Då och då.

Ibland glömmer man att släcka lampan och fastnar mitt i en låt. Det är en rätt angenäm känsla, och bättre hade det helt klart varit om man slapp klockan. Tiden, dags att stiga upp. Helst innan klockan slagit sju. Det hade varit bäst så. Men ibland kan det näst bästa också räknas som bra.

Här internet får du en låt att lyssna på.

En annan melodi.


Hej internet, sa tack och hej då till min tjej efter lunch och bytte musiktema. Om förmiddagen handlade om lätta soulsteg och sweet honey så byggde eftermiddagen på släpiga steg och RnB modell här-ligger-jag-och-sover-med-ett-brustet-hjärta. Nej bästa internet, jag har ingen direkt anledning. Känslan berodde mest på att jag bytte Temptations och alla de andra dudsen mot Alicia Keys senaste album The Element of Freedom. Gillar skivan och för den som ännu inte rekat albumet på Spotify så innehåller det fler
bra spår utöver Try Sleeping With A Broken Heart och Empire State Of Mind (Part II) Broken Down.



Stämningen på plattan är över lag lite här-går-jag-och-släpar-föttera-efter-mig-dessutom-är-jag-heartbroken-och-har-inte-råd-att-åka-upp-i-empire-state-building. Well, det är också en känsla.

Min tjej.


Det finns en dj bosatt i Fräckestan som vid några tillfällen har snackat om att göra en Klara Grape. Detta innebär att man tar en låt två gånger fast med olika artister. Jag vet inte riktigt om det är så effektfullt som jag tycker själv. Men gillar man att trycka på repeat känns det lite mer rättfärdigat om man i alla fall byter artist.



My Girl är en låt som nästan alla har tolkat, alla från Stones via The Boppers och Prince Buster. Och jag älskar det (tyvärr finns inte Prince Busters verision på spotify). Samma låt, gång på gång. Som att gilla jeans av samma modell fast i olika tvättar.

Här finner du några av mina My Girl-favvos.

Modernt.

Precis som januari månad lockar nya kunder till step up och yoga. Är måndagarna dagen då alla maskinerna på gymmet är upptagna. Vecka ett och den första dagen, tänka om och göra rätt. Själv tränar jag gärna en fredag i december.
Men hur som helst så kom dagens funderingar bakom motionscykeln att handla om hur utbudet på MTV påverkat min musiksmak (samt hur skönt det är att glo på tv samtidigt som man ägnar sig åt en stillastående rörelse).

Den senaste månadens extratimmar framför MTV har verkligen haft inverkan på mitt musikintresse. Har för närvarande fyra pinfärska favvolåtar i mitt bibliotek. Sweet Dreams med Beyoncé är min senaste favvo. Självfallet spelar jag Alicia Keys och Jay-Z´s Empire State of Mind minst två gånger innan frukost. Sen är Timbalands senaste inte alls dum, för att inte tala om Lil Waynes verision av I Gotta Feeling.

 



Härliga MTV-hits som både fått mig att uppröra några klubbkids samt att lyfta tyngre skrot. Två bra saker. Tack MTV.


Efter det sista kapitlet vill man ha ännu en rad.

Igår blev jag och en god vän med var sin Peter LeMarc biljett. Det var ett gissel att lyckas klicka på rätt köpknapp. Och priset var minst sagt anpassat till den generationen som kommer vara mest representerad på konserten. Jag har tyvärr inga pengar, men en stor lust. Jag har lust att se Peter LeMarc, ännu mera intresse har jag i att få höra hans röst på riktigt. Man tröttnar snabbt på cd. Ännu mer på internet.

Att boka en konsertbiljett är oftast detsamma som att påminna sig om en skiva. Just det, Kärlek i tystnadens tid. Den har sina guldkorn, då talar jag inte bara om Så gott att må gott igen. Det finns fler spår värda att lyssna igenom. Som Mitt andra liv. Gillar textraden om Tina och Yvonne. Eller den om att det alltid är -78 eller kanske – 77.

Coney Island Baby
En skål för dej och mej
Bara för att
Keep the evil spirits away
Och det är alltid sjuttioåtta
Eller kanske sjuttiosju
Men det är ändå aldrig
Mera nu än just nu


Bra Peter, du har det. Skriv ett kapitel till, bjud på ännu en rad.



Okej, jag ska gå ut nu. Ta mig genom stan, korsa bron över mot söder. Fast den bron ligger i en annan stad. Förlåt. Jag tar en annan väg. Det finns nog en väg söder ut i varje stad. Allt är inte så bestämt som man kan tro. Det finns tusentals broar över mot söder, det finns minst lika många fel sidor av älven. Eller järnvägsrälsen.

Själv befinner jag mig på ena sidan. Vi ses säkert på den andra.

Det brinner där inne.

Att tolka Bob Seger istället för att umgås med folk.



Willysloggan lyser starkare än starkast när du säger hej då till lägenheten. Hjärtat slår i otakt. Det är kväll igen. Genom ändlösa canyons ner till Landsvägsgatans krog, där dina senaste löften om skyltar av neon fortfarande fortfarande ekar.
Du går förbi öppna fönster och platser från förr. Du hör arga röster och barn som skriker. Allt är i sin ordning.
Förbi de påhittade popstjärnorna på Järntorget med sina slitna linjer och trötta ögon. Du hejar på indianen, han väntar på nästa stöt. Du passerar dealers med skitiga sedlar och cocacola-kidsen utanför BK med sina lätta själar och dyra sneakers.

Ännu en natt på stan, säker i folkmassan men redo för rörelsen. Du söker efter rätta ögon, du letar efter ledtrådar. Men det finns inget lätt sätt. Det brinner där inne.

Suck, du har varit på alla klubbarna, sett alla diskon. Där de behandlar varandra som spelkort ur en kortlek med löften om vinst varje gång.
Suck, du har träffat han som känner alla men inte känner någon. Du är trött på eländet och vill göra den där resan. Du vill säga en mening som betyder något. Du är trött på ljuset som släcks och ungdomen som dansar för nära. Korta ögonblick och en påhittad känsla. När djn trycker på stopp. Ett ögonblick bort. Lampan tänds. Du ser någon som håller lite för länge, men inte tillräckligt hårt.

Ut på gatan igen, på väg till nästa fest. Kan jag plus en få gästlista? Sms, snabba svar. Nästa förhoppning. Ett snyggt leende döljer. Du blir aldrig nöjd. Det brinner där inne.

Det är tidigt fast sent. Dom andra sover. Han stiger ur din säng och drar på sig jeansen. Du visste att han skulle gå, det var sagt så. Du hör hur bilen drar iväg på gatan, samma start men för sista gången. När du låser dörren vet du att detta var den sista sången. Skivan hackar.
Du stannar vid fönstret och stirrar ut. Om ändå din bil kunde köra dig längs med E20 söder ut. Tiden går.  Allt rör sig även fast du står stilla. En dag är ungdomen borta. Oavsett vad du drömmer om, oavsett vad du känner, oavsett vad du säger så vet du. En dag slutar det. Damm och förvirring.

En vind från västgötaslätten når stan. Regnet försämrar synen och Stenabåten kommer ingen stans. Strömmen i kanalen, en till dröm dras ner till botten. Allting urholkas. Ännu en förlorad dag.

Men glöm inte bort. Det finns de som kan se och vägrar att förneka.
Det brinner där inne.

Och lite av det här.

Okej håller mig till instrumental musik i alla fall.

13.59

Man får trötta ögon av sena nätter med hög musik. Idag lyssnar jag uteslutande på Bach. Låg volym.

Högre och högre.

Mår dåligt när jag läser att Higher and Higher numera är standard.

En låt.



Bra melodi, skön sång. Inledningen låter väldigt likt Dream baby dream med Suicide och jag tycker om det. Gillar akordföljden, den går rakt in i hjärtat. En varm melodi börjar bli ett måste igen.
Det har blivit kallt i Göteborg och på radion talar man om snö. Gick ner i källaren och hämtade upp det portabla elementet nyss. En kylig lägenhet går bort, det räcker med en kall värld.

Orättvist.



En liten Rocky-tribute sen Rosalita och så Higher and Higher på det. Varför var inte jag på The Spectrum i Philadelphia? Det svänger som tusan och nya låten Wrecking Ball är något av det bästa Bruce gjort på länge.
Jag som trodde att E Street Band höll på att somna för gott. Verkar som de vaknat igen. Klivit ur graven med bestämda steg och bestämt sig för att det inte är dags. Som farfar, när han höll på att dö men sedan ångrade sig och levde några veckor till. E Street Band kanske har bestämt sig för några år.

Jag tror det är bra, jag är inte redo att sörja än.

Konsert.

Igår hade jag min första spelning. Instrumentet var ett vitt piano och platsen var Kino. Vid min sida hade jag en fantastisk tenor och tillsammans bjöd vi en liten samling kissnödiga besökare på ett klassiskt stycke. Kanske något oväntat låtval med tanke på platsen. Men både jag och tenoren var säkra på att Härlig är jorden var det enda rätta.

Fantastisk kväll.

Woody West ft. Ny Klubb ft. pappa.



Ikväll är det dags för Ny Klubb att gästa Woody Wests vardagsklubb. Tredje gången gillt och det känns helbra. Just den här onsdagen kommer Pusterviksbaren också att få celebert besök från västgötaslätten. I afton kommer nämligen min alldeles egna old man att stå vid min sida och vända vax. Pappa Grape har valt ut sina favoriter ur vinylsamlingen och undertecknad kommer som vanligt att spela rökare med hjälp av slitna cd-r. Det blir spännande att se om vi håller sams.

Kom förbi vettja! Göteborgarna har varit lite kassa på onsdagsutgången de senaste gångerna så jag hoppas att de jobbar bättre ikväll. Onsdagen är nämligen en alldeles lysande dag att dricka några bärs på i en bar som Pusterviksbaren. Har man sedan pengar på fickan och ett gediget musikintresse så bjuder Woody på två intressanta liveaker en vånging upp (
mer info hittar du här).

Bra piano.

Klicka.

Känner mig modern idag.

Därför bjuder jag på några gamla favoriter på ett modernt vis. Trendigt.

KLICKA HÄR!

Popstjärnorna bara går och dör.



Den här gången är var det den gamle skojaren Willy DeVille aka Mink DeVille som kastade in handduken. Snubben har allt gjort några bra låtar genom åren så får försöka att
hylla hans minne lite granna när jag leker discjocke i en klädbutik i morgon mellan 12-16. Närmare bestämt den där de säljer tighta jeans och spelar alldeles för hög musik.

Kom gärna förbi med en kaffe så fixar jag en bra melodi.

Festival.



Resan dit var trevlig, resan hem likaså. Festivalen var varm och själv gjorde jag inte många knop. Mest nöjd är jag kanske med att jag slapp bo i tält.

RIP MJ.


Dagbok på internet.

Hej blogg, fint väder brukar vara desamma som lite dator. Man kan säga att sommaren 2009 nu är i full gång och så här långt ser det väldigt ljust ut. Efter några dagar i stan rör jag mig vidare, målet är Borlänge. Ska på festival, har inte varit på festival på flera år så det ska sannerligen bli spännande. Har jag tur lever Pete Doherty. Ölen är kall och god. Ulf Lundell på gott humör och väljer att spela När jag kysser havet. Är också spänd på om det fortfarande är poppis bland de lite mer alternativa ungdomarna att dricka mäsk.

Hur som helst kommer jag nog att använda mig av datorn under dessa dagar. Det blir klassisk dagbok på internet både här och
där.

Hej så länge.

Lite samma sak jag skrev förra veckan.

Men med några extra ord. Typ. Kika om du har tid och lust.

Tidigare inlägg