Man tänker sitt.
Alla tänker vi vårt. Jag tänker på helgen, i alla fall just precis nu. Dj tre kvällar på raken. Jag tror bestämt att jag numera får kalla mig riktigt dj. Efter snart fyra år av cd-r vändande tycker jag nog att jag tagit min examen och förtjänar min titel.
Söndagen blev således trött. Avslutade med att gå på bio, tänkte film är en bra sak. Det var det inte och speciellt inte den filmen. Man tänker sitt var ingen dålig rulle men inte heller ett passande val en blåsig söndag i oktober. Fem minuter in i filmen var panikångesten ett faktum och jag funderade över hur jag skulle ta mig igenom hela filmen. Ångesten låg som ett täcke över biosalongen och jag hörde ett flertal djupa andetag och höga suckar. Det var något med ljuset i filmen, bristen på dialog. Ångesten över den där gatan. Naturen. Kameraföringen.
Jag mådde skit i exakt en timma och 16 minuter. Ville kräkas och fick suicidala tankar. Huh! Efter filmens slut sprang jag och mitt biosällskap ut och satte oss på en bänk. Tog djupa andetag och försökte hämta oss. Puh. Snart lättade trycket över bröstet. Jag gick hem. Huh. Pust. Sömn.
Kommentarer
Trackback