Nya hemmet.


Jag försöker vänja mig. Det går rätt så bra. Annars så töar det i Gbg, men jag vågar inte ropa hej än. Jag tror att snön inte kommer ge vika än på ett tag. Istället räknar jag med en ny is. Och rädslan för den nya isen är enorm. Revbenet sitter fortfarande på höger sida och skriker åt mig att ta de piano. Suck.

Jag är faktiskt lite besviken på att jag inte lyckades bryta något som i alla fall genererade i ett gips eller bandage så någon kunde tycka synd om en. Det är lite tröttsamt att bara syssla med det själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback