Det ska firas.

Fick ett VG på sista tentan i min kvällskurs i musik. Det var minsann mitt första akademiska VG och det måste absolut firas. Självfallet med ett köp! Att köpa presenter till sig själv är en riktigt bra grej, spanade in en fräsig blå pikétröja på Victoria Arena i helgen. Finns den kvar tror jag bestämt att det blir presenten.

Åh man blir så glad ibland!

Downtown train.



Fasiken, Rod Stewart gör låten jäkligt bra! Gillar även videon skarpt.

Ytligt men sant.

Nu har jag kikat med ett halvt öga på Gossip Girl. Sådär spännande. Dock sade det en bra grej vilken jag funderar att ta fasta på. En mor förklarade kort för sin dotter något i stil med att hon aldrig kommer bli snyggare, smalare eller hetare än hon är just nu.

Det stämmer ju, ja man kanska borde tänka på det oftare. Hjärnan kanske blir bättre med tiden men ytan får man väl försöka vara så nöjd med som man bara kan. För bättre lär det inte bli.

Gå en kurs i cha cha?


Besviken på Acne.

Jaha nu har jag sett Acnes höstkollektion i diversemodebloggar. Tyvärr är jag besviken. Lång ballongkjolar med låg midja och platåskor känns sådär skoj. Var väl bara en klänning i Miu Miu anda och en skinnjacka som föll mig i smaken. Tyvärr är det nog två av kollektionens dyrare pagg.

Hösten 2008 kommer således inte bli hösten då Acne tar över min garderob.

-

Idag har jag varit på gruppseminarium och fått min första text kritiserad. Jag hatade det, fick hjärtklappning och ville bara springa därifrån. Vet inte helt säkert varför jag kände som jag gjorde. Men en sak är säker det berodde inte på någon lärare eller elev. Nä det ska ni ha klart för er att min lilla grupp och herren i tweedkavajen (läraren) var bussiga alihop. Jag tror snarare att det kan bero på skräcken inför situationen. Jag har vart med om det förr, en lärare som undrar om man är dum, klasskamrater som suckar och så det där med kritik. Huh!

Självfallet sågade de min text och jag antar att det var meningen. Men det kändes inte okej för det. Nä, när någon börjar kritisera det man tycker sig vara bra på blir det jobbigt. Skitjobbigt. Kanske vänjer man sig, kanske inte. Men en sak känner jag mig väldigt säker på efter att ha gått vecka på journalistprogrammet. Någon nyhetsreporter kommer jag aldrig att bli. Inte nu, inte sen. Får nog ta och spåna vidare på den där historien istället. Den där idén som skulle berättas. Och i väntan på att den idén ska bli klarare får jag med bästa förmåga försöka lära mig att handskas med kritiken och ta in hur man SKA och inte SKA skriva.

Något stort på gång.

Nu händer det grejer vill jag lova! Under den senaste veckan har jag gått och blivit delaktig i projektet Proper. Herrarna bakom satsningen kände att de saknade två unga kvinnliga förmågor och handplockade då undertecknad samt en finfin Moa.

För den som undrar vad Proper är för något hänvisar jag till ett
gammalt inlägg samt hemsidan.


Inspirerad av Lionel.

image970

Några tankar från Masthugget.

Brorsan på Jazzhuset var bra för den som undrar. Bandet skötte sig alldeles utmärkt och jag var nog stoltast i lokalen. Synd bara att det är så svårt att få spelningar utan de rätta kontakterna. Hade någon gammal kompis till en BCQ-gittarist lirat kongas i bandet lovar jag att de hade varit lite enklare. Men man får väl hoppas att de blir spelningar ändå, för bandet levererar ju som det kallas.

Sugen på att boka eller lyssna på dem, kolla deras
Myspace i så fall.

Well idag arbetar jag och sliter som vanligt. Regnet öser ner över Götet och jag funderar på att skriva till någon av hemtjänstcheferna och kräva ett extra ob-tillägg för väldigt obekväma arbetsförhållanden. Jag tror bestämt att de har regnat varje gång jag jobbat de senaste tre månaderna. Fast jag antar att svaret kommer bli att det är bara att härda ut, precis som jag svarar mina vårdtagare när de talar om hur eländigt livet är. Att de inte vill leva längre, då brukar jag svara att det är bara att härda ut, ta en dag i taget och fokusera på det som är gott.

Okej då, vi behöver inte oroa oss över torka och skogsbränder i den här stan. Det är ju alltid något.

Tala till mig.

Det finns en sak jag har hemskt svårt för, något som får mig både arg och ledsen. Ja faktiskt ganska bedrövad. Jag är det just nu, men vissa saker bör man inte skriva i sin blogg. De sakerna får helt enkelt stanna hemma i den privata dagboken och gnaga på dess blad.

Men jag kan berätta om vad det handlar om, en kort beskrivning. Jag har varit med om de flera gånger och jag vet att nästan alla upplevt det någon gång. Känslan av att inte få vara med längre utan att riktigt veta varför. Sånt hände ofta på låg och mellanstadiet. Plötsligt tröttnade tjejkompisarna på att hoppa hopprep med dig och plötsligt valde inte in dig i laget av tre. Det blev Fia istället, du kunde titta på om du vill. Men du ville inte, istället gick du din väg och undrade varför då. Inget svar. Ingen reaktion, allt var som vanligt men du hade fått byta plats.

Ett annat exempel är tillsvidareanställningen på cafét som inte blev längre. Trots att du ringde och frågade om nya jobbtider blev det inga fler. Ingen orsak ingen anledning, inget. Det bara blev så.

Men suck, den här gången handlar det varken om jobb eller hopprepslag. Men det känns precis lika jobbigt, ovetskapen. Vad beror det på? Vad har jag gjort fel? Varför? Snälla? Tala till mig...

Till något gott.

image968

I morgon lirar
brorsan med band på Jazzhuset. Jag är säker på att det kommer bli grymt. Jag vet att ingen någonsin har sett något liknande på den scenen under de senaste årens torsdagar. Det kommer blir rock´n´roll som rock´n´rollen var förr.

Glöm inte att lönen/csn trillar in på kontot efter tolv och har man bara 60 pix till inträdet så lämnar man kortet i baren så är den saken biff.

Plötsligt utan ett ord bara är borta.

Plötsliga dödsfall, unga som gamla, vem det än är som försvinner. Jag hatar det, får en klump i halsen oavsett om det är en bekant eller en stjärna i Hollywood. Heat Ledger är den senate, ni vet den söta killen i Tio orsaker att hata dig som på senare år blivit en aktad skådespelare med bland annat en av rollerna i den hyllade filmen Brokeback Mountain.

Läste en notis om att det antagligen handlade om någon form av överdos i dagens GP. Och tyvärr kan jag inte släppa det, bara död. Borta. Slut. Ni som känner mig vet att tiden är det värsta jag vet, känslan av att dagarna rinner iväg. När människor bara försvinner och tiden tar slut får jag panik. Att livet inte är rättvist lär man sig ganska fort, men att acceptera det är långt mycket svårare.

Åh jag vill inte läsa eller höra mer om plötsliga dödsfall och olyckor. Det gör mig bara förvirrad.

En stor kaffe, tack.

Dagens nyhet är utan tvekan den om när Janne Josefsson råkade hälla tvättmedel istället för socker i kaffet. När kaffet smakade konstigt trodde Josefsson först att han hade sockrat sitt kaffe med någon kändis kokainpåse, men när han kände doften av ren tvätt insåg han att det inte var knark det handlade om utan klassiskt tvättmedel.

Ingen hit det där Janne, kanske skulle du ta och vänja dig av med att sockra ditt kaffe? För man vet ju aldrig med de där kändisarna. Ena dagen har någon glömt en påse tvättmedel vid kaffeapparaten, nästa gång kanske ett smakprov amfetamin...

Vi kan kalla honom Xxxxx Xxxxxxxxx.

Jag har en lärare som heter Xxxxx Xxxxxxxxx, han hade tweedkavaj, grått hår och kändes sympatisk. Under gymnasiet hade jag en lärare med samma namn, han hade sällan tweedkavaj, inget hår alls och var långt ifrån sympatisk. Skönt att det förhållandevis vanliga lärarnamnet nu har fått en bättre klang. Känns som bra början på terminen.

Så länge.

Man in the mirror.



Uppropet gick vägen. Nu har jag lite lunch och roar mig lite Wacko Jacko hits. Denna är en favorit.

Usch för upprop.

Nu skall jag snart gå på upprop! Huh, usch och fy. Jag tycker hemskt illa om upprop och nya klasser, helst av allt skulle jag vilja ha en eller helst två föräldrar med mig. Någon att hålla i handen, någon som hjälper mig att hitta rätt byggnad och rätt sal. En lugn stämma som säger att allt är alright och att mina skor är skitsnygga.

Men nu blir det inte så, ingen förälder inte ens ett litet äldre syskon eller en mormor. Nu skall jag klara av allt det där själv samtidigt som jag är sjukt nervös över om min registrering verkligen är registrerad. Tänk om de inte läser upp mitt namn? Då får jag åla mig ur sal 402 och hoppas på att ingen ser mig.

Sedan är det rätt jobbigt med upprop när man inte heter Anna Andersson eller typ Erik Karlsson. Det är hemskt mycket enklare att komma ihåg vem den där Klara Grape är. Ja ni vet, hon som... Åh, jag hoppas innerligt att den där klassen på 60 personer är full av pratglada Stellan och inte fullt så uppstyrda Erikor. Då är det nog lugnt. Bara man håller låg profil, har lyckats registrera sig rätt och finner salen där uppropet skall ske.

Tja ba!

...full på Liseberg.



Har lyssnat en hel del på Hästpojkens Shane MacGowan, tycker bestämt att det låter som en blandning av Bad Cash på svenska och Jumper.

-

Gött att slippa sladden idag, inte för att det var ett helvete att hålla koll på den men ändå skönt att slippa. Att hålla ett öga på en sladd samt en kameraman är faktiskt jobbigare än vad man kan tro. Ni skulle sett hur jag kröp runt på scenen och gjorde allt för att inte synas. Galan sedan gick väl sådär, lite synd att programledar-Anders inte hann klippa av sig håret. Galans höjdpunkter var den store Ebbot som Gustav Wasa och Robyn. Det är något speciellt med Robyn, hon är cool på något vis. Kanske är det just det man det star quality?

Efterfesten som höll till på Elit Plaza var inte till för sådana som mig. Avenypriser i baren och Stockholmare i branchen. Där kommer man inte långt med att berätta historier om hemtjänsten eller att fråga om någon har en femma så man kan har råd köpa sig en öl. Sådana fester är ofta bara spännande en stund, så efter att ha spanat in Dj Sleepy, Adam Tensta samt några superkittade brudar från Robertsfors tog vi 3:ans språvagne genom ljuva livet igen. Hoppade av vid Kungsportsplatsen och promenerade bort till Magasinsgatan där vi hörde hemma...

En sladdis söker kontakt.

image967

Idag har jag haft en enda uppgift, nämligen att mellan 08.00 och 19.00 hålla koll på en sladd. Visst låter det kul? Om ni undrar hur jag fick det intressanta jobbet kan jag tyvärr bara skriva att det var av en kontakt, och kontaktens sladdsyster är en nära vän.

Sladden sedan tillhör en kameraman som skall filma p3 Guldgalan som går avstapeln på Lorensbergsteatern i morgon kväll. Spektaklet sänds i både radio och tv, men jag vet inte riktigt om det är så mycket att se fram emot. Är lagom imponerad av banden som skall uppträda på galan. Tror bestämt att
September var den artist som impade mest på mig, hon sjöng skitbra. Säkert! är ju säkert skoj om man gillar sånt, själv tycker jag det är långrandigt. Likaså förstår jag inte hypen kring Hästpojken. Punk? Nja kanske, inte skitkasst men inte heller fantastiskt.

Nu skall jag käka lite av min favoritkaka, nämligen ostkakan. Vi hörs hörni!

The Boss.



Men varför snabba solglasögon?

Spännande att hälsa på, skönt att slippa i morgon.

Idag har jag gjort ett besök i min yngsta systers klass, närmare bestämt en klass 6 A. Efter min förmiddag i skolan kände jag mig ganska nöjd över att ha klarat av både mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet för att gå i grundskolan är banne mig ingen lek. Istället upplevde jag förmiddagens lektioner som ganska krävande, spanskalektion, läsa glosor i kör och hoppas på att alla läser med annars fick man göra det en gång till, och en gång till? Sedan mattelektion, huvudräkning på tavlan, ställa upp tal med hjälp av liggande stegen, jag fattade noll men höll ändå god min.

Ja bästa läsare ni som klarat av skolan eller har några år kvar, jag lovar er det blir bättre. Kanske inte så värst mycket men lite i alla fall. På vissa plan. Man kanske inte hittar ett bra jobb eller en trivsam lägenhet, men man slipper i alla fall placeras i en klass man kanske inte trivs i, man slipper göra huvudräkning om man är dålig på matte och framförallt slipper man gå ut på rasten?

Fälla en tår framför tvn.

Yo yo yo tittar på idrottsgala och har det bra. Så ni vet, om ni undrar. Idrottsgalan är lite granna som Extreme Homemakeover, man bara måste gråta en skvätt. Alla gråter, Tumba gråter, Zlatan kunde ha släppt en tår och Anja Pärsson näst intill tjuter sig igenom sitt tal. Nja jo, gråta och vara rörd är ju ganska fint. Men jag tror bestämt att jag föredrar att fälla en tår när en ensamstående mamma från Minneapolis får ett nytt hus. Föredrar den formen av tv-tårar mer än en svettig Anja P (som förövrigt var rätt så lik dagens Britney S).

Alright. Det var väl det, allt. Inte allt för alltid men allt för den här gången.

Studier och hund.

Nu är det bara en fråga kvar på den där tentan, sen är det över, gjort och förbi. Sen väntar en vår med riktiga studier, salstenta och allvar. Jag har tagit några terminers högskolepoäng men inte gjort en enda salstenta innan. Undrar just hur det skall gå. Att plugga är ju inte min starka sida, hur gärna jag än önskar att jag vore det så är jag så långt ifrån en plugghäst man kan komma. Istället tillhör jag sorten som alltid kommer på en massa annat viktigt som man kan sysselsätta sig med när man egentligen borde sitta på närmsta bibiliotek och plöja kurslitteratur. Typ som att hitta takten i dansanta hits, städa är en klassiker, för att inte tala om att skura badkaret eller kika på gamla Criminal Minds avsnitt.

Undrar just hur det skall gå. Hoppas jag lär mig, tar mig i kragen och förstår att det är allvar och ganska skoj att studera. Hoppas.

image966
Bild
jägareförbundet.se

Förresten har jag de senaste veckorna funderat mycket på att skaffa en egen hund. Känner mig hemskt intresserad av en engelsk Springer Spaniel. Vi hade en när jag var liten, Jumbo. Bra kille, lite gnällig på slutet men hemskt snäll. Synd bara att det är lite granna dyrt med hundar, jag får nog suga på den karamellen ett tag. Men ju mer jag tänker på det ju säkrare blir jag på att jag inom ett år eller två kan titulera mig själv hundägare.

Tjao.

Dion - Run Around Sue.



Fint med riktig musik! Skriver tenta om musik och texternas betydelse, har bland annat berättat om en dam jag träffadet på Sejdelns julbord, damen ifråga berättade att Peter LeMarc hjälpt henne ur en skilsmässa. Jag svarade något i stil med att jag förstod precis vad hon menade.

Om igår.

Bra kväll på Trädgårdsföreningen igår. Träffade många trevliga vänner och tappade vid ett flertal tillfällen bort mina närmaste. Det är nog de värsta med Trädgår´n, det är så förbaskat stort att man bör hålla sitt sällskap i handen för att vara säker på att sällskapet är desamma när man promererar hem. Positivt och negativt var att ölen kostade 25 spänn... Tror bestämt att jag förklarade för Mr Uppåt Framåt att jag var mycket besviken över att han inte gett mig några djkvällar på mycket länge. Minns inte riktigt vad han svarade på det. Kanske "okej", kanske inte.

Hur som helst blir det inge mer partajjande förens 24 då brorsans band skall visa Svanen va de går för. Ses.

Fredagkväll.

Ikväll ska jag gå på Nöjesguiden fest på Trädgårdsföreningen. Hoppas det blir skoj. Jag tänkte först bära något blått men det gjorde sig inte så bra som det var tänkt. Sedan blev det något transparant, men det gick snart upp för mig att fredagen den 11 januari 2008 inte är en transparant fredag. Så det fick efter många om och men bli ett säkert kort, något rosa, något kort, något blankt och en kavaj på det.

Ses.

För den som undrar hur det såg ut när jag och Hans övade oss på high five.

image965

New Edition - Candy Girl.


Man ska inte räkna med att det går för bra.

Nu vet jag att något bra alltid följs av något mindre bra. Liksom något dåligt ofta följs av något bra. Min teori är således att varje människa har en viss kvot av lycka och när man nått son topp går det inte att nå högre. Något mindre bra kommer att se till att man håller sig på jorden. En nerförsbacke som följs av en annan kanske inte är det ultimata? Eller så kanske det är just så man skulle vilja ha de ibland, nerförsbacke x 2 sen en trevlig raksträcka och kanske en liten nerförsbacke på det?

Denna dagen också ett liv.

Bodils blogg är min favoritblogg, skönt att kunna läsa om något annat än en önskoutfit från Net A Porter eller en rapport från en galen utekväll i någon modern tisha och killer heels. Dagens inlägg på Bodils Finistere bjöd på en ursäkt, modigt. Själv tänker jag berätta kort om vad jag ägnat dagen åt, man kan säga att jag gjort tre saker. Ätit mat, frukost, fika, lunch, fika, middag och så lite kvällsfika. Däremellan har jag och Hasse övat på att göra high five och när Hasse tröttnade på det har undertecknad roat sig med djprogrammet Traktor. Väldigt käckt det här med att kunna "se" musiken. Också cool att man kan leka discjocke hemma en tisdagmorgon om man skulle känna för det.

Okej det var väl allt för idag. Är rätt så nöjd, denna dagen ett liv. Ja är det så duger det rätt bra åt mig.

Peter Tosh och Mick Jagger.



Don´t look back, gillart. Mick Jagger gör sig bra i Peter Tosh sällskap.

Data-dj.

Nu har jag laddat ner ett djprogram till min lilla vita sak. Men jag tycker att programmet (traktor någonting) är lite knepigt. Undrar just om någon där ute har tips på något bättre låt-mixnings-program som passar en Mac. Är förresten ganska skoj att sitta hemma och dja för djandets skull. När ingen annan vill höra är det bra att man har sig själv och ett par hörlurar för det svänger ju!

Tjao.

Peter Allen - I go to Rio.



Töntig låt, javisst. Men blir man inte på väldigt bra humör av att höra Peter Allen sjunga om Rio?

Jäkla bra det här, Little Steven i sitt esse.


Låååååånga ben.

