What's eating Klara Grape

Nästa stopp; västgötaslätten. Tar de piano, pustar ut. Låter internet stå för underhållningen, tajtsen och musiken.



Känns bekvämt. Man kan ju inte ägna sig åt armhävningar varje dag. Då och då är det enda rätt att ägna sig åt att vara passiv. Fast internet kräver ju en å annan aktiv handling. Som sökord och enter-klick.

Är i fräckestan. Det känns fräckt. Försöker ta seden dit jag har kommit, det vill säga ägnar mig åt fräcka saker. Som att åka snabb bil och dricka starkt kaffe. Hittills har det varit gött och stan har gjort ett gott intryck på mig. Mitt resesällskap sa igår att man borde resa till Stockholm oftare; Det ligger ju bara en taxiresa bort.

Bra tänkt.

Jag tänker att omväxling förnöjer och byter jackan mot kappan.

Dåligt med idéer, vet inte riktigt vad jag vill skriva om. Tiden har jag ju tagit upp nästan varje vecka så det känns lite långtråkigt att skriva om den igen. I alla fall den här veckan. Tänkte att jag skulle åka söder ut idag, planen var att resa till en plats där solen skiner och havet blått. Men eftersom det är ekonomisk kris och sötebrödsdagarna är över blev det ingen tur. Men bara för att man inte är så tät som man önskar så tycker jag inte att man ska gå miste om ledigheten. Så bestämde mig för en veckas semester ändå. Oavsett plats. Idag har jag semestrat i Göteborg. Har tagit det lugnt, läst tidningen och varit på gott humör. Sen hur resten av ledigheten kommer att te sig är ännu oklart. Jag tror på att hålla modet uppe, kanske hamnar man söder om Malmö? Kanske inte. Vi får se.

När jag kom hem efter gårdagens runda (fem bra stopp i form av djande, spelning, dans och vodka med is) ställde jag klockan på 07.00. Planen var att ta båten till Danmark klockan 08.00. Ville resa, åka båt och äta räkmacka. Titta på havet, hälsa på Danmark och pausa från Göteborg. Tänkte en dag är bättre än inte alls, har man inte råd med fygplanet till Amerika kan båten till Danmnark vara ett hyfsat bra alternativ.

Gick upp när klockan ringde, men ångrade mig snabbt. Tillbaka under täcket. Orkade inte. Stannade i stan, fikade som man brukar göra på söndagar. Kaffe med dopp. Synd att det inte blev någon båttur. Tanken var i alla fall god. Kanske att de blir av nästa söndag. Jag håller modet uppe!

Skrev för ett tag sedan att jag tänker strunta i valet, stanna i kvalet. Ibland fungerar den taktiken, vissa gånger inte alls. Men just det där med alla val verkar vara en klassisk fundering, som just nu är hetare än någonsin. Snubblade över ett exemplar av Svenska kyrkans tidning Amos hemma hos en vårdtagare och fastnade direkt i en artikel om just valet.

Alla dessa elbolag och telefonabonnemang. Tandkräm och tvättmedel. Utbildningar, ölsorter, relationer och skomodeller. Mac eller PC. Jag önskar ofta att jag inte funderade så mycket över valen, oftast skiter jag ändå i dem. Tar det jag alltid har tagit. Väljer tandkrämen som står hemma i badrumsskåpet på Malmgatan i Skara. Fortsätter med mitt dyra 3-abonnemang för att jag inte orkar byta. Väljer ölen som finns på tapp. Eldorados tvättmedel för att det är billigast och tvätten blir förhållandevis ren. Datorn är en vit Mac eftersom pappa alltid kört på Mac och jag inte orkar lära mig ett nytt system. Fyller då alla valmöjligheter någon funktion? Eller rör det bara till det? Jag gillar ju repeat.

Som en bra låt, varför välja en ny? Eller en snubbe man tycker om, varför välja en annan i hopp om att den är bättre? Jag undrar blir det bättre bara för att man väljer något annat? Oj, nu blev det rörigt. Alla val går givetvis inte att jämföra. Men då och då blir det tröttsamt och ännu mer problematiskt blir det när man börjar fundera och dividera kring sina val och dess möjligheter.

Tror bestämt att jag kommer fortsätta med mitt dyra abonnemang, tandkrämen i röd förpackning, det billiga tvättmedlet, Creedence-låten på repeat, spanet på den snygga killen och Mac-datorn trots att den vägrar bränna mina cd-r. Samma gamla. Bra och dåligt. Rätt och fel.

Man kan inte få allt. Jag tror det är meningen.

Känslan av att göra nytta, känna att sakerna man pysslar med faktiskt är rätt så viktiga. Jag gillar den känslan, tror bestämt att de flesta gör det. Sommaren 2009 handlade mest om onytta och mindre viktiga ting. Det var en värdslig sommar. Inte på det dåliga sättet förstås, det var en värdsligt bra sommar. Och att hösten däremot kommer handla om nytta och viktigheter känns skönt.

Man kan inte äta glass varje dag.

Idag har jag varit på banken, extremt viktigt. Signerade några papper och talade om skatt och företagsverksamhet. Bankmannen rådde mig att vara försiktig med fakturorna; Akta dig så du inte råkar ut för skumma typer som inte betalar fakturan. Då kan det bli trubbel! Jag nickade förstående och lovade att akta mig.
Efter banken gjorde jag ett kort stopp för att införskaffa mig ett par svarta läderbrallor (inga konstigheter) sen bar det av hem för att fortsätta med det viktiga. Det blev ett möte vid mitt köksbord, ett stycke ljud-paket som skulle bokas och i skrivande stund rensar jag min hårddisk samtidigt som skivväskan får sig en storstädning. Puh! Jösses, det var länge sedan jag kände mig såhär viktigt. Nyttig. Det måste således bli en nyttig middag. Det får bli något grönt med järn, typ spenatbaserat.

Tja ba.

Spelade cd-r på Pusterviksbaren igår. Första onsdagen på Ny Klubbs samarbete med Woody West. Vi kommer tillsammans att fixa det bästa onsdagshänget varannan onsdag och klubben kallas kort och gott för Woody West varagsklubb ft. Ny Klubb. De stora där uppe och vi som är lite mindre, lite yngre stannar där nere. I garderoben.

Att stå i en garderob och spela cd-r fram till kl.02.00 innebär också att klockan inte ställs på 06.30 morgonen därpå. Istället hade jag knappat in 10.30. Tänkte försökte ligga och dra mig ett tag. Samla krafter, så sett. Egenligen inga konstigheter med det.



Men svårt om man bor på Djurgårdsgatan 28.

Sötebrödsdagarna är över. Finanskrisen är ett faktum och märks numera även på mitt sparkonto. Spontanshoppingen är ett trevligt minne och konsumtionen sker mest i min egen samt goda vänners garderober. Miljövänligt och ekonomiskt. Häromdagen hittade jag en lysande arméjacka hemma hos M som jag genast tog till mitt hjärta.
Iförd den kamouflagefärgade jackan gjorde jag sedan ett besök på Julas outlet i Skara. Där fanns allt (typ) i en prisklass som funkar även under ekonomisk kris. Mitt sällskap inhandade en knapptelefon från 80-talet och själv ville jag köpa ett luftgevär. Geväret kostade 199 kronor och hade gjort sig i min tambur. Snyggt tänkte jag. Nej bestämt nej sa mitt sällskap.

" Du kommer inte kunna hålla dig. Det kommer sluta med att du står i fönstret och siktar på byggarbetarna. Du kommer bli anmäld för det, folk kommer tro att det är ett riktigt gevär. "

Så fick nöja mig med en fickradio i blå plast. Inget gevär, ingen armé. Bara en jacka. Men jag klagar inte, nej bästa läsare. Tro inte att så är fallet. Jag nöjer mig med jackan, den och mina guldfärgade Dr Martens gör att jag klarar mig över betonggården på Djurgårdsgatan. Jag behöver inget oladdadt luftgevär för att skrämma bort grävskoporna. Jag slåss inte, jag kämpar vidare. Över gården. I lägenheten. På gatan. När jag gör mina dagliga inköp på Willys. Sådeså.

Så kom dagen då väggen skulle målas klart. Började stryka ut den vita färgen redan i april. Sen tog den slut, liksom min ork. Väggen fick vara som den var, halvklar. Att måla är helt klart trevligare i teorin.



Men efter en lång sommar insåg jag i söndags att det faktiskt gått och blivit höst. Och som ni säkert vet bjuder hösten på höstmåsten. Som att fixa till, ordna upp och tänka om. Så tog tag i saken och köpte en ny färgburk. Dock är det inte bara färgen som har varit problemet. Saken är den att jag faktiskt har gillat min halvfärdiga vägg och tanken på att att måla över och sudda bort har känts en smula vemodig.

En hel del symbolik hamnade således i dagens penseldrag.

Något jag tyckt om har gjort sitt. Dags att tänka om, göra rätt. I morgon målar jag det sista. Natten blir en övergångsnatt, en chans att vänja sig vid tanken. Väggen är vit, texten borta. Vad händer sen?

Efter en afton med 50-års spex promenerade ett glatt ungdomsgäng genom Skara. Eftersom västgötaslätten är gammal som gatan ligger mystiken som ett tungt täcke över stans kullerstensgator. Lördagens tur genom byn bjöd på ett spännande möte med en riddare från en svunnen tid.

Vi frågade om han inte var sugen på lite efterfest med Roy Orbison i högtalarna och årgångs wiskey i glasen. Riddaren tackade dock vänligt men bestämt nej eftersom han redan hade hällt i sig tre mjöd och en vinare.

Mitt hem, min borg. Inkräktarna utanför fönstret vägrar att ge upp. Ingen vit flagg, inget som tyder på att de tänker ge sig av. De verkar vilja se mig död. Helst begraven under gammal asfalt.



Jag lider, min lägenhet blöder. Gården är ockuperad. För att ta sig till spårvagnen krävs en mindre armé. Militärboots. Gevär.

Måste resa från gården. Pausen från hemmet och semestern känns som ett måste om jag ska klara mig helskinnad ur det här kirget. Bättre att fly, jag kommer ändå inte att vinna över grävskoporna. Allt jag behöver är en plan, en portmonä och kanske en rulle tejp som sällskap. Jag kunnat tejpa ihop saker på vägen, upp lappar på plats. Det ser ut att bli en bra historia.

Tejpen flyr bullret och lagar krigssåren på hemlig ort.

När man arbetar i hemtjänsten ingår det då och då att man får ta sig an att städa. Jag är inget större fan utav städet utan ägnar hellre en förmiddag åt att tvätta lakan och gamla koftor. Bättre dagar kan några timmar i tvättstugan liknas vid meditation. Tid för eftertanke och på många sätt även renande.
Men då och då händer det att man får både ett och två städ på sitt schema och just i dag har jag städat hemma hos en farbror. Det var ett helt okej städ, herren satt och lade ett pussel medan jag sprang runt med dammsugaren. Det där med dammsugare är förresten rätt spännande när man kommer hem till vårdtagare, det är ibland som att åka på någon form av elektronikmuseum. Dagens modell kom från Elektrolux och var med stor säkerhet redan sliten året då en annan föddes men funkade bra ändå.

Hur som helst slog det mig under dagens arbetspass att städa hemma hos vårdtagare är lite som att städa bort en människa. På golvet ligger det mer döda hudceller än klassiskt damm. Samma sak är det på fönsterbläck och avsatsbord. Hud. Död hud. Rester av en gammal kropp som snart kommer vara helt borta. Sakta men säkert städas människan bort och sugs upp. Kände mig lite vemodig när jag kom fram till badrummet. Snart var jag klar med dagens städ.

Några fler hudceller innuti den senapsgula dammsugaren från Elektrolux.
Ännu en herre på väg att sugas upp och försvinna bort.
Suck.