Sex del två.

Hej vill ni höra något om igår? Well, oavsett får ni veta lite granna. Hade panik från klockan elva till tre. Svanen är svårspelat, men jag hoppas ingen märkte av min osäkerhet. Låtvalen kändes sådär, men jag är ju aldrig nöjd. Eller jo, Erik sa att jag var nöjd en gång. Det är ta mig tusan inte så dåligt, nöjd en gång. Det låter det.

Spelade alla låtar jag hade tänkt att inte spela. Jimmy Cliff bara en gång, samt blev övertalad att spela Love will tear us apart. Mesta indihitten var väl Go my own way med Broder Daniel. Den kände jag mig på allvar nöjd och glad över. Resten glömmer vi.

Bandet var helbra. Verkligen, tar tillbaka att jag inte hoppar högt över Ram Di Dam. Tar tillbaka att jag helst bara vill vila ögonen på sångaren. Det är ett bra band och de skötte sig alldeles utmärkt igår. Bra spelning, goa låtar. Kanske de bästa jag hört på Jazzhuset sedan brorsan spelade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback