Ett hej då från framtiden.

Att skriva några ord här känns ungefär som att logga in på en gammal mejl, eller besöka en bostad där man inte längre bor. Hej blogg.se jag är inte tillbaka för att stanna. Du har min nya adress, där kommer jag nog att bo ett tag till. Men sak samma, jag ville mest säga hej till en svunnen tid. Hej! Jag tänkte att mitt hej skulle komma lite sådär i smyg, inte för att mina nya adress är extremt välbesökt, men den här platsen är ännu mer hemlig.

Hemlig fast ändå inte, en del av det öppna nätet. Hej internet!

Häromdagen tillbringade jag ett par timmar med att hänga just på den här domänen. Det var som att minnas, läsa gamla dagböcker. Ja just det, blogg är ju någon form av dagbok. Jag glömde. Tiden, vissa ord läggs till i ens vokabulär, används och plötsligt har man glömt dess egentliga betydelse.

Blogg för mig är lite som en chans att skriva ett brev utan att ha någon given mottagare. Inga måsten. Du får skriva, hur och när du vill. Ingen oro över att vara för snabb med att svara, eller för all del även för tråkig. För att inte tala om upprepningen. Ack du kära upprepning. Mina ord på internet är tillägnade dig, upprepningen och tiden. Som klockan, samma siffor olika dagar. Det är bra.

Äsh, jag har inga speciella hemligheter jag vill dela med mig av. Ville mest hälsa på. Säga hej och tack och ännu ett hej då 2010.

Vi hade kul, extra skoj till och med - låt oss inte göra om samma sak en gång till!



Ses 2011.

Ps.


I Fräckestan finns det fräckisar. Här i Käckestan har vi käckisar. Ds.

Fräck Fräcksson gillar internet.


KLICK KLICK KLICK

Onsdag.


Att förkorta ord i vardagligt tal kan vara mycket skojigare än att göra det i text. Som i sms eller facebook-chatt. Jag gillar till exempel inte när folk skriver brb, u2, lol eller kanske btw. Tycker det ser trist ut och inte alls speciellt spännande. Denna typ av förkortningar uppviglar inte mig till vidare konversation. Jag tappar intresset, säger tack och hej istället för be right back.

Men detta med att förkorta talspråket kan vara rätt så spännande. Har en bekant som (vet inte om han ligger bakom uttrycket, men jag tror det) snackar om extra bra, förkortas EB. Ligger extremt bra i munnen. Själv tog jag och en annan bekant detta med extra något längre över en alkoholfri öl igår. Man kan exempelvis hänga i en bar med en EBB (extra bra bartender) eller äta en måltid som är EP (extra perfekt). En och annan morgonkvist kanske man känner sig ED (extra dålig). Bättre känns det helt klart när killen framför dig i bankomatkön är ES (extra snygg).

Well, oviktigt kanske. Men det oviktiga är också viktigt i livet EV om man säger.

Tisdag.




Tittar på en trailer till frukost. Jag vill se hela filmen någon dag, gärna snart. Brorsan har sett den och gav sitt godkännande och eftersom jag allt som oftast litar på hans smak och omdöme tror jag att storyn kommer falla mig i smaken. Gillar redan trailern, har sett den ett par gånger. Det är något med ljuset och miljöerna. Dovt men ändå ljust, som melodin.

Passar min tisdag. Den känns dov men ljus och har en huvudfråga: Vart kommer alla sångerna ifrån?

Storm-Stina och Else-Marie.


Vissa barnböcker minns man mer än andra. Själv tänker jag ganska ofta på den om Storm-Stina och Stortruten, eller Else-Marie och småpapporna. Den senare är en rätt udda historia om en tjej som har en mamma i normal storlek och tolv (tror de var tolv stycken) små pappor. Minns att de små papporna såg precis likadana ut och att Else-Marie tyckte att det var rätt käckt att ha tolv små istället för en stor pappa. Minns inte om jag funderade så mycket över det då, men idag har jag svårt att fatta hur de tolv småpapporna och den normalstora mamman lyckades få fram Else-Marie?


