What's eating Klara Grape

Idag har jag varit i Jönköping och fixat, lärt mig, burit, gått åt fel håll, frusit och frågat om vägen. Intensiv dag. Hittade en väldigt bra staty inne på ett hotell. Den hade liksom tappat armen men höll ändå lågan vid liv, om man säger.



I morgon vinkar jag och resten av landet adjö till april månad genom att äta och dricka gott. Och mycket. Vissa för mycket. Jag ska som traditionen i min familj säger käka nässelsoppa. Kanske min favvosoppa. Känns som något att se fram emot. Sedan får jag nog säga att april bjöd på en rad höjdpunkter och vändningar. Så bästa internetkonsumet, i övermorgon börjar nästa film. Undrar just vad det bli för någon? Vem ska reggisera? Vem kommer skriva manus? Blir det en uppföljare eller något helt nytt?

Ett otaligt antal gånger har folk i min närhet med barsk ton sagt till mig; Klara släpp tvn! Nu kan man säga att det är gjort. Släppte den förbannade tvn igår. Pang, rakt i asfalten. Tusen bitar som jag inte orkade sopa upp. Gick bara vidare, rakt fram.

Räknar ner dagarna nu, snart kommer den store Bruce och frälser undertecknad ännu en gång. Kanske till och med tre om pengarna räcker. Sen kanske jag klarar av att ta mig igenom resten av året.



Den här varianten av Point Blank är ruskigt bra. Känner mig mållös och ännu en gång gör det mig ont att den här tiden inte är nutiden. Jag tycker det är så förbaskat orättvist att jag skulle hamna här och nu och inte där och då. Det låter kanske skumt, men det är så det är. Nu kanske ni vill ruska tag i mig och säga; Saker och ting hade kanske inte varit bättre om du var där. Du hade varit den du är oavsett tiden.

Säkert sant.

Men jag längtar ändå efter det här. Jag hade gått ut och dansat varje kväll om djn spelat den här låten för mig. Jag hade gått och sett fler band om de spelat så här bra.

Det finns mycket man hade gjort om man var där. Mycket man hade struntat i. Det finns så mycket man inte gör. Det finns alldeles för många saker man gjort som blivit fel. Saker man kommer göra igen. Sen har det hänt att det blivit rätt, sen fel, sen rätt, sen rätt, sen fel igen. Det är som det är. Bara att fortsätta gå, rakt fram. Sluta med att romantisera det man ser i backspegeln. Men jösses vad svårt det är när så mycket är tillgängligt och sparat. I ett filmklipp, på ett kort eller i en ljudfil. I telefonen eller datorn. Internet är på många sätt som gjort för nostalgi. Ibland handlar det om 30 år gamla låtar, någon gång om en bild från förra veckan. Då och då är det mejlet från igår.

Men okej, det enda jag ville var egentligen att tipsa om den här låten. Vi hörs snart.

Helgen lider mot sitt slut. Det har varit en lång och intensiv helg. Klubbkvällar, soliga eftermiddagar, långa promenader, ett slut och en början. Idag åt jag och min vän Japan söndagmiddag på Max. Inte alls dumt, bra burgare men lite trista pommes. Läste kontaktannonserna i GP och lurade lite på om det kanske är den vägen man ska gå.

Den här var rätt så bra.

Igår valde jag några låtar tillsammans med Sonja och Lars på Social. Det var gött, rätt bra lill-lördagsstämning. Dock vaknade jag i morses och tänkte; Nej min stackars plånbok. Vart har jag gjort av den? Letade runt ett slag och kom fram till att den antingen halkat ur fickan i taxin hem eller så ligger den någonstans vid/bakom/under skivspelarna. För att vara helt på den säkra sidan ringde jag direkt och spärrade det förhållandevis tomma visakortet. Sedan la jag benen på ryggen och joggade bort till banken för att fixa några hundralappar och ett nytt kort.



Efter att ha fixat biffen samt en lyxfrukost på Bar Italia kommer jag hem och rotar igenom skivväskan en extra gång. Japps vad hittar jag då mellan cd-r skivor och damm om inte den lilla röda plånboken i plast. Köpt i Marc Jacobs butiken på Bleeker Street.

Liten och oskyldig med ett spärrat visakort och två tjugolappar. Så kan de gå.

Tycker om presenten, får alldeles för få. Tog således saken i egna händer och fixade mig en liten peppgåva efter en väl genomförd intervju.



Notera hur författaren till denna blogg skymtar i skivomslaget. Dagens outfit kan man säga. Om jag får ljuga, vilket jag gärna och ofta gör i dessa texter, ser jag ungefär ut som Jimmy gör idag. Lagom tajt t-tröja med coolt tryck och svarta brallor. Vita tänder och glatt humör. Så kan man helt klart se ut.

Nu börjar de igen, karusell och klubbkvällarna. I morgon spelar jag några låtar tillsammans med Sonja och Lars på Club Social. För mig mer bekant som gamla Uppåt Framåt. Spännande att sätta djfoten i de lokalerna igen. Som att hälsa på en gammal kärlek och veta att man aldrig mera kommer bli ett par. Det var gott då men nu väntar en ny relation. Bra eller dålig, det vet jag inte än.

På fredag är det sedan dags för en alldeles ny klubb (inte Ny Klubb) att öppna portarna. Nästan på Avenyn. Tror det kan bli bra, cool med en ny lokal. En ny chans. Ja ni vet, jag gillar det. En ny dans.

Men maj kommer inte bara bjuda på dans på Vasagatan 43. Oh nej bästa besökare, Ny Klubb är också på väg att stiga ner ifrån himmelriket ännu en gång. Det väldigt mycket nytt där med. Mer är dumt att berätta. Men som sagt, hoppas innerligt att vi ses på lill-lördagen och löningsfredagen.

Har just slängt iväg 20 mejl och sitter vid min vita dator och väntar på svar. Det finns få saker som är så trista som att vänta på mejl. Uppdatera sidan för att se att det inte hänt något alls. Åh, suck. Men för att försöka liva upp den här måndagen lite vill jag gärna berätta för er bästa läsare att jag såg en man som såg ut precis som Jimmy Cliff på Järntorget i helgen.

Han hade liksom rätt stil, bra glasögon och ett yttre som bara osade Jimmy. Jag blev alldeles till mig av hans uppenbarelse och var tvungen att stanna till och bara glo ett slag. Undrar just vad dubbelgångaren tänkte då? Galen ung kvinna. Men han borde tänkt; Well ser man ut som Mr Jimmy Cliff så gör man.

Men aright, nu ska jag simma över nästa flod. Resa till nästa stad.

Tjusigare än såhär är svårt att bli. Förresten har undertecknad också en chockrosa kavaj. Prövade den igår, kände mig nästan lika flott som Shakin Stevens.

Litte Willie John på singel.

Gårdagen var som en låt av Eldkvarn. Jag tänker inte skriva ner och berätta vilken. Men det var precis som i en sång, på ett bra vis. Samt ett dåligt sätt. Men jag gillar ju när livet ter sig som i sagorna, så en fredagskväll i en låt av Sveriges genom tiderna bästa band är väl helt ok.

Idag tänkte jag; nu målar jag klart de här förbannade väggarna sedan ska jag aldrig mera måla i hela mitt liv. Japp, då tar färgen slut. Och på Coop Forum på Backaplan hade de förstås inte den vita färg jag sökte. Nej, de föreslog Kållered istället. Eftersom undertecknad både har körkort, bil och tid att åka buss i två timmar blev det ingen vit färg. Inga färdigmålade väggar.

Men det gäller ju att tänka positivt.

Idag känns det så, som om jag har soulen i blodet. Saker går att lösa med ett handklapp och livet känns möjligt. Bara man trallar lite, promenerar en sväng, dansar en dans, knäpper med fingrarna och nynnar It´s alright baby.

