagen av ett år ska jag bejaka ungdomen.
Jag tar med mig det jag kan bära. Lämnar kvar det jag inte orkar. Det känns bra, eventuellt hämtar jag upp det som är kvar i morgon efter lunch. Eller så låter jag det ligga kvar, bjuder första bästa förbipasserande på en överraskning. Varsågod, bara att ta. Det är ditt!
Så istället för att släpa en dag till åker jag skridskor. Har inte glidit rund på isen sedan 90-talet. Känner att det är på tiden att jag snörar på mig grillorna. Inget bärande i morgon fredag, på den sista dagen av ett år ska jag bejaka ungdomen.
Kommentarer
Trackback