Klockan del 2.
Jag berättar ofta om min klocka, på internet och i det man brukar kalla för verkliga livet. Detta beror säkerligen på att klockan är en nära vän och kamrat. Livskamrat. För ett tag sedan skrev jag om en bok om vardagsfilosofiska experiment som jag bytte bort mot ett guldfärgat armbandsur. På den tiden hade jag två klockor, den guldfärgade och en svart i plast med en klassisk urtavla. Nu har jag bara en.
Den svarta klockan är borta, kanske ligger den på en hylla i Johanneberg. Kanske inte. Det är något speciellt med klockarna som ibland är fler ibland färre. Jag hävdar att ett förlorat (eller ett nyvunnet) armbandsur har ett stort symboliskt värde, självfallet är tolkningen fri.
Till exempel fann jag en sportklocka sist Ny Klubb bjöd upp till dans. Har inte funderat så noga över den klockan, men nu när jag tänker efter ser jag sambandet. Kanske var den nya klockan slutet på den tiden? Ny Klubb-tiden. Mitt svarta armbandsur stannade på 2009. Nu finns det bara en tid att passa, en annan att sluta fundera över.
Kommentarer
Trackback