Nu far jag.

Har två biljetter i fickan, fredag och söndag. Vet inte hur jag ska ta mig dit, just nu ser det ut som jag och min vän kommer att ta tummen till huvudstaden. Det blir en resa. Jag gillar resan, det vet ni som orkar läsa den här bloggen. Det vill säga mamma, pappa, ett par syskon och några till.

Som vanligt känns det ungefär som att gå till kyrkan för att höra den bästa prästen predika. När jag åker hem på måndag orkar jag kanske lite mer, tror lite till. Ni får snart veta vad jag tycker. Såklart har jag mina önskemål. Och eftersom jag är född 30 år försent hoppas jag mest på de långsammare bitarna eftersom det är dem han gör bäst 2009. Hade det varit -81 hade jag peppat en annan melodi. Men nu är tiden den här och det går inte att ändra på. Antar att det är bra. Att det är något gott. Klockan, alltid klockan.

Hörs.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback