Tillbaka i min säng, tillbaka i mitt rum.
Resan gjorde gott, igen. Pengarna är slut. Några av dem lade jag i olika typer jukboxe-apparater runt om på Manhattan. Och de absolut sista slantarna ramlade ur mina händer strax efter sex i morse. På Amsterdams flygplats. Hade läst en alright artikel i senaste numret av Rolling Stone på planet och kände när jag fick syn på ett par klassiska Ray Ban (modell aviator) att sådana ska man ha. Det är rock n roll. Det fick det bli.
Nu ligger jag raklång i min säng och försöker summera resan. Känner mig nöjd. Det är något speciellt med att ge sig av. Att befinna sig på flygplatser, se folk på väg. Gå på okända gator, besöka barer man inte trodde fanns. Se andra ansikten. Nya stjärnor. Veckan som gått bjöd ju på en hel del saker. Att befinna sig i Washington DC och höra den redan historiska presidenten Obama tala var sannerligen en upplevelse. Det känns knepigt när man ser spektaklet på youtube. Tror inte riktigt att jag var där. Allt ser annorlunda ut på skärmen, glöm för allt i världen inte det bästa läsare.
Sen alla goda burgare, jag och mitt fina sällskap Japan tog oss en kväll till den där fantastiska dinern (kliv av på 110e gatan på västra sidan. Promenera några gator ner så ser du snart West Way Café på vänster sida) vi käkade på i somras. Tror nog att deras Uptown Burger kan vara NYC´s bästa burgare. Och för att inte tala om servitrisen, som hämtad ur en film. Bra på alla vis. Men hur som helst. Resan gör gott. Att komma hem också. På något vis. Inte helt enkelt alla gånger. Men just precis nu känner jag mig redo att ta emot nästa knytnävsslag. Antagligen kommer jag resa mig hyfsat snabbt för att efter det vara beredd på nästa.
Så tack Japan för jag fick komma och göra dig sällskap i några dagar!
Nu ligger jag raklång i min säng och försöker summera resan. Känner mig nöjd. Det är något speciellt med att ge sig av. Att befinna sig på flygplatser, se folk på väg. Gå på okända gator, besöka barer man inte trodde fanns. Se andra ansikten. Nya stjärnor. Veckan som gått bjöd ju på en hel del saker. Att befinna sig i Washington DC och höra den redan historiska presidenten Obama tala var sannerligen en upplevelse. Det känns knepigt när man ser spektaklet på youtube. Tror inte riktigt att jag var där. Allt ser annorlunda ut på skärmen, glöm för allt i världen inte det bästa läsare.
Sen alla goda burgare, jag och mitt fina sällskap Japan tog oss en kväll till den där fantastiska dinern (kliv av på 110e gatan på västra sidan. Promenera några gator ner så ser du snart West Way Café på vänster sida) vi käkade på i somras. Tror nog att deras Uptown Burger kan vara NYC´s bästa burgare. Och för att inte tala om servitrisen, som hämtad ur en film. Bra på alla vis. Men hur som helst. Resan gör gott. Att komma hem också. På något vis. Inte helt enkelt alla gånger. Men just precis nu känner jag mig redo att ta emot nästa knytnävsslag. Antagligen kommer jag resa mig hyfsat snabbt för att efter det vara beredd på nästa.
Så tack Japan för jag fick komma och göra dig sällskap i några dagar!
Kommentarer
Trackback