What's eating Klara Grape

Hörde något idag om att det är varje människas plikt att vara ett orginal. Vet inte om jag citerar rätt men jag gillar orden. Och det slår mig när jag läser dem igen att få människor är plikttrogna. Själv har jag aldrig blivit beskylld för att sköta mig speciellt bra och plikt är inget som direkt finns i min vokabulär.

Men när jag tänker efter så inser jag att är det något jag är så är det plikttrogen. I alla fall känner jag mig pliktetisk. Ta till exempel Kant och hans kategoriska imperativ. Det vill säga, för att använda filosofens egna ord: Handla som om maximen för din handling genom din vilja skulle kunna bli allmän naturlag. Japp, detta är en klassiker som de många säkerligen känner till. Ibland kallar man det den gyllene regeln och den återkommer i de flesta religioner. Som kristendomen: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem Matt. 7:12. Jag föredrar att hänvisa till Kant eftersom det känns coolare. Eller nej, det var en dålig anledning. Jag gillar Jesus.



Men om man ser plikten som Kants kategoriska imperativ är jag extremt plikttrogen. Ibland gör jag vissa saker som irriterar en och annan. Jag tycker givetvis inte om att irritera, men när jag funderar över fakta känner jag ofta att det är ok. Jag hade sagt ok om någon annan hade handlat likadant. Som att då och då balla ur totalt och berätta rövarhistoirer. Eller stanna på samma plats utan att ifrågasätta varför. Plocka upp sina vänner från gatan. Bjuda en okänd på en öl. Säga hej.

Kom igen världen!

Sen det där med att vara ett orginal, well det har jag nog jobbat aktivt på sedan dag ett.