Tiden.

Skriver detta i skolan, det känns inte alls bra. Tycker inte om när folk kan se vad man gör på datorn. Gillar att skriva saker i min ensamhet, hade gärna varit lite mer hemlig. Men ibland måste man skriva ner det man tänker på direkten. Det är inte alla dagar man kan vänta en stund. Se där, ännu en sak som har med tiden att göra. Det där med tid är utan tvekan mitt favoritämne. Får jag till något längre en dag kommer tiden vara temat. Älskar och hatar den, tänker på det jämt. Har svårt att vänta, ångest över att den går. Motsägelsefullt. Som livet. Tid och år. Ja ni förstår.

Har lyssnat en hel del på John Mellencamps
senaste platta under veckan som gått. Skivans bästa spår kallas Longest Days och innehåller förra årets bästa textrad.

Life is short even in its longest days.

Sånt där gillar jag. Läste också precis en bra recension av Bruces senaste skiva där man gång efter annan tar upp tiden som albumets tema . Håller med på många sätt och känner mig lite avundsjuk på att det inte är min artikel. Efter att ha lyssnat en del på skivan och läst ett otaligt antal recensioner börjar det kännas klarare än någonsin. Bruce Springsteen håller på att ta farväl. Tiden har redan sagt sitt när det gäller E Street Band. Om jag är redo för det? Inte alls. Men vad ska man göra? Tiden är som den är. Åren har gått och en annan (som är född 30 år försent) får väl försöka känna sig nöjd med att man fick vara med en stund på slutet. Kanske tar en annan resa över, en ny tid. Bra eller dålig. Jag vet inte.

Känner mig lite ledsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback