What's eating Klara Grape

Bild hakanhellstrom.com

I början av 2000-talet köade jag utanför Bengans för att få Håkans signatur på en skiva. Jag hade inte gjort samma sak idag, men gillar fortfarande den där Hellström.

Såhär låter nya låten, För en lång lång tid.

Vet inte vad jag tycker än, men det är nog mer bra än dåligt. Gillar rösten, texten har jag inte koll på än. Men snart...

Jag läser modebloggar (ja läser och läser, jag brukar bläddra igenom dem och konstatera att det är rätt mycket skit), det är ingen idé att jag försöker hävda något annat. Jag ser det ungefär som att zappa mellan olika tvkanaler. Samma grej fast ändå inte. På modebloggarna finner man liksom på dumburken en jäkla massa reklam och saker man bara måste ha. Som den där blommiga kjolen från Topshop som påminner om den där lilla bakelsen från Luella. Typ.

Hur som helst har jag lagt märke till att det går en liten trend bland bloggerskorna att sälja sina jeans från förra säsången. Inte vilka jeans som helst utan 2007 års "it-bralla", ett par Tube Lena. Själv äger jag också ett par Lenor, fast jag tror bestämt att jag köpte dem redan i december -06. Och bästa läsare de blir bara snyggare för varje dag som går. Kan inte för mitt liv förstå att man plötsligt måste sälja sina jeans för att Acne producerat en ny modell som av den så kallade modemaffian är lite hetare. 2008 kallas den L.U.V och skall man tro dem med kolla är de sjukt mycket hetare, lite lägre i midjan än Tuben och lite mer utställda.

Nja säger ja, L.U.V är säkert också fin men jag kan inte släppa det. Att man plötsligt skall göra sig av med sina jeans och byta ut dem till ett par nya. Enligt mig är det ju det som är det fina med jeansmaterialet, det blir bara bättre och bättre dag för dag. Snyggare och mjukare. Nä jag tycker den senaste modebloggstrenden är rätt talande, bloggerskorna där ute följer trenderna till punkt och pricka utan att stanna upp och fundera över vad de själva egentligen gillar och passar i.

Trots att hans bidrag till H&M´s anti-aids-kampanj var bedrövligt.

Idag har jag arbetat med de gamla, en rätt bra arbetsdag faktiskt. Talade mycket med en gammal konstnärsfru som bodde i Stockholm när det begav sig. Fick höra rövarhistorier om när hon och konstnärerna hängde på Den Gyllene Freden, partajj tillsammans med Greta Garbo och sommarmånaderna på Capri.

Det är historierna som är det fina med hemtjänsten. Älskar att höra den äldre generationen berätta om hur de levde loppan som unga. Man lär sig snabbt att saker och ting är sig ganska likt. Samma gissel oavsett tid.

Damen ifråga sade också en bra grej till mig innan jag gick; Vi lever tills vi dör, oavsett vad vi gör. Det ligger nog en sanning i det.

Idag är jag studenten hela dagen. I mjukisdress och med friskt humör tar jag mig an gamla tentafrågor och funderar över god journalistik. Jovars, de går väl sådär. Känner att denna bloggs innehåll inte riktigt är något föredöme, fast det är ju inte mitt syfte heller. Där skrev jag förresten JU, det skall man helst inte göra lärde jag mig nyss. Skit också!

Men okej, borde återgå till böckerna. Har ca. två stycken kvar som jag borde ha läst igenom innan morgondagen. Tenta på en lördag förresten, vad är det för stil. Måste se till att få en paus så jag kan kika på finalen av På Spåret. Hejar gör jag såklart på Hoa-Hoa (han har också sån där behaglig röst).


Bild svt.se

Hörs.

Bild sirius.com

Spännande grej, synd bara att de kostar en massa pengar och att man måste bli medlem för att kunna lyssna. Men smakproven var spännande. Att höra Bruce snacka är en personlig favorit. Det är något med hans röst, den är väldigt behaglig att lyssna på även när han talar. Den är lite lite hes och hesa röster är verkligen något jag går igång på. Finns inget vackrare än hesa kvinnoröster. Hesa och lite rosliga av gammal rök kan vara bland det bästa jag vet. Önskar att min röst var lite hesare, kanske man skulle pröva att käka lite skolkritor?

Hur som helst kan du kolla in E Street Radio sidan här!

Jo det gick bra igår. Inga av mina cd-r skivor gjorde uppror och det var i alla fall några tappra själar som stannade kvar i lokalen när bandet slutat spela. Jag hatar ju inte att spela skivor så får nog skriva att det var en lyckad onsdag innan löning. Spelade lite Rod Stewart som jag lovat och några gamla rock-klassiker, det gick hem. Slapp önskningar om Lykke Li och annat trams vilket förstås gjorde att humöret höll sig på en bra nivå under hela kvällen.

Underligt med gårdagen var att där var få kvinnor. Gårdagens klientel på Uppåt bestod mest av unga män och igår verkade flera av dem tycka att djn (undertecknad i det här fallet) var ett kap. Det är ju alltid trevligt för egot när personer visar intresse, men folk kan vara lite underliga ibland. Vissa förslag är minst sagt häpnadsväckande. Ja ja nog om det. Eftersom man får betalt när man spelar skivor, (det kanske inte är en regel men jag brukar oftast få det) innebär det ett litet tillskott i kassan. Just den här gången genererade detta i en fin grön klänning. Ylva påstod att det var en Klara-färg och jag är villig att hålla med.


Bild Acne

Sjukt nöjd faktiskt.

Nu väntar studier och en liten liten macka med chevréost. Tja ba!

Har ingen vidare koll på populärmusiken, det är bara att erkänna. Ofta upptäcker jag hits ett halvår till ett helt år efter alla andra. Känner mig lite gammal, kanske borde jag försöka engagera mig lite mer i vad som spelas på radion, vad ungdomarna gillar istället för att leta efter spännande klipp från -78 på You Tube? Fast det är ju klart, de där med att leta sig tillbaka är ju min grej. Kanske skulle jag bara ta och acceptera de faktum att jag är lite senare än de flesta andra på att förstå nya hits.


Bild shoutoutlouds.com

Hur som helst har jag de senaste veckorna upptäckt Shout Out Louds hit Tonight I have to leave it. Gillar den skarpt, texten är rätt intetsägande men det är en go låt och sångaren sjunger bra. Extra förtjust är jag i den fräcka Kleerups remix av låten (googla så hittar ni den nog), ska nog spela den på Uppåt i morgon! Det kanske dom gillar, eller så kanske dom tycker att jag är sjukt efter. De där ungdomarna. Om det är några där vill säga, onsdag innan CSN och löning är inte den mesta onsdagen i månaden.

Ps. Jag har noterat att killen som sjunger i Shout Out Louds har en rätt så kraftig skäggväxt. Ni vet då man är grå om hakan trots att man är nyrakad. Jag undrar så om det är män med sådan skäggväxt som även har kraftig hårväxt på ryggen?

Så var det dags för Christopher Bailey att visa vad hösten 2008 handar om. Är lite granna besviken, tycker han kunde gjort en lite mer spännande kollektion. Det enda som kändes riktigt spännande var den lilla mörkblå kappan, skorna och de fina färgerna.



Bilder Style

Solen skiner över stan och det är inte alls sådär kallt som man kan tro. Invigde min nya trenchcoat nyss, tänkte att det är bäst att klä sig ordenligt under, så det blev både undertröja och ullkofta. Men det var inte alls så kyligt som jag hade väntat mig, faktum är att jag svettades när jag tog trapporna ner till Lilla Risåsgatan. Trenchen satt i alla fall perfekt och jag kände mig oerhört flott, inte alls dumt att börja veckan med att känna sig oförskämt het.

Annars tar jag hand om Proper idag om någon har lust att komma förbi och säga hej.

Tja ba.

Har precis sett I´m Not There, den senaste filmen om den store Dylan. Tyckte den var lite rörig men helt klart sevärd. Fina scener och bra musik. Blev lite kär i Charlotte Gainsburg som har en av rollerna, sjukt vacker kvinna det där. Kul när man ser en film som får en att lyssna på låtar man inte spelat på evigheter. Kan inte komma på när jag senaste lyssnade på One more cup of coffee eller Desolation Row. Kom under filmens gång på att jag gillar ju Dylan, något jag nästan glömt. En bekant tycker Dylans bästa period var den då han var som mest judisk, själv är jag nog mest förtjust i det tidiga åttiotalet. Mycket kvinnokörer och saxofon och sånt. Förresten har jag funderat en hel del kring det där som gör låtar så speciella, inte något som har med text eller sång att göra. Jag syftar enbart på ljud, gitarrsolo, saxofoner och munspelspartier. Sånt som gör att en låt inte bara låter bra, sånt som gör den fantastisk. Sånt som gör att låten går rakt in i hjärtat.

Som gitarrsolot i Next to you med Southside Johnny, för att inte tala om saxsolot i Jungleland. Ryser bara när jag tänker på det. Har drömt ett otaligt antal drömmar om just den låten, om Clarence och Little Steven. Om Jacko på bardisken på Uppåt Framåt. Om en resa söder ut. Om en sommarnatt för länge sedan fast det skulle vara i år.

Tur man har musiken.

Bild mpl.se

Jäklar vilken låt Sanna, lätt det bästa jag hört i melodifestivalsammanhang sedan Cara Mia. Fantastisk sång, mycket kvinna, åh vad jag gillar. Snälla svenska folket skicka Sanna ut i Europa så kammar vi hem det här i år.

Den där artikeln är så tråkig, roligare att städa garderoben. Ta ut t-tröjor, stryka dem en gång till, vika ihop dem noggrant och sedan in i gardeoben igen. Helst i färgordning. Åh ordning och reda är gött, mår bra i själen av tröjor som ligger som de ska och skjortor som hänger som de skall. Tänk att något så litet kan betyda så mycket, och snart kommer några vänner hem till mig för att äta soppa, Anna Bergenströms linssoppa.

Livet är bra ibland. När man väljer bort det eländiga och fokuserar på det fina. Soppa med vänner, ordning i garderoben och som en liten bonus en blommig blus från H&M för 79 kr.



Som Peter LeMarc skulle ha sagt, åh åh det är så gott att må gott igen.

Höstkollektionen ser lovande ut.


Bilder Style

Jag tror det är tredje eller kanske fjärde gången jag publicerar det här klippet på bloggen. Vissa kanske tycker jag är tjatig, själv tycker jag det är okej. Tror jag kikat på det 300 gånger och kommer med stor säkerhet kolla in det 300 gånger till. Inlednigen gör mig svag, munspelet kan inte bli bättre. Det enda som fattas är att de inte valt att ta me Racing in the streets som framförs innan han börjar snacka om hur de fann den där skylten mitt ute i öknen.

Idag borde jag ägna mig åt studier och sedan arbete. Men så sitter jag här, framför You Tube. Fast det kanske är okej...

Kanske gäller det mänskligheten, kanske är det typiskt Klara. Jag är sällan nöjd, nästan aldrig. Visst är jag extremt nöjd med min nya trenchcoat som hänger och glänser i garderoben. Men jag är inte lika lycklig över gårdagens dj-afton. Vissa grejer klaffade och mitt egna så kallade Detroit Medley där Little Richard gästade gjorde sig mycket bättre än väntat. Och visst dansades det till Hot hot hot och Conga som aldrig förr. Så borde väl känna mig nöjdare än jag gör. Men som alltid bjöd gårdagen på några oförlåtliga övergångar, ungdomar som trodde jag var någon form av juke box som mer än gärna bara spelade Lykke Li och Hästpojken. Slutet blev lite väl abrubt, tycker nog att man ska få spela klart sista låten oavsett om klockan är två minuter över tre. Jag tycker nog att de kunde låtit mig få spela de två minuterna som var kvar.

Men okej, nog klagat. I morgon gör jag ett nytt försök bakom skivspelaren. Denna gången dagtid i butik, närmare bestämt på Weekday. Har ju gjort de förr, lagom spännande. Men ett tillfälle att spela finfin musik och känna på nya låtar.

Nu ska jag lyssna på Downtown Train (japp just nu är det mest Rod Stewarts variant) och drömma mig bort. Kanske till en skitig tunnelbanevagn i den stora staden i väster. Sommar ska de va, kanske augusti. Slitna 501´or och t-tröja med tryck. Skinnpaj och Converse skor. Det har varit något...

Bild stureplan.se

Åh vad alla chixen som var på ELLE-galan såg för mycket ut. Jobbigt mycket styling blir inte alltid så bra, i vissa fall mer kenpigt än snyggt. Min absoluta och kanske enda favorit av galans alla besökare är utan tvekan Eva Fröling. En vansinnigt vacker kvinna det där, snygg utan att göra sig till. Enkel och elegant.

Hoppas att en annan också lyckas åldras med stil, då tror jag definitivt att man inte har så mycket att frukta. Livet kanske inte är så dumt efter 40 i alla fall?

Bild tvguide.com

Jag är helt såld, Gossip Girl är min nya favoritsysselsättning. Gärna på Swebuss Express mellan Götet och slätta. Antar att de flesta har koll på den hypade serien som började sändas i Kanal 5 förra veckan. För den som helt har missat grejen så handlar serien om ett gäng rika kids på Manhattan som går i skolan, partajjar, shoppar och raggar. Typ. Sen en massa problem på det.

Har snart sett klart hela säsong ett och har ingen aning om det finns en säsong två. Men jag ska nog googla på det, är löjligt sugen på mer. För Gossip Girl är helt klart bättre än OC och sjukt mycket fräschare än Sex and the city.