What's eating Klara Grape

Resan dit var trevlig, resan hem likaså. Festivalen var varm och själv gjorde jag inte många knop. Mest nöjd är jag kanske med att jag slapp bo i tält.

Bra sommarsväng! Dansar till den här resten av dan, vi ses på gatan. Bleekerstreet eller Bangatan, bestäm själv.

Ny chans tror ni med stor säkerhet att jag kommer skriva nu. Det gör jag också, men helt utan att utveckla. Man kan inte alltid snacka om de där chanserna och danserna. Idag vill jag istället tala kort om doftsinnet. Ett av de bättre sinnena, i alla fall när det handlar om angenäma dofter. Som sommaren. Vår och sommarmånaderna bjuder på ett otaligt antal lukter som får en att minnas svunna tider och ifjol. En av mina favoritplatser under den här tiden är som jag nämnt ett par gånger innan är Bjärehalvön.

På sommaren luktar där en blandning av grönt, salt och nyponrosor. Och det är ta mig tusan ingen dålig kombination. Speciellt de där nyponbuskarna får mig att minnas 90-talets somrar. När man cyklade runt och ägnade sig åt olika hyss, krabbfiske och glass. Nyponrosen är kanske en av de bästa rosorna, den är enkel, finns i ett flertal fäger och hyfsat vanlig. Sen så har dess blommor den absolut bästa doften. Råkar det till och med vara så att någon har koll på om det finns någon tvål, parfym eller dylikt som luktar som nyponroser? I så fall vill jag gärna veta. Då hade man haft något att lukta på  när jag känner mig ensam och passé.

Ibland vet jag inte, då och då känns det självklart. Som i söndags, det var en klassisk söndag. Denna dagen har inte betett sig som en random onsdag. Igår fixades det dans och handklapp ute i det fria. Regnet höll sig tack och lov på avstånd och Jimmy Cliffs stämma har nog aldrig låtit klarare.

Dessa danser, sena nätter, bra låtar och spännande möten. Det är bra saker, men jag förstår vad den gode Håkan H menar med dom där dimmiga dagarna. Bra var det men plötsligt har en till månad tagit slut. Sen ett år. Shit vad hände? Lördag, onsdag eller söndag? Jag vet inte, men det var rätt så bra ändå. Det är nog främst det som driver mig, glädjen. Finns inget bättre än att spela sina favoritmelodier och se folk dansa och lyfta händerna mot skyn. Då och dö höra ett YEAZZZZZZZZ! Japp, där satt den. Min låt! Din låt. Vår sång.

Ja du, bloggen. Det är mycket man kan berätta, en hel del som man bör låta förbli oskrivet. Men hur som helst är jag en rätt nöjd skribent och berättare just nu. Det blev en bra dans och hjärtat klappar i rätt takt. Vi ses.

Sällan lyssnat på hans låtar. Tycker Lundells röst och melodier ofta känns långsökta och småtråkiga. Men skriva kan han, inte dikter, men väl böcker. Men igår fann jag en låt som faktiskt har sina fördelar. Satt hemma på min vän Japans terass och grillade en korv. Japan var iPod-dj och spelade Lundell för sommar-stämningens skull. Mest varm gick den här;



Och den är faktiskt inte så dum. Refrängen är tveksam, men verserna gillar jag. Melodin träffar helt rätt. Är hemskt förtjust i den typen av toner. Även texten är lite kul emellanåt, till exempel;

I ett hus här strax breve
bor en man som just fylt trettitre
Han har fru och barn
och han påtar i sin trädgård
Han kör omkring i en Chevrolet
Jag vet inte vad han jobbar med
Men han säger att han börja från noll
en gång på en brädgård

Söndagen är en bra dag för fundering. En dag som gjord för rannsakning och grubblerier. På gott och ont. Men jag antar att det på många sätt är bra att sätta sig ner ett slag och fundera över vad man pysslar med och varför. Vad som händer sen och så. Vissa söndagar händer det att man känner sig helt tom. I dag har varit en sådan dag. Har känt mig stum, tom och trött. Tre sena nätter med repiga cd-r och energisk dans tar på både muskler och själ. Det är lite konstigt det där med att fantastiska stunder ofta följs av trötta minuter. Det händer då och då att jag känner mig ledsen efter en sån där kväll då allt klaffar. Ni vet då folk är glada och låtar som hackar gör det samma. Då märker man att det sannerligen är nära mellan hjärnans olika vägar.

Men oavsett ett trött hjärta vill jag tacka helgen som varit för många fina stunder. Gårdagen bjöd på en flott gårdsfest i Masthugget med grymma band, billig bärs och bra folk. Spelade några hits på slutet, skivorna hakade upp sig och själv kände jag livet i mig och spelade glättiga rökare som det inte fanns någon morgondag. Någon ung kille frågade om han fick en vals, en annan fyllde mitt glas. Sedan bar det av vidare ut i natten med en bra melodislinga. Sedan vaknade jag upp i moll med ett orangefärgat plektrum i fickan som jag måste stulit någon gång efter midnatt.



Runt lunch bytte jag tonart och söndagen blev en melodi i dur. Upp upp och ner. Stanna upp. Fundera ett slag, fortsätt spring.

Det var väl det typ, tack.

Har två biljetter i fickan, fredag och söndag. Vet inte hur jag ska ta mig dit, just nu ser det ut som jag och min vän kommer att ta tummen till huvudstaden. Det blir en resa. Jag gillar resan, det vet ni som orkar läsa den här bloggen. Det vill säga mamma, pappa, ett par syskon och några till.

Som vanligt känns det ungefär som att gå till kyrkan för att höra den bästa prästen predika. När jag åker hem på måndag orkar jag kanske lite mer, tror lite till. Ni får snart veta vad jag tycker. Såklart har jag mina önskemål. Och eftersom jag är född 30 år försent hoppas jag mest på de långsammare bitarna eftersom det är dem han gör bäst 2009. Hade det varit -81 hade jag peppat en annan melodi. Men nu är tiden den här och det går inte att ändra på. Antar att det är bra. Att det är något gott. Klockan, alltid klockan.

Hörs.

Kanske är det tänkt att man ska ha det mindre skoj på måndagen. Allt kan ju inte bara vara gräddglass och lycorus. Man måste väl äta broccoli och städa badrummet också.