Sedan har vi den om Storm-Stina och Stortruten. Stinas morfar som berättar för Stina om grannen som kallas för Stortruten. Han som ligger på soffan vissa dagar och bara gråter. Då vill Stortruten inte göra något alls, inte träffa någon, inte äta några mackor med honung på eller dricka kaffe. Medan andra dagar är helt annorlunda. Då älskar Stortruten nästan allt och alla. Speciellt livet.

Jag känner mig ofta som Stortruten. Jag förstår honom helt och fullt. Ibland är man levnadsledsen, ibland levnadsglad.

Tror att det är minst lika svårt att skriva en riktigt bra barnbok som ett vuxet drama. Och det som gör en bra barnbok till en extra bra bok är just att den kan finnas kvar i tankarna ett helt liv.


För vuxna har världen blivit en vana.


Läser en bok för omväxlings skull (som vanligt med ett halvt öga, delar av mitt synfält ägnar sig åt
samtalet på skärmen). Eftersom jag gärna trycker på repeat är det en bok jag läst förut. Tror att det var tio år sedan sist, tror också att boken hamnar under kategorin ungdomsböcker. Men det gör detsamma. Jag gillar den blödiga och lite högtidliga handlingen. Klassiskt tema. Sedan är jag som många säkert redan vet svag för en viss typ av meningar. Som; ...nästan alla vuxna är så vana vid världen att de tar den för given.

Låter kanske inte så värst märkvärdigt, men de är det.



Jag börjar känna mig van.

Året 2009 del 1.


Nu är jag helt säker, Alicia Keys utnämns härmed till årets kvinnliga artist på Klara Grape Music Awards 2009.
Detta är löjligt bra. Jag dör en smula.



Sakta men säkert börjar 2009 få ett tydligt slut. Men att försöka sumera ett år är knivigt. Det är lätt att glömma början och bara ägna sig åt slutet. Året började nere i den blå bluesen i ett litet rum i Masthugget. En snabb resa över Atlanten. En ny president, The Wrestler på bio och en vår som gick lika snabbt som ett fungerande x2000.

Jag gillar 2009. I min historiebok kommer det stå om om både MTV och Spotify. Och om året då...

- man skrattade högt åt 90-talet då vissa ägnade sig åt att fylle-faxa.
- jag blev ungdom sen vuxen.
- sommarens bästa fester höll till utomhus på Röda Sten.
- Alicia Keys stod för två av årets bästa låtar. Empire State Of Mind förstås och Try Sleeping With A Broken Heart. 
- modebloggare blev ett yrke.
- Marcus Krunegård gjorde P3 outhärldligt.
- Bruce aldrig slutade spela och folk kom plötsligt ihåg Mickey Rourke.
- leggings blev byxor.
- landets störste boxare genom tiderna sa tack och adjö.

2009 är också året då en amerikansk artist hånade mig på internet för min tveksamma musiksmak.



Pust, vad fort man glömmer.

En kort historia som jag skrivit.


Klicka här!

TGIF.




Käck servis det där. Fredagsmys med texmex. Den kör jag på, Idolfinal med tacofiesta och x-cider (x-mas edition). Living the dream.

Sa du klubbkung?



Nej jag sa glitter. Sen sa jag MJJ. Så bra det känns, paljett från topp till tå. Ingen kan ta miste, detta handlar om arbetskläder. Klart man få dra av dem på skatten? Right revisorn?

Lyssnar på modern musik och laddar inför kvällens jobb. Klubb Mersmak på
Styrbord Babord. Det snackas om ett sagotema och jag känner mig som någon från Neverland. Kommer lira de bästa danslåtarna från låtsaslandet i fjärran. Klart du ska komma.

23-04, inga konstigheter.

Resa.

Igår gjorde jag och en vän en resa. Vi stannade i Göteborg men rörde oss både tillbaka i tiden och utanför landes gränser. Det var en synnerligen lyckad resa. Maten i Kina var dock sådär, är inget fan av glutamat. Men hänget 2006 var helt klart bra och renskavet från tidigt 90-tal perfekt.

Skönt att det går att
segla iväg utan att röra sig längre än ett kvarter.

Fast.



Bruce gör den bra, Jimmy Cliff likaså. Idag rullar Bossens tolkning på repeat.

Man kan inte alltid få de man vill ha.



Stor mun, stor kavaj, stor låt. Är inte alls speciellt kunnig när det gäller de rullande stenarna. Men då och då hittar jag låtar som stannar kvar och körs på repeat. Den här har kommit och gått i perioder och efter att ha spotifyat alla möjliga verisioner kom jag fram till att den nog förtjänar en plats bland 1900-talets 100 bästa låtar.

Tack Mick.

Rundan.

Att göra en så kallad runda passar den rastlösa alldeles utmärkt. För mig är rundan given och igår slog jag och min goda vän Emma rekord. Hela nio stopp under en och samma kväll. Rätt bra jobbat med tanke på stans storlek. Under några timmar kunde vi pricka in både Avenyn och Magasinsgatan. Pop, country, dans, svennedisco och barhäng. Eftersom gårdagens runda inte alls var planerad gjorde jag stan iklädd en gul och grå träningsoverall från Adidas. Låter kanske coolare att skriva tracksuit. Denna overall gjorde även så att jag fick uppleva den klassiska vakt-dissningen. Har innan bara hört talas om folk som inte blir insläppta på krogen på grund av fel skor. Vakten på Trädgårn igår ville inte alls ha en sportig Klara G i lokalen. Han var tvungen att ringa ett samtal och reka om han kunde släppa in mig. Innan jag fick lov att gå in och hälsa på vännerna som hade klubben fick jag en varning av vakten;

Tjejen detta är faktiskt en nattklubb!

Jag svarade okej och tänkte att hade inte vakten koll på Run DMC? Hade han haft det hade han garanterat gett mig en high five istället för en menande blick.

Hur som helst var det en lyckad runda och det var sannerligen intressant att besöka Peakock, M2, Lokal, Styrbord, Publik, Trädgårn, Hagabion och Social under en och samma kväll. Min fina vän lärde mig också något alldeles nytt. Nämligen att skritt är det bästa att dricka när man gör rundan. En skritt är lite granna som en galopp (dvs öl i vinglas för den som inte redan hade koll på det), liten och snabb. Bubbel i ett shotglas modell större. Väldigt festligt och alldeles lagom. Det är ännu en sak som talar för rundan, nämligen att man sällan dricker för mycket eftersom man bara får ta en sak på varje ställe och helst inte samma dryck gånger två. Sen får man även motion på köpet eftersom rundan bäst görs till fots och inte med hjälp av taxi eller spårvagn.

Det var väl det. Rundan och skritten får tummen upp.

Kunskap.

Under dagens arbete med den äldre generationen har jag lärt mig att Willys flatrökta skinka passar löjligt bra på en skiva lingongrova.


Torsdag.

Det är inte direkt något datorväder ute, ändå hamnar man framför skärmen titt som tätt. Fast lite utan inspiration. Känner att jag inte har några spännande historier på lager just nu, i alla fall inga sagor som gör sig på internet. Har under de senaste dagarna upptäckt att IRL inte är så trist som det låter.

Men lite reklam kan jag väl i alla fall bjuda på. I afton blir det pop på Magnus & Magnus supersköna bakgård. Bakom skivspelarna kommer undertecknad, Sonja och Blenda-Lars att stå. Vi skulle egentigen varit fyra, men eftersom Karl jobbar på att bli rockstjärna släppte vi iväg honom till Stockholm.



Men vi ska nog klara aftonen ändå. Känner mig sugen på några svala melodier och kanske några heta rökare. Vi ses väl?

Inga konstigheter nr 2.


Nu börjar det dra ihop sig för...

Ny Klubb & The Ram Jam Session - One Night To Rumble !!!

Rädd.

Saker man borde vara rädd om...
hälsan
vänner
naturen
hörseln
bilen
magen
hjärtat
relationer
tiden
familjen
cykeln
själen
ett lägenhetskontrakt
små små saker
äggen i matkassen
nya skor
pengar

Saker man bör vara rädd för...
bilar
barn
arga människor
polisen
cancer
grannar
lärare
doktorn
elakingar
pengar
hot från yttre rymden
schlager
tiden
naturen

Tidigare inlägg