What's eating Klara Grape

När jag flyttade till Göteborg tyckte jag att det var en storstad. Äntligen skulle jag få känna mig anonym. Ingen som visste vem man var, hur man var, såg ut, tänkte, hade relationer till, ägnade sig åt på fritiden och så vidare. Några år har gått och saker och ting har förändrats. Götet börjar mer och mer påminna mig om Skara. I alla fall vissa stadsdelar och kretsar. Alltid är det någon som har kollen på en. Det är inte helt sällan man springer in i fel personer på fel plats. Någon som dyker upp när man minst anar det. Åh! Fel tröja, fel humör. Vad ska jag göra nu. Orkar inte.

På väg in för att köpa sig en kaffe på något café i närheten av där man oftast rör sig kan det hända att man får vända i dörren. Åh, nej. Fel. Den där orkar jag inte med just nu. Snabbt ut igen. Linnégatan en söndag. Oh! Nej hur byter jag sida nu, eller ska jag svänga in på den där andra  eller tredje gatan? Nej det kommer märkas. Spela cool.

Ja du bästa läsare, kanske känner du igen dig. Kanske inte. Men visst finns det en charm i att ha många bekanta ansikten. Känna igen folk på spårvagnen och höra ditt namn av någon okänd på krogen. Men det finns också en skräck i det. Kanske är det dags att röra på sig?