What's eating Klara Grape

En vän tipsade om den här i förrgår. Bra låt och snygg dans. It´s Alright får bli dagens soundtrack. Känner mig lite mer uppåt och framåt idag än igår. Nu ska jag ge mig ut och ordna, fixa samt greja en massa viktiga saker. Ikväll är vi tillbaka på ruta ett. Det blir bra det.

Idag är ingen bra dag. Hjärnan är still och i skolan var det trist. Det enda jag är nöjd med är min promenad längs med Linnégatan. Plötsligt blev jag gammal och började prata med mig själv om att jag minsann hade minnen i varje port. Landsvägsgatan 13, Tant Japans rum hos Pelle och de hemska dagarna Subway. Alla taxibilar man hoppat i och ur, spanskt lantvin på Systemet. Linnés bar och kök för hundra år sedan och Stig-Nils som hyrde ut världens dyraste video. Tiden då Mc Donalds låg där Condecco ligger nu. Å tänk när man kunde köpa sig en cheeseburgare på vägen hem. Valborgsmässoafton 2004 eller om det var 2003. Alice på högsta volym i köket. Mannen med hålet i kinden.

Och kollektivet med ismaskinen, rummet strax ovanför Café Linnégatan 3. Cigarren när man fick röka där. Sena farväl vid Creperiet. Der Zweat och Mannen med fracken. Efterfest och glömda jackor på Pusterviksbaren. Trasiga stolar och mystiska hyresvärdar.

Kände mig högtidlig där jag gick.

Men efter det gick det inte så bra. Dagen har varit tröttsam. Artikeln står still och mitt röda cd-case är borta med vinden. Önskar jag kunde sjunga It´s Alright och klappa lite med händerna. Men det går inge vidare. Plura sa till mig att framtiden egentligen inte finns för än den är förbi. Men jag vill inte ha nu, jag vill ha sen nu. Hur gör man då om inte sen finns?

Skriver och skriver men kommer aldrig till slutet. Varför är det så mycket enklare att skriva meningslösa blogginlägg? Varför kunde inte de där bokstäverna formas till rätt ord när de måste göra det istället för här. Min ganska meningslösa blogg!

Idag peppar jag med den här.



Ikväll är det som sagt dags för vår nya onsdagsklubb. Glöm inte! Styrbord Babord kl. 22 - 03, kostar 40 spänn.

Trött i hjärnan. Hade velat baka ett bröd, men det gjorde jag igår. Så något dagligt bröd är ingen idé idag. Får väl försöka rensa huvudet på något annat vis. Städa kanske? Nääää inte städa. Inte diska. Kanske skulle jag träna? Sparka boll, spela squash eller simma några längder på Valhallabadet. Jamen simma kanske är det rätta? Fast känner mig inte så sugen på att ta mig bort till Korsvägen, fel del av stan. Hagabadet hade passat bättre, synd att det är så dyrt. Inget häng för sådana som mig.

Får stryka istället. Det är skönt. Nästan som att baka bröd. Stryka får det bli, en skjorta eller två. Sen får jag försöka fundera över vad Per Malte Lennart Jonsson sa egentligen. Sa han något nytt? Jag vet inte. Det var svårt de där. Att tala med någon man tycker gjort bra grejer. Låtar som betyder en hel del för en. Men jag tror jag gjorde det bra. Plura har en behaglig röst så samtalet kändes lugnt. Men som sagt om det där samtalet genererar i något nytt och spännande om Per Malte Lennart Jonsson och hans Eldkvarn vet jag inte. Det får jag försöka klara ut tillsammans med strykjärnet.

Hej.

Har lyssnat på Hunger Hotell ett par gånger nu. Flera av låtarna är riktigt bra.

Tack Plura!

I morgon ska jag tala med Plura på telefon. Jag har ingen aning om vad jag ska fråga honom. Inte en susning om vad jag vill veta. Eller jo en sak hade varit kul att höra lite om; jag undrar så om Zigenar Jacko och mannen med trumpeten. Dem får han gärna berätta om.

...och han som satt som kristus i en bar.
...och så undrar jag lite om Minnenas Motell. Det är en konstig historia jag gärna hade hört lite om tankarna bakom den.
...och så hade jag hade nog velat veta lite om alla Eldkvarns motell och hotell; Holberg hotell och Hunger hotell.
...och såklart lite om Alice, frågar alla fortfarande efter Alice? Vem är hon?
...och om mamman någonsin sagt till Plura att han kan göra vad som helst, bara han skippar att bli musiker?
...och Kamieniecki, han vars historier var de bästa. Vem är det?
...och så hade jag frågat om det är ett medvetet val att han gått från rock n roll-myten Plura som sjunger om knark och brudar till Mys-Plura som lagar mat, fiskar krabbor och blir intervjuad i Lantliv.
...och kanske lite granna om hur de hunnit med både att spela lite ska, lite new wave, lite rock och lite roll. Förresten vad kallar man det Eldkvarn spelar? Jag vet inte?

Åh.

Men okej verkar som jag har något att tala om i alla fall. Sedan om det blir någon vettig text av de där frågorna är nästa problem...

Hej idag är det väldigt mycket lilla Eden i min stereo. Det är pojkar från casinot och historieberättande äldre damer nere på boardwalken. Har en spännande idé som jag tänkt ta till nästa nivå redan nu i veckan. Javisst det där med att göra saker innan tiden gått ut är grejen den här hösten. Antar att det alltid är det rätta, men just nu. Just den här veckan känns det lite som om det inte är så omöjligt att handla så också. Vad det är för idé berättar jag kanske om det blir något av den. Annars behåller jag hemligheten för mig själv.

Men för den som undrar har helgen varit bra, men jag tror den som kommer blir ännu bättre. Stan är full av konstiga människor och dem ska jag undvika den här veckan. Missförstå mig inte nu, det finns bra konstiga personer och läskigt knepiga. Den obehagliga sorten ger mig kalla kårar medans de sköna galningarna får bli hur många som helst.

Men okej. Nog om det. Tillbaka till lilla Eden. Nu ska jag vandra ut på min egen mentala boardwalk med stereon på axeln och min snyggaste klänning på. Kanske går jag förbi baren strax innan motellet och snackar lite med bartendern. Lägger mina sista mynt i jukeboxen och spelar Roy Orbison tills den sista gästen sagt hej och adjö.



Vi hörs.

Läste just en intervju med Plura där han vid flera tillfällen bestämmer sig för att sätta ordet svart framför olika saker. Eldkvarns senaste platta heter ju Svart Blogg. I texten jag nyss skummade igenom talar han om att starta en Svart Krog och att han har ett Svart Lamm. Gillar det där med ha ett bestämt ord framför olika saker. Lite som Ny Klubb tänker. Ibland har vi en Ny Dj, Ny Fest, Nya Skor, Ny Vän, Ny Kväll, Ny Skiva, Nytt Band...

Idag är förresten en Ny Dag och jag ska äta något gott. Fira att man fått en timma extra. En Ny Chans.

En god vän sa till mig idag att jag hade ett katolskt utseende. Hmmm...

Men jag tror inte ridån är helt nere än. Jag tror bestämt att det är några decimeter kvar och är man riktigt snabb kanske man hinner dra i snöret innan det tunga tyget når marken. Hoppas. Veckan har varit intensiv och jag vet att nästa kommer bli likadan. Mest bra grejer. Ny Klubb gånger två. Först på Styrbord sen några dagar senare är vi tillbaka på ruta 1. Jag om mina klubbkamrater har valt att kalla det Del 3. Det kommer bli en bra del, det är jag säker på. Tänkte plocka fram den blå baseball jackan tills på fredag. Tror den kommer passa perfekt. Den, snygga jeans och håret i tofs.

Men det är en vecka kvar. Nu ska jag planera lite och fundera ännu mer över ett glas äppelmust.

Dagen efter kvällen innan. Blev sent. Slutet av kvällen hade passat i den där filmen jag ofta talar/skriver om. I en bar eller om det var en lägenhet? Eller en lägenhetsbar. Tror där var heltäckningsmatta och discolampor. En kort bartender. Äldre brats och en sur vakt. Tre trappor upp och nära Avenyn. Jag gick hem ganska snart. Typ.

Men innan dess spelade jag och Albin lite skivor på Styrbord. Vi kallade det Ny Klubb. Jag vet inte riktigt, men det var en konstig kväll. Det var något i luften. Vet inte vad. Hipsters och Weekday-kalas. Fulla, fräcka folk och så. Krossade glas och ett knasigt ljud. Gjorde mitt bästa. Tappade slutet och spelade My Girl fem gånger. Gjorde nog inget för det var bara bartendern och tre vänner kvar. Men jag vet inte. Det var sådär. Känner mig sjukt osäker på nästa onsdag då det är hela båten som gäller. Ingen draghjälp av någon klädbutik. Bara Ny Klubb, Anders Persson och Per-Ola. Inte så bara förstås. Får hoppas musiken räcker. Musiken och missionen.

Nu ska jag sova. Drömma om något gott. Vi ses i morgon. Då är det en ny kväll. En ny chans.

Den här ska jag spela i morgon. Två gånger!

Det är gött att pausa från Gbg och Sverige. Äter gott och köper flott. Bra för själen.

Oj oj varför händer alla viktiga saker på samma gång. Skola och fritid, skojjiga saker och nödvändiga ting. I kväll har jag lovat Erik att fixa ett dansgolv på Jazzhuset. Är osäker på hur det ska gå, på Svanen vill besökarna ha indiehits. Jag gillar inte att spela sånt. Föredrar nästan att spela Amy Winehouse framför Håkan H. Får helt enkelt se hur det går...

Sen nästa vecka är det dags för fina Ny Klubb att pröva lyckan på Styrbord Babord. Däremellan tänkte jag åka till London och få klart i alla fall en skoluppgift. Och kanske hitta någonstans att bo.

Men de går väl. På något sätt.

Kikar med ett halvt öga på Ask the Dust. Ser den när jag är sugen på något snyggt, Colin Farrell som Arturo Bandini. Snygg och precis outhärdlig. Har nog skrivit om filmen innan, dessvärre inte lika bra som boken. Men klart mer värd än det som går på tv.

Tyvärr har jag inte så mycket mer att berätta just idag. Jo förresten, det har jag ju visst! Det senaste dagarna har jag haft äran att stöta på två galningar. Människor jag absolut hade låtit vara med i min film, om jag nu hade haft någon film på gång. Det första originalet träffade jag och en vän i en butik i Haga. Stället liknade en sunkig vårdtagares lägenhet, högar med jord på golvet och en jäkla massa skit. Mannen ifråga var större än störst och utbrast följande när vi klev in i hans affär:

"Två sköna damer stiger in i mitt gyllene gemak. Vad gör man när man inte har något gyllene gemak. Hur får man då chansen att möta två sköna damer!?"
 
Sen fortsatte han snacka vidare som om han läste ett knepigt manus. Minns inte riktigt vad jag svarade på det där med det gyllene gemaket. Men det var sannerligen en spännande situation utan någon direkt poäng. Men hur som gillade jag det. Inte det gyllene gemaket och inte mannen. Men händelsen.

Den andra personligheten/galningen mötte jag idag på spårvagn nummer 6. Mannen steg på vid Sahlgrenska och började tala med min klasskamrat. Satt mittemot och hade äran att se dramat lite på håll. Mannen talade hängivet om att han nästan var polis och hade ett gäng desperata miljonärer efter sig. De hade velat ha ihjäl honom sedan han var 7 år. Nu var han 42.

Den mannen hade jag också placerat i min film någonstans. På någon spårvagn genom det ljuva livet hade han fått sitta. Tala om de desperata miljonärererna och påminna min huvudroll om att livet trots den rullade spårvagnen inte alltid är så ljuvt.

Lyssnar på någon samlingsplatta med jukebox-hits från -64. Åh vad bra det är. Skönt sväng och glada röster. Hatar att vara född 1985. Det är inte rättvist.

Spontanshoppade på Hemköp igår. Två skivor och en tidning. Närmare bestämt Best of Rock n Roll och en Elvis samling för 99 kr. Alldeles lagom. Sen av bara farten blev det en Lantliv också. Varför just den tidningen kanske ni bästa läsare undrar? Jo för att den innehöll både ett reportage om Plura och Bjärehalvön. Först när jag såg det trodde jag det var ett skämt. Jag som är hemskt förtjust i både Eldkvarns frontperson samt finfina nordvästra Skåne kunde ju inte göra annat än att fortsätta min spontanshopping.

Går runt i lägenheten, fram och tillbaka. Har ingen ro, kan inte läsa, inte städa. Vet inte varför jag inte kan sitta still, vet inte vad jag väntar på. Känner i hela kroppen att det är just det jag gör. Väntar alltså. Men jag vet inte på vad. Har ingen anledning att vänta. Inte på någon och så vitt jag vet inte på något heller. Ändå väntar jag.

Väntar och väntar.

Varför händer det inget? Skulle någon ringa eller var det kanske ett mejl. Nej det var rostmackan, nej det var inte den heller. Den åt jag ju upp för en stund sedan. Ja just det, det var låten som snart tankats klart. Nä. Det var inte någon låt heller, mina för dagen nya hits ligger redan i tur och ordning i iTunes.

Kanske var det ett sms ändå. Näää jag smsar inte längre. Hmmm tvättmaskinen då? Näää någon tvätt-tid har jag inte haft på flera veckor och kläderna tar aldrig slut ändå. Men ett beslut då? Ett svar på något. Nej säger jag ju, inga svar inga beslut. Inget nej, inget ja, inget kanske, inget sen, inget aldrig, inget jag vet inte.

