Måndag.

I dag har jag besökt en tant som öppnade med hälsningsfrasen; Hej, jag har panikångest. Mina mediciner håller på att ta död på mig!

Efter några år i hemtjänsten börjar jag känna mig ganska härdad. Så trots ett stirrigt hej klev jag lugnt in i lägenheten och tittade snällt på damen och frågade sakligt varför tabletterna höll på att ta livet av henne. Hon svarade något osammanhängande och vandrade ut i köket. På köksbordet stod medicinerna prydligt uppradade tillsammans med ett paket gula Blend. Jag som egentligen inte är någon rökare, men har självfallet sugit i mig en å annan Camel light (mor och far oroa er inte, jag kommer inte bolma på terassen eller dö i kol), föreslog att vi kanske kunde ta oss en cigarett. Damen tittade på mig med lugnare ögon och tyckte helt klart om min idé.

Så där satt vi sen, hon med panik- och jag med lätt livsångest. Gula Blend är inte alls gott. Hur gött det är Stesolid har jag faktiskt ingen aning om. Men det postitiva med den där rökpausen var att ciggaretten gjorde sitautionen lite lättare. Tanten med panikångesten kunde andas. Och jag som vårdbiträde glömde under några minuter städet som skulle utföras och situationen som var minst sagt tung och kunde under rökpausen istället snacka med damen om Stones och fräcka jeans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback