För att vi måste.


Och den goda söndagen. Den bästa lördagen. Vecka fem blev en bra vecka. Är mycket nöjd med dialogen och filmen har mycket goda chanser att kamma hem en guldpalm. Den där Guden som jag trodde hade övergivit mig la för en stund sedan sin faderliga hand på min axel och sa att detta fixar du ju rätt bra.

- Men Gud, den där sprickan i revbenet? Varför? Varför allt detta lidande?

Då viskade Gud i mitt öra tyst och med en lite finurlig röst; Klara min vän, vi lider för att vi måste. Klart jag inte tycker om eländet. Men det är liksom så att de ingår. Jag kan inte hålla på att peta i allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback