Jag och Jackson.
När jag gick hem igår trodde jag på allvar att detta var det. På något sätt skulle livet ta slut och mitt gjorde det i en snödriva. Stigberget hade förvandlats till Kalfjället. Det var tomt, kallt och knäpptyst. Jag släpade mig genom snödrivor och föll ett oatligt antal gånger. Krälade några meter och lyckades sen ta mig upp på fötter igen. Hade jag sett mig själv utifrån hade jag antagligen sett ett av barnen från Frostmofjället. Minus långa kjolar och strumpor som killar och sticks.
Men fram och hem kom jag tillslut. Besegrade berget och kunde lägga mig under täcke, filt och överkast.
Den här dagen efter imorgon tillbringar jag däremot inomhus. Det blir sångpoeten Jackson Brownes dag. Känns bra, tror att Jackson får hjälpa mig lite med disken. Sedan kanske han kan ta och städa badrummet eller om han hellre dammsuger. Jag har inga problem med att skura toalletten, dammsuga däremot är rätt segt. Så jag hoppas lite att Jackson är mer av en dammsugarkille.
Kommentarer
Trackback