Nu gäller det bara att hitta dig, du som har det. Well baby, var är du? Jag har letat ett slag nu, klapp klapp. Men det är okej, klapp klapp. Du kan komma nu, klapp klapp. Eller är du bara en dröm baby, klapp klapp. Du som har allt, klapp klapp. Det är alright, klapp klapp. Kommer du inte är det också fine, klapp klapp. För då går jag en promenad, klapp klapp. Dansar en dans, klapp klapp. Och ber dig baby om en andra chans, klapp klapp.

Ni vet då filmen tar en ny väg, låten får ett stick. När muffisen börjar jäsa och fåglarna återvänder från södern. Den, vändningen. Jag undrar just om den är på väg hit nu? Många snackade om ett tungt 2008, jag anser att 2009 inte har varit det bästa hittills och igår vid sex släcktes ett ljus. Så bästa läsare, alla andra och han/hon/den/det som bestämmer (vem det nu är), är den berömda vändningen här nu?

Är det idag den 15 april som våren äntligen får ta över stafettpinnen? Kommer vändningen som för filmen till det rätta slutet och fåglarna till sitt mål. Är det dags nu? Jag tror bestämt att så är fallet.

Well nu blev jag poetiska Klara. Ena dagen modeblogg, andra stunden poesi. Det är okej.

Försöker att installera mitt nya bredband. Det är lite som ett iq-test. Känner att jag klarar det sådär, fixar så långt att jag kan klicka mig ut på nätet. Men när det är dags för lösenord och grejer tar det stopp. Datorn säger nej och jag kommer inte längre. Antar att det är desamma som att min iq-nivå inte når högre än så. Men om det innebär att jag i alla fall klarar mig ut på banan och sedan kan hanka mig fram så är det väl alltid något.

Tror bestämt att det är detsamma som att det ändå finns en chans och en väg för mig. Kanske inte den smidigaste, men ändå en väg. En chans. En tärning. Ett spel.

Kastar direkt, vill ha ett eller sex. Måste börja starkt.

Det är konstigt när vanliga dagar blir röda. Som student får man inte riktigt den där lediga måndagen. Även fast man tror att så är fallet och ägnar sig åt annat än studier. Men snart går det upp för en att den där måndagen som är röd för dig inte alls är någon fri dag. Ingen extra söndag. Det är lögn och förbannad dikt, du har precis lika mycket att göra ändå. Samma sidor som ska läsas och allt det där.

Men istället för att läsa målar jag. Målar och målar men kommer aldrig till dörren.

Jag tänker på Jesus för allt jag är värd. Tänk att han kunde föda så många, dö, hänga på ett kors, komma tillbaka och sedan bli någon form av ande. Han var sannerligen en man/kvinna/den/det med många färdigheter.

Själv kan jag både baka bullar, jonglera, steka amerikanska pannkakor, sy och sticka. Som en riktig hemmafru. Inte dumt det heller.

Glad Påsk, nu ska jag fortsätta äta och tänka på Jesus. För det är väl just det denna högtid handlar om. Mat och Jesus.

Idag har jag kikat på ett svenskt drama. Det var sådär, tycker ju om idén om dramat. Men samtidigt kan det lätt bli fel om manuset inte är det rätta. Känslan är svår. Nu är jag inte på något vis en expert när det gäller att tycka och tänka kring manus, dramaturgi och sånt. Men historien jag såg på tvn ikväll var inte så värst bra gjord. Minns inte ens filmens namn, men den var som sagt svensk och som i så många andra svenska dramer hade Mikael Nykvist en av huvudrollerna.

Dialogen kändes krystad och karaktärerna klichéartade på ett trist vis. Sorglig historia. Sjäv hade jag inte klarat av att ge mig på något så tungt. Hade jag fått berätta med hjälp av ett skådespel hade jag valt kärleken istället för döden. Sen lite om tiden, lite om människorna. Dramatiska händelser, vändningar och självfallet ett lyckligt slut. Det är just det jag tycker bäst om när man skriver och berättar. Du som skribent får bestämma själv, slutet är ditt. Jag kan skriva om och lägga till. Låna en sanning och ge den rätt slut. Passar mig alldeles utmärkt. Mycket, mycket, bra och inte bra. Sedan rätt slut.

Okej, det var väl bara det idag. Filmen var godkänd inte mer, alright slut. Nästa gång får jag se till att välja ett skådespel med spännande karaktärer och helrätt slut. Tack och hej.

Det fina med att vinna auktioner på ebay är att när man glömt av köpet kommer paketet. Köpte mig en flott Jimmy Cliff t-tröja för ett par veckor sedan för en billig peng. Igår kom paketet. Kändes som att få en present, öppnade ivrigt det bruna pappret och tackade mig själv och internet för tröjan. Perfekt i storlek och mjukt fint material.



Så nu vet jag precis vad för t-tröja det är som gäller nästa gång jag får bestämma musiken. Den här blåa skönheten och kanske någon form av kavaj till. Gillar t-tröjan och kavajen extremt mycket. Tycker det är en klassiker som aldrig går ur tiden. Möjligt att det är dags att plocka fram den ljusgråa nu när vi är inne i årets första vårmånad. Vi får väl se hur det blir.

Se där, modebloggs-Klara dök upp idag. Så kan det vara ibland.

Bra saker

- frukost på sängen
- när bussen kommer precis när det passar
- glada damer som berättar bra historier
- billiga böcker
- köttbullar och potatismos
- tiden då träden blommar på Järntorget
- SMS
- att vara på väg
- när sista låten är en av de bästa låtarna
- örtsalt
- blandskivor / kasetter
- den frivilliga promenaden
- naturen (icke den leriga)
- få eller bjuda på bra youtube-klipp
- utsikten från Masthugget
- Anton Bergs mandelägg
- sympatiska handledare i uppsatssammanhang
- jukeboxen
- kaffepaus
- pengar


Dåliga saker

- rulltrappor ur funktion
- måla väggar
- SMS
- när man bokat tvätt-tid men inser när man är redo att tvätta att man bokat fel dag
- nödvändigt ont
- vänta
- när man inte får någon minneslapp av automaten
- klippa sig
- dåliga band på klubb
- rester
- saker man kan se men inte röra
- vågrätt regn
- att man inte kan betala kontant på bussen
- när man sätter på fel låt eller trycker på fel knapp
- kycklinglever
- när man glömmer att köpa viktiga saker på IKEA och måste åka dit igen
- kö
- osympatiska handledare i uppsatssammanhang
- att svenska barer sällan har en jukebox
- pengar

En jobbig sak med att byta bostad är det där med post. För tillfället hamnar mina brev överallt och främst där jag inte bor. Men 2009 kanske det är sak samma när allt ska ske digitalt. Datorn och telefonen har jag ju med mig. Fast ett problem är ju att internet inte har behagat dyka upp. Så inget slösurfande de senaste dagarna, inget youtube. Det saknar jag. Känns faktiskt en smula ensamt att inte kunna ta ett eller två klipp till frukostkaffet. Eftersom jag varken äger tv eller tidning så har den där frukosten blivit lite ledsam. Har roat mig med gamla podcastings avsnitt från Style. Trist i längden.

Ska nog köpa tv.
Beställa ett internet.
Prenumerera på en tidning.

Telefonen är jag trött på. Den vill jag helst göra mig av med. Det bara ringer och smsar stup i ett. Orkar inte svara alltid. Så bästa vänner, bekanta och alla andra. Jag hatar inte, jag bara är trött på telefonen som kommunikationsmedel. Sänd ett mejl eller besök mig irl om ni vill höras.

Idag har jag varit på ett ställe som heter Freddys och käkat burgare. Den var inte alls dum, fast helt utan kött. Kändes skumt men rätt nyttigt. Mellan brödet och den så kallade burgaren låg till och med ett gäng groddar. Inte så Amerika kanske, men helt okej en svensk våreftermiddag.

Förresten åkte trenchen på idag. Kändes helrätt. Tack april.

Eller?