Kikar på Victoria´s Secret modevisning på TV3. Jag vet inte vad det är som gör att jag sitter som klistrad framför tv-apparaten. Kanske är det de där oförskämt långa benen, de vältränade låren, små persikorumporna, smala midjorna, runda brösten och enorma rådjursögon. Inte är det underkläderna i alla fall, inte heller sitter jag kvar för att se Spice Girls uppträda med Stop! som undertecknad mimade till i 6:e klass.

Nä jag förstår inte riktigt varför jag inte reser på mig och gör något helt annat. Läser en bok eller skriver lite på den där hemtentan som borde skrivas klart.

Okej kanske kanske sitter jag kvar för det är något fashinerande med dessa kvinnor. Jag skulle inte direkt vilja se ut som dem, men de där benen. Ja kanske ett par av de där trimmade spirorna hade varit något. Men inte en glittrig bh och babyblå overknee strumpor. Det är varken snyggt eller sexigt, bara konstigt.

Tja ba!

I vår vill jag höra mer sånt här ute på klubb.



Själv tänker jag jobba stenhårt på att spela mer svängig rock n roll de gånger jag får äran att bestämma musiken. Mitch Ryder & The Detroit Wheels med Jenny Take A Ride är inte dum alls. Gillar du bandet bör du omedelbums kolla upp Devil With The Blue Dress On.

Lärt mig något idag med.

Jag har precis lärt mig att The boy looked at Johnny inte enbart är titeln på en låt med The Libertines utan även en bok från -79. Där ser man!

Bob Seeger.



Brorsan tipsade om den här, får en på lite bättre humör såhär i början av ett grått och kallt januari.

-

Nu har jag döpt ett av mina sparkonton till Amerika. Känns som en bra början på året.

Spännande med vrak och svunna tider.

image964
Bild
Wikipedia

Åh Svt visar så spännande program, just nu kikar jag lite granna på Vrakletarna. Fick nyss en idé om att man kanske skulle utbilda sig till marinbiolog istället. Men sen gick det upp för mig att arbetsmarknaden för marinbiologer nog är sämre än för journalister. Så får nog skippa det, fast jag gillar det där med att söka efter gamla skatter. De som känner mig vet ju att jag med jämna mellanrum snackar om arkeologi. Fast det är klart har hört något om att man kan få hjälpa till vid utgrävningar, utan betalt och helt amatörmässigt. Där kanske jag har ett lämpligt fritidsintresse när jag blivit för gammal för att dansa på klubb...

-

Det är döda pixlar på min ipodskärm. Jag är inte speciellt glad.

Köpa saker.

Idag har jag tagit Kungsbackapendeln till Freeport. Blev dessvärre inga fynt, Acne bjöd bara på halvdana plagg till trista priser och den nya Whyred butiken kändes krystad. Så vänta några veckor om ni hade planerat att ta er dit ut. Själv tror jag i dagsläget mer på Acne på Magasinsgatan som enligt rykten drar igång sin rea i slutet av veckan.

På vägen hem gjorde jag en snabbis inne på Emmaus där jag gjorde ett fynd för ovanlighetens skull. Det blev en liten dräktjacka, lite granna åt Chanel hållet, blå i rutig tweed från Kappahl för fina 85 spänn. Tror bestämt att den där jackan kan komma göra sig fantastiskt bra till våren. Tajta jeans och något enkelt vitt under. Åh.

Well well nu blir det broccoli, de feta åren är förbi om man säger.

Första dagen på året, ganska bra så här långt.

Halloj och gott nytt dött kött! Eller ja. Det där blev lite granna dumt. Men alright, jag tror det blir ett bra år i år. Gårdagen var finfin, en samling sköna människor och förbaskat god mat. Åh god mat, när man äter riktigt god mat inser man hur ofta man trycker i sig mindre kulinariska läckereter. Som pulversoppa och Wasa husman typ.

Idag har jag på mig mitt velourset, sorterar papper och väldigt snart blir det en pizza från Mini Mac samt en film med lyckligt slut. I morgon ska livet styras upp något.

Hej.