Att gå i sina egna fotspår.
Och den eftertänksamma söndagen. Planerade att göra ett studiebesök i Masthuggskyrkan. Hade tänkt mig elvagudtjänsten men vaknade först 12.32. Mötte istället upp en bekant som bjöd på kaffe och en klassisk ostfralla. Perfekt bröd, ost i lagom mängd, gurkskiva och smör så att det känns. Inte som vin och oblat, men ändå.
Jag och vännen spanade på detta med pralinerna i Alladin-asken. Vilken är egentligen godast? Vad hände med den franska nougaten? När försvann den och varför? Vem gillar egentligen ägglikören? Spaningen fastnade något vid ägglikören och mynnade ut i ett sökande. Vart kan man finna en pralin med ägglikör förutom i Alladin-asken? Det hela slutade med att vi besökte tre välsorterade godisaffärer utan att stöta på en enda pralin med ägglikör. Samma förvirrade; Va? Eh, nä alltså jag tror inte det. Det har aldrig hänt förut att någon frågat efter just en pralin med ägglikör. Men vi har fantastisk tryffel med lingon och en annan med blåbär. Den borde ni pröva istället.
Nej, ingen tryffel. Jag ville smaka ägglikör för att ta reda på om jag gillar den eller inte. Just nu känns ägglikören som ett spännande kanske. Eftersom jag älskar svar letar jag vidare.
Lämnade vännen på centralen, hon åkte hem till Stockholm och jag vinkade adjö. Sa att vi ses snart, kanske i en snabb bil eller i en stor kåk vad vet jag. På vägen hem passade jag på att gå en sväng i mina egna fotspår. Tänkte tillbaka, kom ihåg och insåg att det fina med tiden som går är just att tiden inte bara är tid utan händelser. Att bli äldre innebär fler händelser, platser, minnen. En till dag, minst en händelse.
Man samlar. Jag har tunga väskor. Gick i sommarens fotspår och drog en kabinväska med historier bakom mig. Kände mig glad över att åldras. Hösten har sina fördelar.
Sen fick jag nudelwok av min vän adjunkten.
Jag och vännen spanade på detta med pralinerna i Alladin-asken. Vilken är egentligen godast? Vad hände med den franska nougaten? När försvann den och varför? Vem gillar egentligen ägglikören? Spaningen fastnade något vid ägglikören och mynnade ut i ett sökande. Vart kan man finna en pralin med ägglikör förutom i Alladin-asken? Det hela slutade med att vi besökte tre välsorterade godisaffärer utan att stöta på en enda pralin med ägglikör. Samma förvirrade; Va? Eh, nä alltså jag tror inte det. Det har aldrig hänt förut att någon frågat efter just en pralin med ägglikör. Men vi har fantastisk tryffel med lingon och en annan med blåbär. Den borde ni pröva istället.
Nej, ingen tryffel. Jag ville smaka ägglikör för att ta reda på om jag gillar den eller inte. Just nu känns ägglikören som ett spännande kanske. Eftersom jag älskar svar letar jag vidare.
Lämnade vännen på centralen, hon åkte hem till Stockholm och jag vinkade adjö. Sa att vi ses snart, kanske i en snabb bil eller i en stor kåk vad vet jag. På vägen hem passade jag på att gå en sväng i mina egna fotspår. Tänkte tillbaka, kom ihåg och insåg att det fina med tiden som går är just att tiden inte bara är tid utan händelser. Att bli äldre innebär fler händelser, platser, minnen. En till dag, minst en händelse.
Man samlar. Jag har tunga väskor. Gick i sommarens fotspår och drog en kabinväska med historier bakom mig. Kände mig glad över att åldras. Hösten har sina fördelar.
Sen fick jag nudelwok av min vän adjunkten.
Kommentarer
Postat av: Natan Söderblom
Man ska tänka sig noga för innan man går till kyrkan. Ibland kan det bara bli ett riktigt nerköp. Kvalitén kan vara lite si sådär..
Trackback