Tycker det är nedrigt att känslan inte försvinner. Orkar inte vänta mer idag, har saker att göra. Böcker att läsa. Möjligen en disk att diska. Problem att lösa. Inte något att vänta på...

Idag har jag gjort tv, dålig sådan. Antar att första gången bakom, framför och bredvid kameran i såna här sammanhang inte alltid blir så bra. Dock känner jag mig lite oroad över en sak, nämligen det att min sämsta insats var just som reporter. Jag var urdålig! Som kameraman var jag däremot helt okej, för att inte tala om min skådespelarinsats. Det där med att hitta på galenskap på beställlning det är jag en hejjare på. Det var lite som när jag hittade på under det där mötet med zigenar-kungen. För att inte tala om de bussfärder vi gjorde under gymnasiet och jag agerade guide. Klassen hatade mig och jag satt längst fram i bussen, höll stenhårt i micken och berättade om byggnader vi körde förbi. Ingen sanning bara lögn.

Jag undrar ibland om det där betyder att författare kanske skulle passa mig ändå. Hitta på och skriva ner. Vi får se hur det går, kanske borde börja banda mig själv. Så kan jag skriva ner eländet sen, lura skrivkrampen. Kanske.

Ja nu ser det ljust ut för Ny Klubb. Har ni och jag tur blir det en ny onsdagsklubb i Gbg inom en snar framtid. Känns riktigt bra. Tror detta är precis vad den här stan behöver. Lite rock n roll, lite sömnlösa nätter, lite svänging soul, lite hjärta och lite smärta.

Vi ses väl där i höst?

Att arbeta i hemtjänsten är rätt så knepigt. Vet inte om det är tragiskt eller komiskt? Säkert båda. Att arbeta i hemtjänsten är att gå från lägenhet till lägenhet, knacka på och stiga in. På nolltid ska man vet allt, var brödet ligger, vilken salva man ska smörja benen med, hur sängen ska bäddas, hur personen vill ha sina mackor, kaviar på osten, kanter som ska skäras bort, kaffe som inte ska vara för starkt, ägg hårdkokta så man ska kunna slå ihjäl en död gubbe med dem. Vissa bor bättre än andra. Vissa har förståndet i behåll, andra tappade det för länge länge sen. Några tvättar kroppen med jod, andra äter sin fil tillsammans med kräm i en kopp. Någon vill ha kotlett varje dag, en annan har en crazy brorson i ett dolt rum, en äter skagenröra till frulle.

En del tror att det är inbördeskrig i förorten, alldeles för många tycker att pensionen är för låg. Har man otur kan man stöta på obehagliga anhöriga eller hamna hos en deppig dam som talar om självmord. Ofta blir man kurator över en kopp kaffe. Några gånger kan man inte säga något annat än fint väder, nej ingen kaka för mig tack, är du mätt? Bra.

Då och då när kaffebryggaren brygger nytt svart roar jag mig med att kika på kort. Brukar tänka att jag minns när de togs. Att det var jag stod på kajen med kameran i högsta hugg och knäppte av en bild när de for till Styrsö den där eftermiddagen i juli 1932.

Hos en dam händer det att jag spelar gitarr. Hon har en i sitt kök, spelar alltid samma låt. Hon hör inget. Det känns konstigt när man tänker efter. Att stiga in i någons liv sådär. Koka kaffe och veta nästan allt. Bädda ner någon i en säng och säga godnatt. Lämna någon ensam. Gång på gång på gång och inte fundera så värst mycket över det sedan.

Men varför tar de bort videos på You Tube? Det är inte alls cool. Men skit samma. Idag har jag varit på möte och gjort stan utan pengar. Provade en duffel på Ströms. Damen som hjälpte mig var skön och det där med affärer som har en egen sömmerska är helt i min smak. Det är en stor anledning till att Ströms och Gillblads är två favoriter.

Okej.

Ikväll ska jag i alla fall inte ha någon duffel på mig. Har lånat en blå baseball jacka. Ikväll är jag Liz Randone.

...brukar jag ta fram den här. Då blir jag alldeles varm inombords.

Jaha så valde Göteborg att åter bli ett grått regnmoln. Det känns sådär ja. Min kompis Ylva fick ett par fina gummistövlar av sin pojkvän när hon fyllde år. Kanske den bästa presenten till någon som är bosatt i den här stan. Funderar på om jag skulle köpa något liknande i present till mig själv när jag är klar med den här veckan. Eller kanske nästa.

Annars är det som vanligt. Har precis tagit en dusch och ska snart tvätta mina kläder. Det känns renande. Kanske borde torka av den vita datorn också. Den börjar kännas grå. Inget gott tecken.