What's eating Klara Grape

När man arbetar i hemtjänsten ingår det då och då att man får ta sig an att städa. Jag är inget större fan utav städet utan ägnar hellre en förmiddag åt att tvätta lakan och gamla koftor. Bättre dagar kan några timmar i tvättstugan liknas vid meditation. Tid för eftertanke och på många sätt även renande.
Men då och då händer det att man får både ett och två städ på sitt schema och just i dag har jag städat hemma hos en farbror. Det var ett helt okej städ, herren satt och lade ett pussel medan jag sprang runt med dammsugaren. Det där med dammsugare är förresten rätt spännande när man kommer hem till vårdtagare, det är ibland som att åka på någon form av elektronikmuseum. Dagens modell kom från Elektrolux och var med stor säkerhet redan sliten året då en annan föddes men funkade bra ändå.

Hur som helst slog det mig under dagens arbetspass att städa hemma hos vårdtagare är lite som att städa bort en människa. På golvet ligger det mer döda hudceller än klassiskt damm. Samma sak är det på fönsterbläck och avsatsbord. Hud. Död hud. Rester av en gammal kropp som snart kommer vara helt borta. Sakta men säkert städas människan bort och sugs upp. Kände mig lite vemodig när jag kom fram till badrummet. Snart var jag klar med dagens städ.

Några fler hudceller innuti den senapsgula dammsugaren från Elektrolux.
Ännu en herre på väg att sugas upp och försvinna bort.
Suck.