Stå stilla.

Det är inte alls så enkelt som det låter. Har försökt ett par gånger. Misslyckats. Klarat uppgiften. Det handlar om tilltro, att våga lita på en punkt. Stanna. Inta vackla. Inte tänka efter. Inte stressas. Tiden finns, jag lovar. Läste i en bok en gång att var det en sak vi hade så var det tid.

Och så länge vi lever är det i stort sett det enda vi alltid har. Tid.

Funderade lite senast jag stod stilla. Kom fram till att när man står stilla känns tiden annorlunda. Alla vet det, många glömmer. Jag tycker om att stå, inte när jag måste, men när jag väljer. Det är ofta det är så, att bestämma själv är alltid bättre. Oavsett om det handlar om att stå, sitta, ligga eller gå.

I dag står jag stilla, i en telefonhytt utanför ett vitt trähus på Kammakaregatan. Det står någon på verandan och röker, jag tittar på. Ser inte om det är en man eller en kvinna. Håret är långt men kroppen svårdefinierad. Det kvittar, jag vinkar ändå. Tyvärr ingen vink tillbaka. Antar att personen på verandan inte förstår det här med att stå stilla i en telefonkiosk. Kanske frågar sig det långa håret vad jag ska göra med mitt liv. Stå stilla? Skulle mitt svar höras ända bort till det vita huset med den stora verandan hade jag svarat; Just nu står jag stilla, vill du göra mig sällskap?


Kommentarer
Postat av: Johan

Är det inte Plura som skrev det? att tid är den enda vi har.

2009-11-13 @ 13:11:57
Postat av: klara grape

kan ha varit så att plura också sagt det, men jag syftar på bodil jönsson.

2009-11-13 @ 16:23:51
Postat av: Johan

Ok, men det är... sommar i en sekund och jag minns varenda stund.

2009-11-14 @ 13:21:32
Postat av: Anne

Har du börjat med yoga?

2009-11-14 @ 19:03:19
Postat av: klara grape

verkligen inte.

2009-11-14 @ 19:39:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback