Sista dagen, månad ett.
Skriver också en liten runa till Ingo. Min enda relation till landets genom tiderna största boxare har jag via en favorit i hemtjänsten. De var bekanta när det begav sig och jag har under mina besök hos denna person fått höra riktigt bra historier om bland annat rosa vitvaror.
Sov gott Ingo.
Nummer trettio.
Det goda med det onda är att det är så gott när det går över. Om så bara för en kort stund. Att bli glad över något man bara trodde var svart sekunderna innan. Det är en av de sakerna som är fint med livet.
Tiden.
Skriver detta i skolan, det känns inte alls bra. Tycker inte om när folk kan se vad man gör på datorn. Gillar att skriva saker i min ensamhet, hade gärna varit lite mer hemlig. Men ibland måste man skriva ner det man tänker på direkten. Det är inte alla dagar man kan vänta en stund. Se där, ännu en sak som har med tiden att göra. Det där med tid är utan tvekan mitt favoritämne. Får jag till något längre en dag kommer tiden vara temat. Älskar och hatar den, tänker på det jämt. Har svårt att vänta, ångest över att den går. Motsägelsefullt. Som livet. Tid och år. Ja ni förstår.
Har lyssnat en hel del på John Mellencamps senaste platta under veckan som gått. Skivans bästa spår kallas Longest Days och innehåller förra årets bästa textrad.
Life is short even in its longest days.
Sånt där gillar jag. Läste också precis en bra recension av Bruces senaste skiva där man gång efter annan tar upp tiden som albumets tema . Håller med på många sätt och känner mig lite avundsjuk på att det inte är min artikel. Efter att ha lyssnat en del på skivan och läst ett otaligt antal recensioner börjar det kännas klarare än någonsin. Bruce Springsteen håller på att ta farväl. Tiden har redan sagt sitt när det gäller E Street Band. Om jag är redo för det? Inte alls. Men vad ska man göra? Tiden är som den är. Åren har gått och en annan (som är född 30 år försent) får väl försöka känna sig nöjd med att man fick vara med en stund på slutet. Kanske tar en annan resa över, en ny tid. Bra eller dålig. Jag vet inte.
Känner mig lite ledsen.
Har lyssnat en hel del på John Mellencamps senaste platta under veckan som gått. Skivans bästa spår kallas Longest Days och innehåller förra årets bästa textrad.
Life is short even in its longest days.
Sånt där gillar jag. Läste också precis en bra recension av Bruces senaste skiva där man gång efter annan tar upp tiden som albumets tema . Håller med på många sätt och känner mig lite avundsjuk på att det inte är min artikel. Efter att ha lyssnat en del på skivan och läst ett otaligt antal recensioner börjar det kännas klarare än någonsin. Bruce Springsteen håller på att ta farväl. Tiden har redan sagt sitt när det gäller E Street Band. Om jag är redo för det? Inte alls. Men vad ska man göra? Tiden är som den är. Åren har gått och en annan (som är född 30 år försent) får väl försöka känna sig nöjd med att man fick vara med en stund på slutet. Kanske tar en annan resa över, en ny tid. Bra eller dålig. Jag vet inte.
Känner mig lite ledsen.
Går inte att bli coolare än Miami Steve.
Stan är för liten för oss två, tre, fyra eller 27.
När jag flyttade till Göteborg tyckte jag att det var en storstad. Äntligen skulle jag få känna mig anonym. Ingen som visste vem man var, hur man var, såg ut, tänkte, hade relationer till, ägnade sig åt på fritiden och så vidare. Några år har gått och saker och ting har förändrats. Götet börjar mer och mer påminna mig om Skara. I alla fall vissa stadsdelar och kretsar. Alltid är det någon som har kollen på en. Det är inte helt sällan man springer in i fel personer på fel plats. Någon som dyker upp när man minst anar det. Åh! Fel tröja, fel humör. Vad ska jag göra nu. Orkar inte.
På väg in för att köpa sig en kaffe på något café i närheten av där man oftast rör sig kan det hända att man får vända i dörren. Åh, nej. Fel. Den där orkar jag inte med just nu. Snabbt ut igen. Linnégatan en söndag. Oh! Nej hur byter jag sida nu, eller ska jag svänga in på den där andra eller tredje gatan? Nej det kommer märkas. Spela cool.
Ja du bästa läsare, kanske känner du igen dig. Kanske inte. Men visst finns det en charm i att ha många bekanta ansikten. Känna igen folk på spårvagnen och höra ditt namn av någon okänd på krogen. Men det finns också en skräck i det. Kanske är det dags att röra på sig?
På väg in för att köpa sig en kaffe på något café i närheten av där man oftast rör sig kan det hända att man får vända i dörren. Åh, nej. Fel. Den där orkar jag inte med just nu. Snabbt ut igen. Linnégatan en söndag. Oh! Nej hur byter jag sida nu, eller ska jag svänga in på den där andra eller tredje gatan? Nej det kommer märkas. Spela cool.
Ja du bästa läsare, kanske känner du igen dig. Kanske inte. Men visst finns det en charm i att ha många bekanta ansikten. Känna igen folk på spårvagnen och höra ditt namn av någon okänd på krogen. Men det finns också en skräck i det. Kanske är det dags att röra på sig?
Tack brorsan.
Då har man något att se fram emot igen. Min fina bror ställde upp och köade några timmar för att kirra biljetter till sommarens gig. Hörde nyss att det inte blir två utan hela tre stycken. Vilken Springsteen-festival. Vet inte riktigt hur jag ska göra än, har bara en biljett men är väl lite sugen på fler. Men man ska ju inte överdriva. Kanske ska satsa på att se honom i NJ i år med. Det var skoj förra gången och Stockholm är inte så trevligt som man tror. Är lite tveksam när det gäller Stadion.
Tjugofem.
Igår fyllde min fina vän Hanna 25 år. Det skulle firas, festen styrdes upp och undertecknad var med och drog i några spakar. Skruvade en hel del på gain-knappen och vevade med ena handen. Blev ett födelsedagskalas som sent skall glömmas. Drickat tog slut och We are the world åkte fram för första gången på riktigt länge och fick avsluta aftonen.
Idag börjar nästa kapitel. Jag tror det kommer kallas nummer 27. Fråga mig inte varför, det vet jag nog inte själv. Men jag har mina teorier. Nummer 27 kommer förmodligen att bjuda på både grått jerseymaterial, ett forskarporträtt, en idé och kanske något mer. Gott så.
Idag börjar nästa kapitel. Jag tror det kommer kallas nummer 27. Fråga mig inte varför, det vet jag nog inte själv. Men jag har mina teorier. Nummer 27 kommer förmodligen att bjuda på både grått jerseymaterial, ett forskarporträtt, en idé och kanske något mer. Gott så.
Lite mer om musik.
Sämre dagar kan lätt bli bättre av en bra låt. Rätt låt. Lyckliga stunder kan också göras ännu finare med en annan melodi. Vet inte hur andra har det, eller ser på saken. Men jag tror de där låtarna är som bibeln för den religiöse. Ger hopp och kanske lite kraft när det behövs. Hjälper den trötta att stiga ur sängen på morgonen. Ser till att den flottaste sommardagen blir den absolut bästa.
Ibland är det texten som gör det, andra gånger inte alls. Då kan ett pianosolo eller kanske en saxofon vara grejen som gör låten. Det som ger känslan. Hoppet. Det fina. Det där.
Känner mig lite religiös när jag tänker på det. Har några saker jag måste laga, en resa att göra. På plats. Inga flygplan. Då kan en bra sång vara rätt. Kanske den här!? Ibland vill man dra ut lite på det. Inte bara kasta sig in i bilen och köra iväg på studs.
För den ledsna kan en sån här sång passa bra. Inge pepplåt kanske, men det är inte alltid man vill ha det så. Vissa stunder vill man bara sitta framför skivspelaren och titta tomt framför sig. Då funkar den där låten bättre än bäst.
Och för den som känner sig redo att fira den här löningslördagen i januari kan den här fungera.
Ibland är det texten som gör det, andra gånger inte alls. Då kan ett pianosolo eller kanske en saxofon vara grejen som gör låten. Det som ger känslan. Hoppet. Det fina. Det där.
Känner mig lite religiös när jag tänker på det. Har några saker jag måste laga, en resa att göra. På plats. Inga flygplan. Då kan en bra sång vara rätt. Kanske den här!? Ibland vill man dra ut lite på det. Inte bara kasta sig in i bilen och köra iväg på studs.
För den ledsna kan en sån här sång passa bra. Inge pepplåt kanske, men det är inte alltid man vill ha det så. Vissa stunder vill man bara sitta framför skivspelaren och titta tomt framför sig. Då funkar den där låten bättre än bäst.
Och för den som känner sig redo att fira den här löningslördagen i januari kan den här fungera.
Musik musik.
Eldkvarn spelar i stan ikväll. Blir inget Plura för min del. Antar att de mest kommer spela låtar från senaste plattan. Tycker den håller sådär hög klass i jämförelse med andra skivor Eldkvarn gjort. Men om jag hade fått önska några låtar hade de hemskt gärna fått spela Man över bord, Månen och solen, Förgiftat blod, Blues för Bodil Malmsten och Alice.
Ett vemodigt set.
Ett vemodigt set.
Tjugotre.
Fredag direkt efter en veckas semester känns lite som en gåva. Har köpt rostade kikärtor (fast hade ju hellre satt i mig en påse sådana här) och myser framför youtube iklädd mina nya pilotbrillor. Jag känner mig rock n roll, helt klart. Gott.
/MM-123456789-PB/$File/MM-peanutbutter_image.gif?openelement){kind=link}
Tillbaka i min säng, tillbaka i mitt rum.
Resan gjorde gott, igen. Pengarna är slut. Några av dem lade jag i olika typer jukboxe-apparater runt om på Manhattan. Och de absolut sista slantarna ramlade ur mina händer strax efter sex i morse. På Amsterdams flygplats. Hade läst en alright artikel i senaste numret av Rolling Stone på planet och kände när jag fick syn på ett par klassiska Ray Ban (modell aviator) att sådana ska man ha. Det är rock n roll. Det fick det bli.
Nu ligger jag raklång i min säng och försöker summera resan. Känner mig nöjd. Det är något speciellt med att ge sig av. Att befinna sig på flygplatser, se folk på väg. Gå på okända gator, besöka barer man inte trodde fanns. Se andra ansikten. Nya stjärnor. Veckan som gått bjöd ju på en hel del saker. Att befinna sig i Washington DC och höra den redan historiska presidenten Obama tala var sannerligen en upplevelse. Det känns knepigt när man ser spektaklet på youtube. Tror inte riktigt att jag var där. Allt ser annorlunda ut på skärmen, glöm för allt i världen inte det bästa läsare.
Sen alla goda burgare, jag och mitt fina sällskap Japan tog oss en kväll till den där fantastiska dinern (kliv av på 110e gatan på västra sidan. Promenera några gator ner så ser du snart West Way Café på vänster sida) vi käkade på i somras. Tror nog att deras Uptown Burger kan vara NYC´s bästa burgare. Och för att inte tala om servitrisen, som hämtad ur en film. Bra på alla vis. Men hur som helst. Resan gör gott. Att komma hem också. På något vis. Inte helt enkelt alla gånger. Men just precis nu känner jag mig redo att ta emot nästa knytnävsslag. Antagligen kommer jag resa mig hyfsat snabbt för att efter det vara beredd på nästa.
Så tack Japan för jag fick komma och göra dig sällskap i några dagar!
Nu ligger jag raklång i min säng och försöker summera resan. Känner mig nöjd. Det är något speciellt med att ge sig av. Att befinna sig på flygplatser, se folk på väg. Gå på okända gator, besöka barer man inte trodde fanns. Se andra ansikten. Nya stjärnor. Veckan som gått bjöd ju på en hel del saker. Att befinna sig i Washington DC och höra den redan historiska presidenten Obama tala var sannerligen en upplevelse. Det känns knepigt när man ser spektaklet på youtube. Tror inte riktigt att jag var där. Allt ser annorlunda ut på skärmen, glöm för allt i världen inte det bästa läsare.
Sen alla goda burgare, jag och mitt fina sällskap Japan tog oss en kväll till den där fantastiska dinern (kliv av på 110e gatan på västra sidan. Promenera några gator ner så ser du snart West Way Café på vänster sida) vi käkade på i somras. Tror nog att deras Uptown Burger kan vara NYC´s bästa burgare. Och för att inte tala om servitrisen, som hämtad ur en film. Bra på alla vis. Men hur som helst. Resan gör gott. Att komma hem också. På något vis. Inte helt enkelt alla gånger. Men just precis nu känner jag mig redo att ta emot nästa knytnävsslag. Antagligen kommer jag resa mig hyfsat snabbt för att efter det vara beredd på nästa.
Så tack Japan för jag fick komma och göra dig sällskap i några dagar!
Sista dagen.
I morgon far jag hem igen. Men med gott humor, lite perspektiv, nya skor, nagra extra kilon samt fyra nya rutiga skjortor. Amerika har gjort mig gott aven den har gangen. Ar redan sugen pa att resa tillbaka, kanske redan till sommaren. Men for att gjora manga historier till en kort sa blev det Washington DC i sondags. Jag och Japan skippade bilen och satte oss istallet i en sunkig gammal Greyhound buss mot huvudstaden. Tillsammans med ca 600 000 glada folk sag vi en rad fina artister och stjarnor fira landets nya president. Det var kallt som tusan men sjukt maktigt att uppleva ett stycke historia pa plats.
Ljudet var tyvarr kasst men ar anda lycklig over att jag fick anda se och hora Bruce, Pete Seeger, John Mellencamp (som nog gjorde det basta framtradanet), Stevie Wonder, Usher och sa nagra till. Samt en rad stora stjarnor som holl tal till nationen. Och sa forstas den stora Barack Obama. Blev faktiskt forvanad over Obama-febern som radde i DC. I varje skyltfonster fanns han, pa t-trojor i alla olika former och farger. Pa pins, kalendrar, musmattor, kaffekoppar, orhangen, olglas. Allt. Redan ikonforklarad. Yes We Can! Overallt, hela tiden. Tycker nog att folk overdriver lite, fick kanslan av att en hel del har bilden av att bara Obama tar over kommer forandringarna ske over en natt. Well, en annan och sakert fler vet ju att det tyvarr inte ar sa enkelt.
Spannande att se hur det gar.
Nu ska jag fira min sista afton i staden som aldrig sover med en ol eller tva. Mojligen tre. I sommar kommer han (fralsaren, Bossen, kalla honom vad du vill) till Sverige. Den har gangen till Stadion. Har aldrig varit dar, kanske blir bra. En biljett maste jag hur som helst kirra. Mandag slapps de, ar inte alls sugen pa att sova i nagon ko. Har gjort det tva ganger, racker gott. Far se hur jag lyckas losa det.
Men i vilket fall tror jag mer an nagonsin pa 2009. Kommer bli okej.
Vidare mot huvudstaden.
Japps det blev sa tillslut. I morgon tidigt far jag och Japan med det billigaste alternativet till Amerikas huvudstad. Kanns hur bra som helst. I Washington DC ska vi kika pa nagon slags Obama gala. Massa flotta artister, men mest ser jag saklart fram emot att se Bruce. Och Stevie Wonder, Pete Seeger (ska ocksa vara med enligt farsan) och John Mellencamp. Ar helt klart nojd med att jag lyckades pricka in ratt datum for min resa over Atlanten.
Annars ar allt gott.
Pa plats.
Tack och lov kom jag fram. Hela vagen till Staterna. Mitt plan hade flyt och valde inte att landa i Hudson river utan Newark som planerat. Kallt hade det varit om man hade fatt simma ut ur planet. For kallt ar det i det stora applet. Lite for kallt. Men man ska val inte klaga. Fryser man kan man som jag har gjort kila in i en butik eller sa kan man ata nagot onyttigt. Sant som man far gora pa semestern. Och yes, en hamburgare har jag redan satt i mig. Gjorde det igar och det kandes alldeles utmarkt. Efter burgaren hamnade jag och Japan pa en liten bar dar de spelade Bruce utan att vi bett om det. Det kandes stort och kanske inte helt ovanligt pa den har sidan Atlanten. Men skit samma, jag kande mig utvald och blev glad over att var tredje ol var gratis.
Idag, forsta dagen, har det varit mycket promenerande. Har avverkat de dar stora affarerna och platserna. Kanner mig ratt nojd med det nu. I morgon blir det nog mer kultur. Behover det. Dom sager att kultur ar nyttigt. Hoppas!
Hej.
En sväng till Amerika.
Hej på en stund. Vi hörs på plats. Har hela nya plattan (Working On A Dream) med mig på resan, får se vad jag tycker. Tänker mig att resans alla timmar kan räcka till en kort kommenar. Men man vet aldrig nu om sen. Får se då vad jag tycker då. När resan är gjord.
Hej så länge.
Tretton.
Okej nu börjar hetsen, stressen och pressen inför releasen av nya skivan. Ja, Springsteens alltså. Vem annars? Vet inte riktigt vad jag känner inför det jag hittills har hört. The Wrestler är ju favvon. Working on a Dream är lite seg på ett töntigt sätt (detta är förstås i jämförelse med allt annat Springsteen gjort i sina dagar). My Lucky Day är mer i min smak, ösigare. Surprise, Surprise lät efter första lyssningen som en mesig poprock-låt. Orkade inte med en lyssning till. Outlaw Pete känns igen på många sätt och vis, bra historia och gott att Bruce plockat fram munspelet i slutet. Men som sagt, jag vet inte än.
Dock vet jag att ryktet säger att den store B ska spela när Obama tar över den 20 januari i Washington. Och eftersom det faller sig så att undertecknad kommer befinna sig i samma land detta datum går nu snacket om det kanske blir en tur till den staden. Hade varit spännande att uppleva ett stycke historia på plats. Men som sagt, jag har många idéer. De flesta av dem försvinner. Men drömma går ju, man vet aldrig. Vi får helt enkelt vänta och se hur det blir.
Nu ska jag städa bort julen och packa resväskan full av drömmar. Vi ses om några dagar, då i ett annat land. Ska träffa en god vän, vi kan kalla honom Japan. Tillsammans hoppas jag att vi kan reda ut ett och annat. Besöka någon trevlig bar. Uppleva lite kultur, konsumera, äta hamburgare på den där dinern med den fantastiska servitrisen, titta på folk och få perspektiv.
Hej så länge.
Okej Outlaw Pete tar nog andra platsen bland mina favoriter från nya skivan. Den blir bättre och bätte, det bådar gott.
Tolv.
23 år och en månad. Känns gammalt men just idag ändå rätt bra. Såg att Bruce fick en Golden Globe för The Wrestler. Det var han helt klart värd. Tycker nog att Bruce borde ta åt sig lite och inse att det är just den typen av låtar han gör absolut bäst idag. Snälla Bossen, jag har snackat om det innan och gör det mer än gärna igen. Låt E Street Band vila en termin eller två, så kan ni köra en farvälturné sen. Så ger du dig ut ensam i höst, okej? Ta med orgeln, munspelet och gitarren så kommer det bli bättre än bäst. Deal?
Men okej för er som är sugna på att veta vad en annan har pysslat med idag den tolvte januari kan jag berätta följande.
Gröt har ätits.
Ett besök på Forex har gjorts.
Ett besök på biblioteket har också hunnits med.
Häng på universitetet några timmar.
En omelett har tillagats.
Kaffe (x2) har druckits.
En god vän har besökts.
Ett portabelt element har skruvats ihop.
Fyra danssteg till Jimmy Cliff har tagits.
Aktiv måndag.
Men okej för er som är sugna på att veta vad en annan har pysslat med idag den tolvte januari kan jag berätta följande.
Gröt har ätits.
Ett besök på Forex har gjorts.
Ett besök på biblioteket har också hunnits med.
Häng på universitetet några timmar.
En omelett har tillagats.
Kaffe (x2) har druckits.
En god vän har besökts.
Ett portabelt element har skruvats ihop.
Fyra danssteg till Jimmy Cliff har tagits.
Aktiv måndag.
Grattis C.
67 år idag. Detta firar jag med saffransrisotto och kyckling.
Elva.
Igår var jag i huvudstaden och spelade några skivor på en bar på Bondegatan. Närmare bestämt Bondens Bar och klubben Last Waltz. Det var en lyckad afton, låtarna lät bra och Jimmy Cliff gjorde min kväll. Låten blir bara bättre och bättre, har tagit några danssteg till den även idag. Försökte dansa som Jimmy, gick inte så värst bra. Men det känns okej, om jag övar mig lite varje dag kanske jag lagom till sommaren är kung på dansgolvet. Eller i alla fall kung över kvadratmeterna bakom djbåset. Där ska jag bli bästa dansaren sommaren 2009. Utan tvekan. Men hur som helst var det spännande att pröva sina låtar i en ny stad. Alltid skoj att se okända ansikten twista till Rockin' Robin.
I morgon är jag tillbaka i Gbg några dagar. Sedan far jag vidare. Känns som helt rätt tid att pausa från stan. Resa iväg en stund på egen hand är helt klart en favorit. Gott att packa väskan full av drömmar och ge sig av för att få perspektiv. Sånt kan göra underverk. Vart det bär av den här gången visar sig snart. Jag är dålig på att hålla vissa saker för mig själv.
Ses dag 12.
I morgon är jag tillbaka i Gbg några dagar. Sedan far jag vidare. Känns som helt rätt tid att pausa från stan. Resa iväg en stund på egen hand är helt klart en favorit. Gott att packa väskan full av drömmar och ge sig av för att få perspektiv. Sånt kan göra underverk. Vart det bär av den här gången visar sig snart. Jag är dålig på att hålla vissa saker för mig själv.
Ses dag 12.
Nio.
Åh Jimmy vilken låt, vilken dans. Dagens shaka-loss-framför-stereon-låt utan tvekan. Käck text dessutom. Letar febrilt efter låten på nätet. Aron eller pappa har ni möjligtvis Give a little, take a little på vinyl?
Idag är nummer åtta, inte igår.
Jag har lärt mig en hel del under mina år på jorden. Dagens sak eller visdomsord lärde jag mig för rätt så länge sedan men det är en sådan grej som man fortfarande (säkert för alltid) med jämna mellanrum blir påmind om. Dagens inlägg handlar om är det här med månen och stjärnorna. Ni vet den dagen då någon kommer för att plocka ner de där stärnorna (eller om det är månen eller både och, jag vet faktiskt inte) kommer aldrig komma. Nej bästa läsare om du inte redan visste det gör det mig lite ont att slå den drömmen i kras. Men det är tyvärr så världen ser ut.
Människor plockar inte ner sådana saker åt en, det får man helt enkelt fixa själv. Har försökt ett antal gånger, då och då har det gett reslutat. Ofta inte. Gjorde ett nytt försök igår. Surfande en sväng på internet och klickade plötsligt på "köp-knappen". 3800 kr drogs från mitt konto och en rätt så lång stege är nu min. Är inte helt säker på hur högt upp den kan ta mig, halvvägs eller kanske ända till Polstjärnan? Jag vet inte ens om den där stegen håller alls, kanske faller jag pladask direkt. Men oavsett hur det går är jag hemskt nöjd med att jag köpte den där stegen. Man måste börja handla själv, det går inte att spendera sitt liv med att vänta på en minut som aldrig kommer. Nej nej nej, det är dumt. Kom igen, det är ingen idé att bara snacka.
Så länge.
Människor plockar inte ner sådana saker åt en, det får man helt enkelt fixa själv. Har försökt ett antal gånger, då och då har det gett reslutat. Ofta inte. Gjorde ett nytt försök igår. Surfande en sväng på internet och klickade plötsligt på "köp-knappen". 3800 kr drogs från mitt konto och en rätt så lång stege är nu min. Är inte helt säker på hur högt upp den kan ta mig, halvvägs eller kanske ända till Polstjärnan? Jag vet inte ens om den där stegen håller alls, kanske faller jag pladask direkt. Men oavsett hur det går är jag hemskt nöjd med att jag köpte den där stegen. Man måste börja handla själv, det går inte att spendera sitt liv med att vänta på en minut som aldrig kommer. Nej nej nej, det är dumt. Kom igen, det är ingen idé att bara snacka.
Så länge.
Sju.
Tillbaka i skolan, eller ja okej pappa universietet. Men jag föredrar att kalla det skola, tar mindre plats och ork. Har ägnat dagen åt att försöka lära mig Photoshop. Gick inte så värst bra, tröttnade snart och kom på mig själv med att kolla resor bort. Har en plan, får se om den går i lås. Många av mina idéer rinner ut i sanden, men antar att det är bättre än att inte ha några alls eller något.
Gällande det kalla studentrummet är det fortfarande alldeles för kallt för att det ska kännas okej. Men vem ska man klaga på? Elementet står på max. Kanske man kan skaffa sig en kupévärmare och placera vid sängen? Finns det på Jula kanske? Måste kika på det direkt.
3 min senare...
Bilder Jula
En av dessa får det bli. Frysa är inte okej, även om det sägs att man bränner fett bättre när det är kallt.
Gällande det kalla studentrummet är det fortfarande alldeles för kallt för att det ska kännas okej. Men vem ska man klaga på? Elementet står på max. Kanske man kan skaffa sig en kupévärmare och placera vid sängen? Finns det på Jula kanske? Måste kika på det direkt.
3 min senare...
Bilder Jula
En av dessa får det bli. Frysa är inte okej, även om det sägs att man bränner fett bättre när det är kallt.
Den sjätte dagen.
I januari brukar folk börja träna, sluta röka och äta nyttigare mat. Vissa slutar med godis andra lägger ner alkoholen ett slag. Jag har inga planer att sluta med sockret, utan chokladen hade världen utan tvekan varit en tristare plats. Det där med träning tänker jag ofta på, men vet samtidigt att det inte är enkelt att sätta igång om man inte motionerat sedan Moses bar shorts (eller vem det nu var som bar kortbyxor).
