Jag bär din läderjacka tätt omkring mitt hjärta.
Alright måndagnatten tog knäcken på mig, har varken haft energi eller lust de senaste dagarna. Inget att berätta om, bara grått. Springsteenkön och alla människor, musiken man älskar i fel situtation på fel plats. Var redan i kön tvungen att ändra min mobilringsignal till Give me hope Joanna. Mådde tidigt på tisdag morgon illa när jag hörde Born To Run och Glory Days, aldrig innan har jag kännt för att lappa till någon som spelat Born In The USA på högsta volym med hjälp av sin splirrans nya Tre telefon. Det blev för mycket, så mycket att jag tappade lusten.
Således har jag haft brucevila i några dagar nu och känns som tur är som det värsta lagt sig, går allt som planerat bör jag vara återställd inom någon vecka. Kan inte riktigt förklara hur jag känner riktigt, men det är lite granna som med Alex i A Clockwork Orange. Ni vet när de spelar hans favorit Beethoven samtidigt som de hjärntvättar honom och därmed förstör hans relation till musiken. Lite rörigt kanske, men att en hel natt höra viktiga låtar i fel sammanhang och gång efter annan. Det funkar inte, det blir kaos.
Men som sagt det är bättre nu och jag har nog inte farit lika illa som Alex gjorde.
Ikväll har jag hur som helst varit på föreläsning på Vera Sandebergs Allé 8 som alltid på torsdagkvällar mellan 18-21. Kvällens föreläsning var sådär, det snackades om svensk musik och text. På sätt och vis spännande och intressant, men när den gode Lars som håller i kursen plötsligt sätter på Alice på högsta volym för att sedan snacka om svenskheten i texten...bla bla bla... vill jag bara sätta händerna för öronen och sluta lyssna, skrika högt och springa därifrån. Tycker det är förbaskat jobbigt när låtar som har en bestämd plats i ens hjärta skall disskuteras och resoneras kring. Tror ingen annan i klassen har samma relation till en av de enligt mitt tycke bästa svenska låtarna genom tiderna. För dem är det säkert okej, lätt att snacka om. Jag försökte säga något när någon nämnde Small Town med John Cougar Mellencamp. Kommer inte ihåg vad jag sa, om jag ens sade något alls. Säkert inte. Men för mig är inte Alice speciellt svensk, inte något annat heller. En historia, en bra historia, en bra låt och bra piano. Slutet kanske snackar om svenska ting som första majtåg och att ta studenten. Men låten, nä jag håller inte med. Jag tycker inte man skall resonera så, det är ju en bra låt. Nä det är en fantastisk låt, om kärlek och sånt. Och staden, småstaden som med den gode John. Han var född i en liten stad men inte Norrköping.
Lämna Alice ifred.
Åh vad rörigt det blev nu, måste nog lägga av och se till att tet blir gjort för det är ingen annan som gör.
Således har jag haft brucevila i några dagar nu och känns som tur är som det värsta lagt sig, går allt som planerat bör jag vara återställd inom någon vecka. Kan inte riktigt förklara hur jag känner riktigt, men det är lite granna som med Alex i A Clockwork Orange. Ni vet när de spelar hans favorit Beethoven samtidigt som de hjärntvättar honom och därmed förstör hans relation till musiken. Lite rörigt kanske, men att en hel natt höra viktiga låtar i fel sammanhang och gång efter annan. Det funkar inte, det blir kaos.
Men som sagt det är bättre nu och jag har nog inte farit lika illa som Alex gjorde.
Ikväll har jag hur som helst varit på föreläsning på Vera Sandebergs Allé 8 som alltid på torsdagkvällar mellan 18-21. Kvällens föreläsning var sådär, det snackades om svensk musik och text. På sätt och vis spännande och intressant, men när den gode Lars som håller i kursen plötsligt sätter på Alice på högsta volym för att sedan snacka om svenskheten i texten...bla bla bla... vill jag bara sätta händerna för öronen och sluta lyssna, skrika högt och springa därifrån. Tycker det är förbaskat jobbigt när låtar som har en bestämd plats i ens hjärta skall disskuteras och resoneras kring. Tror ingen annan i klassen har samma relation till en av de enligt mitt tycke bästa svenska låtarna genom tiderna. För dem är det säkert okej, lätt att snacka om. Jag försökte säga något när någon nämnde Small Town med John Cougar Mellencamp. Kommer inte ihåg vad jag sa, om jag ens sade något alls. Säkert inte. Men för mig är inte Alice speciellt svensk, inte något annat heller. En historia, en bra historia, en bra låt och bra piano. Slutet kanske snackar om svenska ting som första majtåg och att ta studenten. Men låten, nä jag håller inte med. Jag tycker inte man skall resonera så, det är ju en bra låt. Nä det är en fantastisk låt, om kärlek och sånt. Och staden, småstaden som med den gode John. Han var född i en liten stad men inte Norrköping.
Lämna Alice ifred.
Åh vad rörigt det blev nu, måste nog lägga av och se till att tet blir gjort för det är ingen annan som gör.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du skriver bra när du skriver så där resonerande! Fortsätt så bara. De tär det bloggen är till för. Jag tycker Ulf Lundell är mer typisk svensk än eldkvarn, eller Lars Winterdäck. Han är lika typsikt svensk som Tore Skogman och Sven Ingvars. Och det är i sig inget fel.
Postat av: klara
tack!
Trackback