Ibland måste man växa till sig lite först.

När jag blivit tillräckligt vuxen ska jag flytta till havet. Nej det vatten vi har här i Götet räknas inte den här gången. En gång i livet ska jag bo vid Atlanten. Det stora havet. Det behöver inte vara för alltid, jag är helt med på att man kanske inte kan bo vid Atlanten hela livet. Men ett slag borde väl även en sån som jag klara av. Ser fram emot den tänkta tiden. Det är något speciellt med det stora havet, det vet de som varit där. Kanske till och med de som bara sett det på bild, google och tv. Havet är inte längre något okänt för lantisar som jag. En bra sak med att vara född i den här tiden. Det där har jag nog aldrig skrivit förut, att det här skulle vara en bra tid att vara född i. Well, någon gång skulle det hända.



Men hur som helst ingår Atlanten i min livsplan. Har redan nu flera klara punkter på mitt papper, men också många frågetecken. En del paragrafer har jag suddat ut. Flera kommer till. Varje dag. Gillar förresten den där livsplanen, undrar just hur mycket jag suddat den dagen det är dags att bränna upp skiten? Hoppas att jag skrivit mer än jag suddat. Men det där vet man ju ingenting om nu. Tack och lov.

Men innan jag är redo för den stora världen och Atlanten måste jag växa till mig lite. Några år över 20 räcker inte den här gången. Måste bli klar med den här platsen först innan jag är redo för nästa. Jag tror det är just här många trasslar till det, rör sig lite för tidigt. Innan kroppen är beredd och redo. Det är sällan bra.

Jag är i och för sig beredd, men inte redo. Vi ses.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback