What's eating Klara Grape

Igår blev jag tipsad om en ny låt. Det var en bra låt. Jag föll handlöst direkt. Precis sådär platt man bara kan falla i trappan på Galliciska föreningen. Speciellt klockan sex på morgonen, när trappan lutar mer än den brukar och är blöt av öl och drömmar som trillat isär. Men sak samma, gillar en viss typ av melodier och den här passar mig alldeles utmärkt. Bra tempo, rörelsen framåt känns oavsett om man vill det eller inte. Tycker den passar både bra och mindre bra stunder.

Hur som helst dök den där låten upp i mig sent igår. Igen. På en stor fest där alla rörde sig i 180km/h och själv stod jag mitt i eländet och stirrade i kors. Då kom den där melodin till mig och jag tänkte att sagan om Zero och Blind Terry hemma är bättre än det här. Sprang ner för trappan och ut på gatan, ropade in en taxi. Bad chauffören att köra mig hem. Hem till Zero och Terry. Ni vet de som inte är så dumma ändå, de bara försöker. Spelar hjältar.

Men vem gör inte det? Hela tiden, oavbrutet.

Förresten så var det några som sa att Zero och Terry fixade det. Att de kom iväg. Jag är säker på att det var så det var. Det gick rätt bra för dem. Vägen var vännen.