Men jag har under de senaste veckorna funnit mitt sätt att motionera. Nämligen att dansa framför stereon. Helst på morgonen, helst till svängig soul. Just idag har jag dansat en hel del till (You're More Than A Number In My) Little Red Book med The Drifters. En annan favvo är Walk with me, talk with me med Four Tops. Hett tips till er som inte har lust att hänga på gymet.
Förutom dans på hemmaplan har jag denna årets sjätte dag sett en bra film med min bror. Blev The Wrestler. Och jag är hemskt nöjd, riktigt bra rulle. Mörk med lite Rocky-vibbar, fast med bättre manus och mer välarbetad story. Sen är det väl ingen hemlighet att jag går igång på att filmen utspelar sig i ett grått New Jersey. För att inte tala om hur snygg scenen är när The Ram tar med sig sin dotter och dansar en vals i det gamla casinot i Asbury Park.
Dessutom är Mickey Rourke helbra i rollen som den avdanskad wrestlingstjärnan. Även Marisa Tomei gör sin roll som strippan Cassidy riktigt bra. Se där, ett filmtips. Nu lämnar jag internet. Hej och tack.
Men jag har under de senaste veckorna funnit mitt sätt att motionera. Nämligen att dansa framför stereon. Helst på morgonen, helst till svängig soul. Just idag har jag dansat en hel del till (You're More Than A Number In My) Little Red Book med The Drifters. En annan favvo är Walk with me, talk with me med Four Tops. Hett tips till er som inte har lust att hänga på gymet.
Förutom dans på hemmaplan har jag denna årets sjätte dag sett en bra film med min bror. Blev The Wrestler. Och jag är hemskt nöjd, riktigt bra rulle. Mörk med lite Rocky-vibbar, fast med bättre manus och mer välarbetad story. Sen är det väl ingen hemlighet att jag går igång på att filmen utspelar sig i ett grått New Jersey. För att inte tala om hur snygg scenen är när The Ram tar med sig sin dotter och dansar en vals i det gamla casinot i Asbury Park.
Dessutom är Mickey Rourke helbra i rollen som den avdanskad wrestlingstjärnan. Även Marisa Tomei gör sin roll som strippan Cassidy riktigt bra. Se där, ett filmtips. Nu lämnar jag internet. Hej och tack.
Dag fem.
I Göteborg är det kallt och i mitt rum säkert inte mer än 17 grader. Jag vill helst ha kuvösvärme, så kylan passar mig inte alls. Läste nyss klart Pluras bok och skulle väl kunna tänka mig att ge honom en tre av fem möjliga plus eller vad det nu är man delar ut. Gillar hans historier men tycker nog att man hade kunnat banta ner boken en 100 sidor så hade man sluppit lite halvtrista upprepningar. Förstår helt och fullt att man lätt skriver om samma saker, jag gör det jämt. Men anser nog att det är mer okej i en blogg. Nu bygger ju Pluras bok på just en blogg. Men om man nu ändå beslöt sig för att göra bok av texterna hade det inte varit helt krångligt att läsa igenom kalaset och ta bort några rader här och var.
Men okej, nu ska jag fortsätta min egen resa genom ensamheten med att fira 2009 års trettondagsafton med en annan historia. Vi ses dag sex.
Men okej, nu ska jag fortsätta min egen resa genom ensamheten med att fira 2009 års trettondagsafton med en annan historia. Vi ses dag sex.
En sak jag tycker om.
Jag har ett armbandsur. Det låter som en flott sak när man kallar det armbandsur istället för klocka. Men nu vill jag berätta om att det är just ett armbandsur och inte vilken klocka som helst. Hur som helst handlar det om en svart klassisk klocka från Swach som jag köpte mig på Stansteds flygplats för ett år sedan. Har alltid tyckt bra om modellen och har inget emot att klockan är i ett så simpelt material som plast. Nattetid har jag innan valt att ta av mig den, men efter ett par sena nätter då den helt enkelt har glömts bort har jag vaknat med klockan på. Och nu har det gått och blivit så att jag allt oftare aktivt väljer att behålla den på. Anledningen till detta är tickandet. Jag älskar det. Typ. Speciellt mycket tycker jag om när armen ligger över huvudet. Då hörs det extra bra. Tick tick tick. Tyst och mjukt. Det är något med de där ljudet som får mig att känna mig lugn och tillfreds. Tick tick tick.
Skulle nog utan att ljuga kunna skriva att mitt armbandsur är min bästa vän. Väldigt bra att ha när man spelar skivor och vill veta hur lång tid man har kvar. Vilka låtar man bör spara till senare och om det är okej med en öl till. Vad stod visarna på sist? Hur många timmar har jag kvar? Tid. Allt handlar om tid. Just det. Det visste jag ju redan, det vet ni också. Konstigt att jag tycker om att höra hur den tickar iväg. Fast att tiden försvinner gillar jag inte. Men ljudet. Tick tick tick. Lungt och i lagom takt. Som hjärtslag. Dunk dunk, tick tick. Som en bra låt, dunk dunk. Tick tick tick...
Skulle nog utan att ljuga kunna skriva att mitt armbandsur är min bästa vän. Väldigt bra att ha när man spelar skivor och vill veta hur lång tid man har kvar. Vilka låtar man bör spara till senare och om det är okej med en öl till. Vad stod visarna på sist? Hur många timmar har jag kvar? Tid. Allt handlar om tid. Just det. Det visste jag ju redan, det vet ni också. Konstigt att jag tycker om att höra hur den tickar iväg. Fast att tiden försvinner gillar jag inte. Men ljudet. Tick tick tick. Lungt och i lagom takt. Som hjärtslag. Dunk dunk, tick tick. Som en bra låt, dunk dunk. Tick tick tick...
Det är därför jag fortsätter söka tills jag finner.
Dag ett.
Att första dagen på året är en fredag känns inget annat än rätt. Har massa bra idéer för hur året ska te sig. Allt känns än så länge väldigt lovande. Drömmarna har inte gått i kras och det gamla har jag lagt i en låda som jag planerar att sänka i kanalen vid tillfälle.
Just precis i skrivande stund har jag lagt mig under täcket och ska alldeles strax läsa några rader. En bra bok, tycker om böcker som handlar om tankar och funderingar. En vacker dag ska jag skriva ner mina. För er som inte vet eller har hört mig tala om dem kan jag berätta för er nu att idéer lite är min grej. Funderingar och sånt. Har en hel del sköna på gång. Men det blir inga sådana saker nerskrivna idag. Kanske i morgon, eller dagen efter det. Nu ska jag läsa en annan stor tänkares funderingar kring livet. Sedan ska jag äta en nyttig middag. Sova i tid och ladda inför lördagen. Tror tror årets första lördag kommer bli väldigt bra. Vet också att årets andra lördag kommer bli något att se fram emot. Ska spela några låtar i fräckestan sen blir det en tur till fräckefräckstan i väster. De ni! Vilken start.
Så länge.
Just precis i skrivande stund har jag lagt mig under täcket och ska alldeles strax läsa några rader. En bra bok, tycker om böcker som handlar om tankar och funderingar. En vacker dag ska jag skriva ner mina. För er som inte vet eller har hört mig tala om dem kan jag berätta för er nu att idéer lite är min grej. Funderingar och sånt. Har en hel del sköna på gång. Men det blir inga sådana saker nerskrivna idag. Kanske i morgon, eller dagen efter det. Nu ska jag läsa en annan stor tänkares funderingar kring livet. Sedan ska jag äta en nyttig middag. Sova i tid och ladda inför lördagen. Tror tror årets första lördag kommer bli väldigt bra. Vet också att årets andra lördag kommer bli något att se fram emot. Ska spela några låtar i fräckestan sen blir det en tur till fräckefräckstan i väster. De ni! Vilken start.
Så länge.
-
1 januari finns egentligen inte. Det är en dag emellan. I morgon börjar alltså det nya året. Idag är mer som ytan mellan två trappsteg. Allt är okej, allt är inte okej. Nu raderar jag mina sms, utkorg och inkorg. Känns som ett modernt sätt att säga hej då till det gamla. Göra plats för det nya.
En nära vän satt förresten på toaletten vid tolvslaget och gjorde nummer två. Tycker det nästan låter som det bästa man kan göra när man stiger in i ett nytt år. Ut med det gamla om man säger.
En nära vän satt förresten på toaletten vid tolvslaget och gjorde nummer två. Tycker det nästan låter som det bästa man kan göra när man stiger in i ett nytt år. Ut med det gamla om man säger.